Julklappar

Jag har sedan viss tid tillbaka tagit mig för att ibland hålla samma tema både här och på Tankefel. Ibland är det mer uttalat än annars, som med inläggsparet Våldsmonopolet och Videovåld. Att slumpen och den personliga livsföringen fört in siffran 13:37 och tanken att ett inlägg om dagen är lagom många - i mitt liv, gör detta lite mer påtagligt. Särskilt idag, när två inlägg med samma rubrik postas samtidigt. Det känns som att det är lite småsvårt att missa temat just idag, inte sant?

Det finns vissa saker med det här med julklappar som är lite småklurigt för min del. För länge sedan gjorde jag en deal med världen om att bara ge sådana till min stackars primära familjeenhet, vilket inte förminskat klurigheten ens det minsta. Ni ser, jag är den ende av oss som är inkopplad i det globala fildelningssystemet. För mig är det en självklarhet att saker och ting finns tillgängliga på det däringa internätet om och/eller när jag känner för att ha tillgång till det. För mina ömma familjemedlemmar så är samma självklarhet höljt i ett mystikens dunkel, av den typ som vanligtvis associeras med trollkarlar i fantasyberättelser. Att de kan göra underliga saker är en självklarhet, då de gör dem mest hela tiden, men hur det egentligen går till är ett ogenomträngligt mysterium.

Det är erkänningsvis lite småmysigt att folk går omkring och tror att en sitter på någon slags obskyr och svårtillgänglig kunskap som bara ett fåtal människor ens kan drömma om att besitta, men det är en ihålig småmysighet. För de av er som av någon anledning inte vet så är det dock oerhört enkelt att ladda hem saker - för det mesta räcker det med att installera ett program, öppna en fil och sedan vänta på att allt laddats klart. Den enda potentiella svårigheten är installationen, men hemligheten ligger i att trycka på "nästa" tills det inte längre går, och sedan är det klart.

Detta är enkelt att förstå. Klurigheten med julklappar uppstår dels när folk vill ge mig saker, och än mer när jag vill ge saker till folk. Att ge saker till mig är en svår sak att göra - dels för att jag i praktiken redan har allt, och än med för att jag bor på tolv kvadrat och inte har plats för någonting sådant som fysiska ting och dylikt. När det gäller att ge saker så infinner sig märkligheten att det som står i ens mystiska makt att ge är så vardagligt att det inte ens kan sägas vara en present att ge den. Det vore lite att missbruka julklappsbegreppet att kalla det som vanligtvis bara kräver en kort länkning en present; möjligtvis kan det extra steget att bränna ut saker på en intuitivt spelbar DVD (vilket iofs inte är särskilt jobbigt, men väl tidskrävande) sägas vara en present, men bara möjligtvis.

Vi lever i olika världar, min familj och jag. Vilket är rätt onödigt, egentligen.

Så. Om jag ska ge en ordentlig juleklapp i år, så får det bli i form av en utbildningsinsats. Steg ett blir att påpeka att det finns oändligt mycket lagligt material som kan laddas hem (för att komma bort från villfarelsen att fildelning = ultimat ondska), steg två blir att hålla en lektion i ansiktsbokens intrikata funktioner (för att det behövs), steg tre blir att installera ett torrentprogram och lära dem den enkla trollformeln "öppna med".

Nästa steg blir att försöka visionera kring ett julfirande som inte innehåller utbytet av fysiska varor. Men det är det som syskoninlägget borta på Tankefel handlar om. Här tänker jag bara börja med lite spontan länkkärlek (utan inbördes ordning eller logik):

Miku Andreas Trollis Yami Affe Den där konstiga musiktextbloggen Mia Lisa Steffo Therese Aaron Fredrik - osv i en viss evighet som av utrymmesskäl inte riktigt får plats.

God jul, allesammans!