
Generell kritik är en underskattad sak. Den fungerar i alla lägen, utan undantag. Även om det är en Universell Sanning given av Gud själv, levererat av självlysande apostlar nedstigna från himmelen ackompanjerade av tusen änglakörer, direktsänt över samtliga massmedier som någonsin funnits - så går det att applicera generell kritik på det.
Och om den kombinerade effekten av Guds uppenbarelse och det förenade massmediekomplexet inte går fritt från detta, så finns det en viss risk att du inte gör det heller.
Vilket är något av en befrielse. Pressen släpper - om alla kan drabbas, så är det inte lika brutalt när en själv drabbas. Om någon verkligen vill, så kommer de att finna någonting att säga vad en än har skrivit. Och därmed så finns det ingen egentlig anledning att oroa sig för att någon skulle kunna - de skulle trots allt alltid kunna.
Det är en smula som våra somriga myggbett. De händer, men är inte tillräckligt allvarliga för att låta bli att gå ut för. Och när en väl vant sig, så slutar en tänka på dem.
Jag, för egen del, har en både hög och låg tolerans för det hela. Hög, i och med att det är fenomenalt lätt att känna igen och avfärda generell kritik när den väl förekommer. (Det främsta kännetecknet är bristen på specifika påståenden.) Låg, i och med att jag är direkt brutal mot den när den förekommer i mina kommentarsfält. Den som till äventyrs vågar sig på att skriva en vag kritik får en inte helt vänlig känga om att vara specifikare och utförligare.
Inte för att jag vill vara brutal, utan för att det är det lättaste i världen för vem som helst att slänga in ett generellt och sammanhangslöst "men du har fel", helt okynnes. Vilket inte direkt är den mest konstruktiva av uppmaningar till vidare dialog.
Eller, för att sammanfatta det i ett generellt ord: kötta.
(~~~~~~~~

No comments:
Post a Comment