Med ett sådant utseende blir det fängelse med en gång

Lagar är kod. De agerar i samspel med andra lagar, och utgör tillsammans med andra lagar ett system som är mer eller mindre heltäckande. För att förstå en lag så måste en ha en generell uppfattning om vad de andra lagarna säger, och för att förstå dessa så måste en förstå hur dessa förhåller sig till andra lagar. Och till hur de förhåller sig till hur dessa lagar brukar följas - det kan ju trots allt vara så att domarna har tänkt på lagar en själv inte tänkt på. Och på hur dessa domar förhåller sig till varandra. Och -

Det finns en anledning till att juristutbildningar tar tid att ta sig igenom.

Någonting som ofrånkomligen finns i stora system av kod - vår lagstiftning är ett sådant system - är buggar. Oavsiktliga resultat som uppstår när två lagar som är korrekta i sitt omedelbara sammanhang interagerar på ett sådant sätt att saker inte blir som de ska. Där delarna är korrekta men helheten blir inkorrekt. Ett exempel: lag 1 säger att en måste göra y men inte får göra x. Lag 2 säger att en måste göra x men inte får göra y. Anledningarna för lagarna 1 och 2 kan vara hur välformulerade som helst, men tillsammans bildar de ett runtime error. Det blir fel hur en än gör.

Likheterna mellan juridik och programmering är många.

Det finns skillnader, dock, och en av dem är vad vi kallar de som försöker hitta dessa buggar i systemet. De som gör sitt yttersta för att finna de omständigheter där dessa buggar inträffar brukar oftast benämnas betatestare, hackare eller överambitiösa nördar när det handlar om programkod. Det ses antingen som någonting extremt viktigt eller extremt onödigt, beroende på vilken kod det handlar om. Fixa koden till kärnkraftverket? Viktigt. Få maxpoäng i flipper? Mindre viktigt.

Den som gör någonting liknande inom juridikens värld är en rättshaverist, samhällsomstörtare och störare av den allmänna ordningen. Något av en nyansskillnad, onekligen.

Den upphovsrättslagstiftning vi har idag är utformad för en annan typ av samhälle än det vi har idag. På den tiden lagarna skrevs krävdes det en smärre fabrik för att på allvar kunna inkräkta på någons ekonomiska upphovsliga rättigheter, och det var stört omöjligt att göra det av misstag. Att under sådana förhållanden skriva att det är olagligt att tillgängliggöra upphovsrättsskyddade var en fullt rimlig sak att göra - den som gjorde det visste vad de gjorde, och det behövdes inga rimliga tvivel om motiv. Det är också rimligt att hålla ordet 'tillgängliggöra' så allmänt som möjligt, så att ingen kommer undan på en teknikalitet - en form av buggförebyggande, så att säga.

Nuförtiden finns magnetlänkar. Och min teori är att vi skulle kunna hacka den nu gällande lagstiftningen med hjälp av ett enkelt kosmetiskt ingrepp.

Tatuera helt enkelt in en magnetlänk i ansiktet. Helst en kort sådan, så den kan skrivas stort och kännas igen på avstånd. Helst också på ett sådant sätt att den alltid är synlig när en går omkring och har sitt ansikte i vardagen - vi vill trots allt att den ska vara så synlig som möjligt, även på orakade/skabbsminkade bakfylledagar. Nyckelordet är "alltid synligt".

Vad som händer när en person med en sådan magnetlänk går omkring och är rent generellt, är att hen tillgängliggör det som gömmer sig på andra sidan länken för alla i sin närhet. Det behövs minimal datorvana för att skriva av någonting, och när nu länken är given så är det som döljer sig bakom densamma också givet. Tillgängliggjort. Gratis. Utan tillåtelse, tillstånd eller ens tilltal.

Hur ser lagen på denna människas existens?

Blir det, så om lagen säger, ett straff på fängelse upp till två år eller böter? Och blir det, som i Pirate Bay-rättegången, rent amerikanska skadeståndsbelopp ovanpå det också? Eller blir det ett runtime error, där lagar som fungerade för den tid de skrevs i genererar felaktiga resultat för den tid vi lever i nu?

Finns det, möjligtvis, ett problem med en lagstiftning som i teorin gör det olagligt att tatuera sig på vissa vis? Att finnas på vissa vis?

Jag bara undrar. Lite smått rättshaveristiskt sådär.