Det tyngsta argumentet vinner inte alltid

Ibland händer det att jag diskuterar bilar. Det brukar sällan sluta väl. Mestadels eftersom jag intar en försiktig utgångspunkt i frågan.

Den ser ut ungefär så här: det kan inte vara en rimlighet att en normal genomsnittsperson behöver ett personligt ton för att klara vardagen. En personlig ton och framtoning är månne en nödvändighet, men ett ton borde inte vara det.

Om du är bilägare och undrar över ordet "överkonsumtion", betänk då att en bil är ett ton materia, plus/minus. Betänk sedan att bilnormen - tanken att alla bör ha minst en bil - innebär att ett ton materia behöver mobiliseras per person. Vilket i längden blir väldigt många ton.

Om vi sedan tar  beaktande att en vanlig person arbetar sig igenom ett antal bilar i sin bilnormativa vardag, så blir det till sist väldigt mycket. Av allt.

Den pedagogiska svårigheten med att koppla ordet överkonsumtion till bilismen ligger inte i att få folk att förstå bilens storhet. Snarare är den en för given storhet - den intar en så pass självklar del av självidentiteten att det är svårt att få distans till den. Någonting som är så självklart kan inte vara problematiskt - det är ju vardag, trots allt. Alla gör det.

Ni ser rundgången här. Förenade av samma tanke, språkförbistrade just därför.

Det brukar vara så här med väldigt många samhällsanalyser. De börjar med någon slags utgångspunkt - konkret materialism, i det här fallet - och kommer fram till någon slags slutsats. Den som vill förmedla denna process från a till b skriver sedan ner detta i ungefär den ordningen, och släpper sedan lös sitt alster på världen.

Den vanlige läsaren börjar dock inte vid a i syfte att se hur texten eventuellt når b. Den vanlige läsaren börjar i sin vardag, med sin vardagsförståelse och sina vardagliga utgångspunkter. Vad det än gäller.

Så när jag diskuterar bilar, så brukar det omedelbara svaret bli: men jag gillar bilar!!!!!!!11111111ettettett

Det brukar vara väldigt svårt att inflika att den konkreta materialismen skulle haft samma sak att säga om sparkcyklar vägandes ett ton styck. Vardagen har talat, och den känner sig hotad. Den reellt existerande diskussionen har lämnat analysen vid det laget.

Således har vi en invändning - det blir orimligt i längden om alla gör det. Den bemöts med vardagens mest effektiva godkännare - men alla gör det!

Samma tanke, allt annat än samma tanke.

Det är ett gissel, onekligen.