Friday, May 22, 2009

Feministiskt självförsvar

Jag är oerhört mycket för att införa ett ämne av typen feministiskt självförsvar i grundskolorna. Inte för att jag per någon som helst default bekänner mig till feminismen i någon av dess former, utan för att jag är mer, ah, medborgerligt och pedagogiskt inriktad. Den ideale medborgaren är en kunnig sådan, och det idealaste förhållandet för lärdom är ett förhållande där den lärande är trygg och självsäker

Now, en av grundförutsättningarna för att en någon ska kunna känna sig trygg och säker är att denne känner sig kapabel att försvara sig mot eventuella hot som kan dyka upp i dennes vardag. En grundtrygghet är ett gott första steg mot en god medborgaranda, och en sådan baserar sig på att medborgaren - inom rimliga gränser - kan hantera de problem som dyker upp. Så som, säg, hot om våld mot den egna personen.

Folk tenderar att glömma bort den aspekten av självförsvaret, och snöa in lite mer på ordet "feministisk". Tillåt mig att precisera min inställning till det hela genom att säga att jag är lika mycket för manschauvinistiskt, asexuellt, könsneutralt, systematiskt, amalgamistiskt eller till och med folkpartistiskt självförsvar. Det är den medborgerliga delen av det hela, ordet "självförsvar", som är det viktiga. Att det enligt tradition och konvention kommit att kallas feministiskt känns mer som en olycklig omständighet än som en ofrånkomlig nödvändighet.

Jag förespråkar inte att samtliga elever skall lära sig att bli systematiska mördarmaskiner av typen antikens Spartaner, men väl att de ska lära sig tillräckligt mycket om mänsklig fysiologi och tillräckligt många fula knep angående denna för att kunna neutralisera eventuella angripare på personligt plan. Varje elev ska lära sig tillräckligt mycket om att försvara sig själv för att kunna vara säker på att inte trakasseras av första bästa någon som känner sig stärka sitt självförtroende genom att sätta sig på andras. Om alla vet att alla är tillräckligt säkra i sig själva för att effektivt bryta ett revben på den som vågar försöka sig på något så skulle ingen våga sig på något.

Det är synd att så många är emot detta på grund av det missvisande förledet "feministiskt". Det kanske vore en idé att byta namn på det till någonting mer passande, så som medborgerligt självförsvar.

Vad sägs?

4 comments:

  1. Äsch, det funkar finfint med bloglovin.
    120?! Har du tid för annat än läsa inlägg?

    ReplyDelete
  2. är du säker på att du har rätt kommentar på rätt ställe? :P

    ReplyDelete
  3. Japp, jag gör som alla andra duktiga bloggare och besvarar hos kommentatörens egna blogg :P

    Plus att jag ändå läste ditt inlägg, två flugor i en smäll. Btw, något jag glömde förut. Vad är det för fel på att bara heta Självförsvar? Kort och gott.

    ReplyDelete
  4. varför inte anamma den amerikanska modellen? om alla har en pistol och vet att alla andra också har en pistol kommer ju ingen våga sig på något... eller? :]

    men seriöst, hur svårt är det egentligen? sparka på knä/pung/aldrig högre än så, slå på näsa/öga/hals, utnyttja varje tillhygge du hittar eller bit om du är tillräckligt nära. springa funkar också bra, och ropa på hjälp om allt annat failar.

    att ge henom pengarna är också ett väl beprövat knep..

    ReplyDelete