Till morgondagens resenärer

Ibland tänker jag på hur det skulle se ut om vi samlade alla deltagare från Ung Pirats introduktionsutbildningar på samma plats.

Jag misstänker att det skulle bli trångt. Det är ju trots allt över hundra personer nu.

Jag misstänker också att deltagare från olika tillfällen kommer att ha olika saker att berätta. Det tenderar att bli olika färg på de olika gångerna - det är trots allt deltagarna som definierar vad som händer. Och som redan de gamla grekerna sade: det är svårt att delta i samma introutbildning två gånger.

Den sak som tenderar att vara gemensam för alla gånger är dock insikten om att klockan fem på morgonen är en väldigt tidig tid på dygnet.

Varje gång.

Det, och den känsla som infinner sig efteråt. Känslan av att det är lite möjligare att påverka världen än det var innan. Känslan av att medlen för att uppnå politisk effekt ligger inom räckhåll, och att det finns tillräckligt många bra anledningar att använda dem för att kunna skippa väntetiderna.

Det finns trots allt ingen egentlig anledning till att inte förändra världen. Eller att be om lov, för den delen.

Yarr!

(:~~~~~~~~