Allt du någonsin velat vråla ursinnigt på dina politiker men aldrig vågat

Jag har funderat en smula, och kommit fram till att jag kanske är för snäll. Att jag lägger lite för mycket vikt vid ömsesidig respekt, dialog och förståelsebyggande. Att jag kanske borde bli lite mer av ett praktarsel och helt enkelt skälla ut de som råkar vara dumma i huvudet nog att tycka fel.

Ärade partier som inte är Piratpartiet: sluta vara så förbaskat dumma i huvudet.

Now, att inte hålla med rent generellt är nivå ett av praktarsleri. Att bara hålla sig på nivå ett är dock rätt dumt, så vi levlar upp. Ett parti i taget, bara för att vara genomgående och ge precis alla en demokratisk möjilghet att få den örfil de förtjänar.

Må så ske.

Hej Socialdemokraterna!

Jag antar att ni är väldigt glada över dokumentärerna om Palme som sänts de senaste dagarna. Denna legend bland legender, titan bland titaner och världskändis bland världskändisar. Det måste kännas bra att vara förknippad med en sådan person.

Vet ni vad som skulle kännas ännu bättre? Att faktiskt ha några som helst samtida beröringspunkter med mannen i fråga.

Det må vara förmätet av mig att antyda att jag känner Palmes inre tankegångar, men utifrån tillgängliga bevis så kan jag drista mig att tillstå att RUT inte nödvändigtvis hade varit hens största prioritet i dagens politiska läge. Eller ens en mindre prioritet - det finns en ekonomi i vilka frågor en diskuterar, och valet av tonvikt är oftare än inte en större politisk markering än att eventuellt råka ha rätt i det en säger.

Palme skådade klassamhället. Över lag torde hen vara negativt inställd till tanken att sänka blicken från detsamma. Och än mer negativt inställd torde hen vara till tanken att sjabbla bort hundra års effektiv statsförvaltning på att spela den eviga oppositionen i händerna genom att ständigt ta debatten på deras villkor. På att ständigt engagera sig i debatter som är förlorade i det ögonblick de förs.

Det borde inte vara ett radikalt påstående att ett parti med en sådan meritlista kan förväntas vara en stark, tydlig och klar röst i den svenska samtiden. På något vis misslyckas Socialdemokraterna vara det. På något vis lyckas Socialdemokraterna ha glömt allt vad Palme står för samtidigt som namnet forfarande hyllas - nu mer än någonsin.

När vi nu ändå tänker på Palme, så kan det vara värt att minnas att hen även skådade kommunismen. Och bekämpade den på lika många plan som det svenska klassamhället, med en glöd som gick få förbi. Det är omöjligt att missförstå denna glöd, ens med den ondsintaste av vilja.

Det är i alla fall vad ni skulle säga om saken om en frågade er.

Likväl har dagens socialdemokrati röstat för övervakningslagar som överträffar allt vad kommunismen uppnådde med en sådan marginal att det är direkt löjeväckande. Alla samtal du deltar i via elektroniska medier dokumenteras; alla platser du besöker när du bär en mobiltelefon registreras; alla dina vanor, beteenden och bekantskapskretsar är i princip sökbara för statliga myndigheter, och om staten bara ville så skulle den kunna inleda en förföljelsekampanj som skulle få Stasi att nicka både instämmande och engagerat.

Den glöd Palme skulle känna inför det här skulle med största sannolikhet bränna ner både riksdagshuset och Gamla Stan.

Så, ärade socialdemokrati: sitt ner, håll käften och titta noga på er hjälte. Om ni har ens någon som helst ambition att leva upp till hens minne, så kommer ni att ha ett helvetiskt omfattande back to basics-arbete framför er.

Om ni inte har några sådana ambitioner - tja. Då är ni en långt större praktarsel än vad jag någonsin kommer att bli. Grattis.

Hej Folkpartiet!

Jag vet att er översterektor Björklund har profilerat sig en smula när det gäller utbildning. Jag vet också att ett stort antal av era medlemmar försöker profilera sig som liberaler. Tillåt mig att göra processen enkel för er genom att kombinera era målsättningar i ett enda ord: internet.

Björklund: internet är det största offentliga bibliotek som någonsin byggts, och att integrera detta i den institution som är det svenska utbildningssystemet borde vara högsta prioritet för den som har mage att kalla sig utbildningsminister. Aristoteles, Platon, Hegel, Augustinus, Locke - vilken tänkare du än kan tänkas vilja nämna finns både förklarad och sammanfattad, och hjälpfulla människor världen över lägger ner tid varje dag för att bygga upp allmänt tillgängliga resurser för mänskligheten. Resurser så som (inte minst) Wikipedia, som utan vidare kan sägas ha introducerat väldigt många till sina framtida yrken genom att både påpeka att de finns och ge länkar vidare till vidare läsning om detta.

Det borde inte vara raketforskning på överkursnivå att detta är en tillgång. Ändå är det påtagligt frånvarande i allt snack om disciplin, krav och skötsamhet. Lärare och lärande ska legitimeras i skolan, samtidigt som resten av världen gör sitt yttersta för att inpränta att både lärare och lärande är en demokratisk tillgång som skapas närhelst människor samlas för att uppnå ett gemensamt mål. Genom att vara en plats där lärande händer närhelst människor samlas för att uppnå ett gemensamt mål.

Ärade Björklund, jag avslutar snart mitt sjunde år på universitetet, och jag misslyckas brutalt med att förstå hur du konsekvent kan fortsätta propagera för denna utbildningspolitik. Kan du vänligen förklara det för mig, på det enklaste av pedagogiska vis? Förslagsvis samma vis som du föreslår att skolan ska bedrivas med?

Liberaler: redan John Locke sade att den enda legitima formen av stat är en sådan där medborgarna ger sitt upplysta medgivande till att bli styrda, och att det därför är av yttersta vikt att ge medborgare möjlighet att bli upplysta. Inte upplysta om någonting särskilt, utan upplysta rent generellt.

Eftersom ni är läskunniga och just läst ordet "internet", så ska jag inte förolämpa er intelligens genom att upprepa mig i onödan. Tillåt mig att i stället bege mig direkt till den invändning många har mot internet som upplysande fenomen: den mängd skit som finns på det.

Hur kan upplysning komma därifrån? frågar skeptikerna. Med rätta.

Svaret är förstås genom skapandet av institutioner som ger det intellektuella, kulturella och sociala ramverk som behövs för att skilja idioti från motsatsen. Och den institution som ligger närmast till hands torde då vara den som i dagsläget administreras av den person som har gjort det till sin mission att hålla skolan så långt bort från internet som möjligt.

För den som eventuellt har lite svårt för det svenska språket så kanske sextonhundratalet och sextiotalet ser förväxlande lika ut. För den som till äventyrs inte klarade av det föreslagna språktestet så kanske Locke och Björklund verkar komma från samma tidsperiod - vilket är ett förståeligt misstag. Det är nämligen precis det framstår för alla andra också.

Det finns gott om utrymme att modernisera de äldre liberala tänkarnas upplysta tankar till en modern kontext. Som självutnämnda liberaler borde det ligga i ert intresse att detta sker i former som ligger så nära medborgarna som möjligt. Vilket då är den direkta motsatsen till den konkreta politik ni för i dagsläget.

Ärade Folkpartiet - om ni inte vidtar mått och steg för att förändra denna politik så är ni långt större praktärslen än vad jag ens kan drömma om att ha ambitioner att vara. Och det är inte en komplimang, överbetoningen på kvantitativa mått till trots.

Hej Moderaterna!

Det är lätt att få intrycket att ledstjärnan för er nuvarande politik är det remixade uttrycket "land ska med jobb byggas". Det är något av ett avsteg från den traditionella linjen att alla skattesänkningar är bra sänkningar, men jag är den siste att hävda att anpassningar till nya förhållanden är dåligt i sig.

Problematiken ligger inte i förändringen som sådan, utan precis som med socialdemokratin ligger den i att ni går väldigt mycket åt fel håll. Och precis som med Folkpartiet så finns det en reellt existerande lösning som skulle göra er politik desto mer realistisk.

Så. Land ska med jobb byggas. Det är en ledstjärna. En ledstjärna som likt alla ledstjärnor kan behöva konfronteras med den reellt existerande verkligheten. Inte bara för att det är god vetenskaplig metodik att idka empiriska undersökningar, utan även för att det är där den politik som förs kommer att få sina konsekvenser.

Den reellt existerande verkligheten: allting vi kan göra, kan Kina slänga in hela Sveriges samlade arbetskraft på. Gånger x. Och tack vare en kombination av stordriftsfördelar och totalitarism, så kan de göra det effektivare, billigare och snabbare än vad vi ens kan aspirera på att göra.

Det behövs ingen doktorsexamen i nationalekonomi för att inse vad detta innebär. Det innebär att vi antingen måste konkurrera genom försämrade arbetsvillkor, färre ekonomiskt besvärliga arbetsrättsliga hinder och ett evigt krympande socialt skyddsnät. Eller genom att satsa på kvalitet över kvantitet, utbildning framför produktionskapacitet, hermeneutik framför positivism.

Det är ingen hemlighet vilken linje Moderaterna driver. Faktum är att det är en motsats till en hemlighet - Schlingmann har varit väldigt aktiv på den punkten.

Problemet med att konkurrera med sämre arbetsvillkor, flexiblare arbetsmarknad och avskaffade sociala skyddsnät är förstås att Kina gör det så mycket bättre än oss. Både i termer av rent kvantitet (en miljard människor är många människor) och kvalitet (kom ihåg vad Adam Smith säger om nationernas välstånd och arbetsdelning - de har haft tid, tillfälle och motiv att anpassa sin ekonomi till allt brutalare kapitalism). De dominerar marknaden för snabbt massproducerade ting, och har ingen anledning att sluta göra det inom kort.

Låt oss tänka orealistiskt, och tänka bort Kina för en stund. Låt oss tänka att de inte finns, och att vi bara har att konkurrera med alla andra länder som är delaktiga i samma race mot den socialekonomiska botten som Moderaterna för oss in på.

Vi skulle fortfarande förlora. Inte på grund av brist på ambitioner, dock, utan på grund av kombinationen av att vi ligger geografiskt långt bort från allt som inte är Nordeuropa, och återigen blir utkonkurrerade av länder som specialiserat sig på att snabbt massproducera ting.

Snabb historisk återblick: kolonialmakterna lade åtskillig energi på att specialisera ländernas ekonomi för att passa moderlandets smak. Detta upphörde inte att ha effekt efter att de formella kolonialväldena drog sig tillbaka.

Så Moderaternas politik är dömd att misslyckas redan på förhand. Den kommer inte att uppnå sitt mål att byggjobba landet in i framtiden. Den kommer dock att ha effekt, och denna effekt kommer att ta sig uttryck i termer av sämre arbetsvillkor, sämre anställningsvillkor och på det stora hela ett sämre (arbets)liv för alla inblandade.

Ärade Moderater - inte ens Kent Persson med ett mänskligt ansikte kan motivera detta. Och det är i all brutalitet svårt att överdriva praktarselfaktorn i att driva en politik av aktiv försämring som inte ens rent teoretiskt kan uppnå de målsättningar som försämringarna motiveras med. Det blir inte bättre efter att det blivit sämre - det blir bara sämre.

Hej Centerpartiet!

Det sägs att ni är det perfekta partiet för människor med det olycksaliga handikappet att ha både starka åsikter och en akut fobi för alla antydningar till att dessa skulle kunna översättas till reell politik.

Now, om Socialdemokraterna eller Moderaterna hade sagt detta så hade det varit läge att ignorera det. Från S kommer det som en naturlig följd av höger/vänster-uppdelningen, och från M kommer det som en lika naturlig följd av att låtsas profilera sig internt i opinionssyfte. Om det hade kommit utifrån hade det varit en ickefråga.

Men det är ni som säger det. Varje gång det är dags att gå från ord till handling. Utan distraherande mellanled är det precis detta ni vrålar till era allt färre väljare.

Ni vet. Den där allt glesare skaran av optimister som hoppas att kanske, kanske den här gången inte kommer bli som alla andra gånger.

Det är svårt att inte tänka på Guy Debord. Skådespelssamhället. Ett samhälle där relationer mellan människor bytts ut till relationer mellan människor och bilder, där bilderna är långt viktigare än människorna. Där huvudrollen i det politiska samtalet utgörs av hur partiernas image påverkas, snarare än av hur människorna påverkas av politiken.

Det som skiljer er från Debord är att ni stannar kvar i skådespelet. Där Debord är skoningslös i sina nerdragningar av uppmärksamheten till marknivå, svävar ni glatt vidare bland de fluffigaste av moln. Där Debord utan vidare pardon betonar vikten av att tala med människor om människor, vältrar ni er i den frihet det innebär att kunna säga vad som helst om vad som helst utan att det har några som helst konsekvenser på någonting över huvud taget.

Fuck Facket. Men bara så länge ni inte behöver prata med riktiga fackliga representanter. Och bara så länge den gröna näsan betyder mer än den gröne novis som på stapplande entreprenöriella ben på den marknad ni så ofta nämner.

Det som gör detta till ett praktärsleri i kvadrat är det faktum att ni har tillräckligt mycket fuck off-pengar för att köpa in precis så mycket specialdesignat mentorskap ni behöver för att ta er ur detta spektakel. Två gånger. Även om ni bjuder med resten av Alliansen av bara farten. Och oppositionen. Och Skandinaviens samtliga partier, oavsett färg. -

Det finns ingen brist på resurser. Det finns ingen brist på åsikter. Och det finns ett fenomenalt överskott av mentaliteten att det enda sättet att föra politik är att göra ingenting i så brutalt överhögljudda former som möjligt.

Om ett träd inte faller i skogen men det hörs ett ljud ändå - har det då fallit?

Hej Vänsterpartiet!

Vad är det för fel på er? Varför är ni inte de eldiga populister ni har alla tillfällen i världen att vara?

Den sittande regeringen håller bevisligen på att genomföra alla de nedskärningar som de i god tid i förväg sagt att de skulle göra, och de gör inga som helst hemligheter om det. Med motiveringen att ökade klasskillnader ökar motivationen att klättra uppåt pressas människor nedåt.

Det behövs inte ens några välciterade böcker för att förklara läget för gemene man, kvinna eller neutrum. Alla känner någon som arbetat på den där arbetsplatsen, sett den där nedskärningen på nära håll eller upplevt hur det helt plötsligt blev svårare att vara fattig samtidigt som det blev lättare för andra att vara rika på allt längre avstånd.

Förståelsen för dessa tendenser ligger i luften. Alla känner den, eftersom den är vardag. Både de som är alienerade från det meningslösa arbete de utför eller alienerade från den ännu meningslösare arbetsmarknaden vet precis vad ni handlar om, eftersom det är det deras liv handlar om.

Ordet "arbetsliv" är mer än bara en borgerlig metafor.

Det enda som behövs är att ni går ut på arbetsplatserna, är er själva och håller fast vid förledet "vänster" i partinamnet. Eller, ännu bättre, att ni går ut till arbetsförmedlingarna och gör er grej där. Medel, motiv, möjlighet - allt finns. Nu.

Gör't. Annars blir jag tvungen att hitta en alldeles ny böjning av ordet arsle för att beskriva det anti-predikament ni befinner er i.

Hej Sverigedemokraterna!

Visste ni att ni är väldigt bra på grammatik?

Tillåt mig att tala historia för en stund. Om trivium, de tre ämnen som den klassiska högre utbildningen inleddes med. Grammatik, logik och retorik.

Grammatik är den ädla konsten att veta hur ord förhåller sig till varandra. Logik handlar om hur idéer relaterar till varandra. Retorik om hur kommunikation förhåller sig till och mellan de kommunicerande.

Det går inte att förneka att det tack vare era grammatiska insatser finns väldigt många nya ord att använda. Kulturmarxister, pk-vänster, sjuklövern, kulturberikare, skäggbarn - om någon skulle sammanställa en ordlista så skulle den bli väldigt lång indeed. Och det är nästan som om ni aktivt siktar på att bygga en separatistisk enklav av allmänfientligt inställda kärnväljare som gör sitt yttersta för att bygga sig en egen kulturell sfär, parallell och skiljd från den svenskhet ni säger er vilja bevara.

(Enligt uppgift är alla eventuella tidsmässiga samband mellan Breiviks popularitet och vissa specifika ords genombrott ett uttryck för den kosmiska osannolikhet som är vårt liv här på jorden. Tillåt mig tvivla.)

Denna självbyggda språkbarriär till trots, så är ni även duktiga på att använda mer vitt etablerade ord. Traditioner, yttrandefrihet, demokrati - ord som är snabba på att dyka upp närhelst någon säger emot er kärnkader. Vad det än gäller. Hur långsökt det än kan tänkas vara.

En pepparkaksgubbe i Laxå nämns? Ett solklart hot mot traditionen! Någon dristar sig till att säga emot påståendet att muslimernas invasion nu går på högvarv? Ett frapperande angrepp på själva yttrandefrihetens väsen! De andra partierna använder sin majoritet i riksdagen för att rösta för saker som SD inte gillar? Ett uppenbart uttryck för att den demokratiföraktande statsfeminismens elitistiska sverigehat cyniskt manipulerar sina vilseledda marionetter att agera mot folkets intresse -

Jag tror poängen är mer uppenbar än den behöver vara.

Anledningen till att det finns en uppdelning mellan grammatik, logik och retorik är enklare än den ser ut. Det är nämligen fullt möjligt att använda sina generella kunskaper i hur ord fungerar till att placera in ordet tradition/yttrandefrihet/demokrati/vadsomhelst i ett grammatiskt fungerande sammanhang. Hur idiotiskt det än är rent logiskt eller retoriskt.

Flygande bäckasiner söka hwila på mjuka tuvor. Grammatiken är med oss, men det där andra - well.

Applicera nu denna grammatiska överentusiasm i varenda kommentarsfält, forum eller diskussion som på något vis råkar tangera Sverigedemokraternas intressesfär, och wham. Dagens sverigedemokrati i sitt allestädes närvarande esse.

Månne är detta en hållning som gör Björklund avundsjuk. Trivium går trots allt tillbaka hela vägen till medeltiden, och skam den som kommer tvåa.

Resten av världen tog dock lärdom från medeltiden och gick vidare. Och praktarselleriet i det här fallet reproduceras alla de tusentals gånger detta logikbefriade ordmångleri inträffar varje dag. Dag ut och dag in, utan någon som helst antydan till att vilja ta in ens grundmoment 1A i den kultur ni sedan länge isolerat sig från.

Ni är inte ens subjektet i er egen kultur. Men ni väger upp det genom överdriven predikatsutfyllnad.

Hej Kristdemokraterna!

Jag råkade titta lite i en onlinebibel, och insåg väldigt fort att det fanns väldigt många sådana. Alla översättningar, varianter och språk finns att tillgå för den som bara kommer på tanken att leta upp dem.

Bra för bildningen, det däringa internätet.

Hursomhelst. Jag råkade titta in i Nya Testamentet, bara för att se var Jesus har för sig nuförtiden. Och ni ska tro att jag blev chockad över det jag läste - Jesus är ju en långt radikalare personlighet än den traditionella imagen antyder!

Radikala saker Jesus gjorde:
Utmanade den samtida religiösa hegemonin
Drev ut prånglarna från templet
Såg till barnens perspektiv
Piratkopierade ohemula mängder mat
Visade att det gick att förändra samhället till det bättre genom att agera utanför normerna
Vägrade låta uppenbara orättvisor kvarstå, och vägrade anse social status vara avgörande

Och så vidare och så vidare. Hen hann med rätt mycket innan det var dags att dra vidare. Utan att gå in allt för mycket på detaljer - ni kan dem säkerligen bättre än jag - så kan vi konstatera att Jesus var en omtumlande kraft av social mobilisering och förändring varhelst hen råkade befinna sig, och att detta har effekter än idag.

Den fråga jag osökt formulerar i mitt stilla sinne är - varför är nu inte Kristdemokraterna en omtumlande kraft av social mobilisering och förändring?

Det är trots allt viss arselvarning på att köra med falsk marknadsföring och leverera någonting som inte ens låtsas ha med det utlovade att göra.  Än mer om det görs i Jesu namn.

Jag må nu vara kopimist, men är det inte en märklig ordning att Jesus hänger på väggen i så många hem utan att hens gärning tas i beaktande?

Hej Miljöpartiet!

Jag lider med er.

Å ena sidan är världen en stor plats med stora problem. Globala problem, som tenderar att bli allt akutare vartefter åren går. Det tycks nästan som om utrymmet för passivitet blir mindre i samma takt - ju längre samhället är inaktivt i frågan, desto större skada orsakar denna brist på handling.

Likgiltighet är inte ett alternativ. Något måste göras. Nu.

Å andra sidan måste detta något (eller, rättare, det aggregat av tusentals små mindre saker som måste hända samtidigt och samordnat) hända genom de reellt existerande institutioner som styr vårt samhälle. Att konstatera att görande måste inträffa är bara ett första steg, och konstaterandet måste översättas till det svåraste av alla språk.

Policydokumentets. Verksamhetsplanens. Byråkratins autonoma tillägg av ord och ordning.

Alla som någonsin följt ett konstaterande från idé till formulering till implementering vet att stora delar försvinner, förvanskas eller blir till någonting annat under processens gång. Särskilt om processen är så omfattande som den behöver vara för att ha reell effekt på de reella problem som världen står inför idag.

Ju större ambitionerna är, desto större är kompromisserna som måste ske på vägen.

Det är inte bara orden på formulären som förändras under processens gång. Deltagarna förändras också. Över tid så blir processen att formulera förändring en del av vardagen, och en känsla för vad som kan och inte kan göra infinner sig. Ambitionerna blir mindre, perspektivet blir snävare, och världens problem sjunker till bakgrunden medan vardagen etablerar sig.

Efter tillräckligt lång tid är perspektivet så förvanskat att de märkligaste av icke-förändrande förslag föreslås redan från början. Förslag som inte på långa vägar är tillräckliga för att ens inleda det förändringsarbete som behövs för att få bukt med den verkliga problematiken - men som i gengäld är desto mer garanterat att gå igenom.

Sakta men långsamt förflyttas perspektivet från kärnkraftverket till cykelstället. Och detta sker så gradvist att de medverkande oftast inte märker att det inträffat.

Hej Miljöpartiet. Jag lider med er. Eftersom ni kommer behöva vara morgondagens prototyp av Praktarsle 5000 mot varandra för att inte atrofiera i en död organisation av förlorade drömmar och övergivna ambitioner.

Än mer än ni redan gjort av institutionell nödvändighet.

Du har just läst en lång utskällning av den samtida partipolitiken.

Du kanske vill ta tillfället i akt att röra lite på dig, rensa huvudet, stretcha ögonen och göra allt det där som hör till med att reflektera över någonting som just hänt.

Om du råkar vara en partipolitiskt aktiv person, så torde du antingen ha väldigt mycket att tänka på eller väldigt mycket att säga. Jag uppmanar dig att vandra dessa vägar.

Om du råkar vara en bloggare, så finns det förmodligen en chans att du vill skälla tillbaka. Gör det. Det är nyttigt att bli påmind om varför vi gör saker lite då och då.

Och om du råkar vara arg på hur samhället är organiserat -gör oväsen av dig. Hälsa gärna från mig.