Sprid ordet - Bildombudsmannen är en samhällsfara

Jag kommer ihåg när vi på redaktionen fick beskedet om att Bildombudsmannen krävt oss på pengar. Eller, rättare, när Jonathan berättade att Bildombudsmannen krävt honom på pengar för någonting redaktionen var direkt inblandad i - vilket enligt tanken om solidariskt ansvar är samma sak.

Vi reagerade inte nämnvärt på beskedet. Detta av två anledningar. Den första att det var felaktigt, rent sakmässigt, och att det enda som behövde göras var att påpeka detta för att få bukt med situationen.

Det andra var att vi, om hen ändå envisades, skulle kunna göra tillräckligt mycket kollektivt väsen av oss för att göra det oerhört inte värt det att fortsätta envisas.

Det här med att kunna ta frågor till de sociala medierna och skapa oväsen är någonting jag kan ta för givet. De sociala medierna är mitt fackförbund, så att säga, och om/när saker händer så vet jag att det inte bara är "mitt problem". De kan med viss ansträngning göras om till någonting mer i stil med "vårt problem" - och som sådant så har det andra dimensioner, och kan diskuteras på andra vis.

De politiska dimensionerna i detta är uppenbara.

Jag påminns om detta när jag läser om Rockfashions dust med samme Bildombudsman. Tydligen så upphörde inte dumheterna, och ännu en oskyldig bloggare har drabbats av den systematiskt slumpmässiga rättsliga gerillakrigsföring som är Stefan Testes modus operandi. Och Rockfashion lär inte vara ensamma om att ha drabbats. För varje person som lyckas skapa uppmärksamhet kring Bildombudsmannens oprofessionella rättshaverier, så finns det ett antal personer som drabbats i tystnad.

Mörkertalet när det gäller Bildombudsmannens offer är stort.

Detta är ett bekymmer. Inte bara för offren, utan även för oss andra. I ett längre perspektiv innebär det att även personer som inte är Bildombudsmannen upptäcker att det här vidriga förfarandet faktiskt fungerar, och att bluffindrivandet kommer att öka i omfattning. Det finns ju trots allt bevisligen pengar att tjäna, och där det finns pengar brukar det vanligtvis också finnas intressenter.

Det ligger därför i allas intresse att få bukt med Bildombudsmannens verksamhet. Inte bara för att det finns en inneboende problematik i att skicka kravbrev till allt som rör sig, utan även för att foten behöver sättas ner när det gäller den här sortens verksamhet. Så länge det är lönsamt (och skenbart legitimt) att agera på det här sättet, så kommer det att fortsätta. Med fler offer som följd.

Det är inte mitt problem, eller Rockfashions, eller någon av de enskilda drabbades problem att Bildombudsmannen missbrukar det rättsliga systemet. Det är allas vårt problem, och vi har alla ett intresse av att det upphör innan fler oskyldiga drabbas.

Så låt oss skapa lite oväsen kring det hela. Innan den olycka vi känner som Bildombudsmannen hinner inträffa igen. Sprid ordet!