Idag är det den sista dagen på år 2012. Eftersom det inte känns helt rätt att avsluta ett år med en enorm utskällning, så tänkte jag hinna med ett inlägg på ett lite mer solidariskt tema. På temat att undvika, förstå och komma förbi missförstånd.
Betänk ordet solidaritet.
En enkel, generell definition är att människor med solidaritet tar hand om varandra. Att ge mat till de hungriga, hem till de hemlösa, värme till de frysande - är exempel på solidaritet. Gör bra saker mot människor i nöd, och visa tacksamhet mot människor som gör saker när du är i nöd.
En lite mer specifik innebörd av ordet är en polsk fackföreningsrörelse som på 80-talet bedrev ett omfattande arbete mot den reellt existerande kommunismen, och spelade en viktig roll i landets övergång från Sovjetstat till vad vi känner det som idag.
En lite mer teknisk definition gör en åtskillnad mellan mekanisk och organisk solidaritet. Mekanisk solidaritet är en känsla av samhörighet och katastrofberedskap med människor som lever ungefär som en själv - exempelvis i en avlägsen bondby där alla utför liknande bondesysslor. Eftersom alla har en liknande bakgrund, lever i samma mytologiska kontext och på det stora hela delar det mesta med varandra, så finns det en inbyggd vi-känsla i byn. Och när katastrofen väl är framme, så är det en självklarhet att alla hjälper varandra - det som drabbar en bonde kan ju trots allt drabba andra bönder också.
Organisk solidaritet är vad som händer i platser som inte är avlägsna bondbyar. Där människors livsvillkor, livsbanor, föreställningsvärldar, utbildningar, tankemönster, kulturella förgivettaganden och så vidare - skiljer sig åt. Det som händer i en bondes livsvärld är inte automagiskt relevant för en tandläkare, en börsmäklare eller en rörmokare. Så mer abstrakta tankar som folkhemmet, religiösa påbud eller kulturella imperativ tjänar till att se till så människor förblir solidariska med varandra.
En väldigt mycket mer teknisk beskrivning skulle vara att politiska aktörer strategiskt koopterar universella begrepp till ideologiska memkomplex för att på så vis obetingat associera dessa med den rådande hegemonin, och därigenom transformera oreflekterade habitus. Dessa etablerar därefter kontinuerligt genom en process av cirkularitet med kumulativa effekter explanandum som en alltid-redan traditionellt grundmurad doxa. (Jfr ibid. s 404ff)
(Så som att exempelvis göra så att ordet "solidaritet" blir en egenskap som enbart den vänstra delen av den politiska skalan besitter. Vilket då innebär att högern per automatik inte är solidariska, och alla förslag från deras sida är - just det - osolidariska.
Om någon lyckas med en sån här manöver så är det förstås ett himla gissel att befinna sig på fel sida av saker och ting. Så det finns ett egenvärde i att försöka förhindra detta från hända. Innan det alltid har varit så, och alla som säger emot är osolidariska dumhuvuden.)
Now, nu kanske någon lite försynt vill påpeka att denna nästan sammanhängande lista över olika solidariteter inte riktigt har något att göra med att överbrygga missförstånd att göra, och vars enda gemensamma nämnare tycks vara en tilltagande grad av svårighetsgrad.
Yep. Det är precis vad det är.
Det är också på ungefär de här fyra nivåerna som kommunikation går till. Tillåt mig att ställa upp det i en gamingmetafor för att illustrera:
Easy: jag vill bara säga någonting, rent generellt
Medium: jag är ute efter att säga någonting mer specifikt
Hard: du behöver nog ha sett boken först
Insane hardcore: Η φύση δεν κάνει τίποτα άχρηστο.
Det som händer vid missförstånd är oftare än inte att någon säger något på en nivå, och får ett svar på en annan. Det vanligaste är att säga någonting på easy och få ett svar på medium eller hard.
Hint: negerboll.
Jag tror du är på väg att förstå vart jag är på väg. Och varför missförstånd så ofta inträffar. Och du framöver kan ha nytta av att fundera på i vilken svårighetsgrad du själv säger saker när du säger saker. Är du ute efter att klaga på vädret, påpeka en historisk faktamiss, diskutera Durkheims sociologi eller... vad det nu står i hardcore mode. Rena grekiskan, det där.
Och nu när du vet detta - tja. Det sägs att det är ett nytt år på väg. Varför inte fira genom att omsätta dina nya solidariska superkrafter i handling?
Gott nytt år!
Rekommenderade texter och videos
-
Läs mina senaste alster i *Bulletin*:
• *Är den demokratiska rättsstaten islamofobisk? »*
*• Den ohållbara gröna bidragskapitalismen »*
Mina senaste tex...
1 day ago
Finner ofta att det råder ett visst missförstånd kring begreppet solidaritet och hur den definieras av den så kallade "vänstern". Solidaritet handlar inte om att vara snäll t ex. Solidaritet är att sätta det som är bäst för gruppen som helhet framför det som är bäst för en själv enbart. Exempel: Att betala skatt för att alla i samhället ska få en viss grundtrygghet är bättre för alla i det samhället då det ger effeker som lägre brottslighet, större rörlighet på arbetsmarknaden, fler som vågar ta steget och starta eget osv - alla saker som även den sk "högern" strävar efter. Solidaritet handlar alltså om att bygga ett samhälle där vi alla kan trivas och må bra och där det antas att alla kan hamna i en prekär situation och där alla förtjänar att få hjälp att komma ur den oavsett vem man är och har varit. Alla människors lika värde och rätt till ett värdigt liv. Välgörenhet är INTE solidaritet, men ibland ett nödvändigt ont när inga bättre alternativ finns. Solidaritet kräver inte tacksamhet.
ReplyDeleteVisst är det ett gissel att vara på fel sida om den hegemoniska kampen för vad ett ord självklart betyder? Att behöva gå i polemik mot någon bara för att en säger någonting som borde vara helt självklart?
DeleteMissförstånd är helt klart ett vapen i politiska kamper. Missförstå en politisk rörelses kärnvärderingar tillräckligt ofta, mycket och länge, och missförståndet får ett eget liv.
Jag skulle kunna vara partisk och nämna någonting om definitionsproblemet kring vardaglig kommunikation - som kriminaliserats med hänvisning till piratkopiering - i all okynneshet, men.
Solidaritet.