Aaron Swartz och dödens samhälle

Jag hör ofta ord som innovation, kreativitet, nytänkande, tillväxt, uppfinnande, skapande, initiativtagande, engagerande, effektiviserande, incitamentskapande, frigörande och andra positivt laddade värdeord användas om de visioner som vårt samhälle ska sträva mot.

Vad jag hör när sådana ord nämns är död, död, död, död, död, död, död, död, död, död, död.

Aaron Swartz är död.

Och i och med detta, så väldigt många av de ord som nämnts ovan.

Vi lever i ett system som de facto inte uppmanar till ett enda av dessa ord. Som aktivt bestraffar allt som råkar begå handlingar som kan beskrivas som någondera av dessa.

Nej, högern, det handlar inte om att restaurangmomsen är för hög.

Nej, vänstern, det handlar inte om att RUT finns.

Det handlar om att de som råkar göra någonting som är tillräckligt innovation, kreativitet, nytänkande, tillväxt, uppfinnande, skapande, initiativtagande, engagerande, effektiviserande, incitamentskapande och/eller frigörande aktivt bestraffas för detta. Med den minst nytänkande, konstruktiva och gynnsamma av motiveringar:

Hur ska de som gynnas av ett samhälle baserat på människors informationsunderskott få betalt?

Aaron Swartz är död.

Pressad till döds av det samhälle som bevaras, upprustas och beväpnas av de som inte vill ha vare sig nytänkande eller innovation. Eller något annat av de värdeord som så ofta åberopas.

Död död död. Om detta samhälle själv får välja.

Låt oss bygga någonting bättre.

Det är det enda rätta att göra. Inte bara i åminne av Aaron, utan även i förebyggande syfte. Hur många andra innovativa, kreativa och nytänkande människor står inte i begrepp att ta sina liv eftersom de konstant får höra att de är samhällets ohyra?

Det kunde varit du. Det kunde varit jag. Det är förmodligen minst någon du känt och förlorat.

Död, död, död. Det är nog med död nu.