En psykotisk pirat

Jag läste just en kolumn i SvD av en viss Roland Poirier Martinsson, som hade både det ena och det andra att säga angående Piratpartiet. Här görs inga större försök att idka artig diskurs med ömsesidig respekt mellan talande och omtalade; sådana saker är för mesar. Piratpartiet är, för att citera ordagrant, "en postmodern masspsykos iscensatt genom sociala medier".

Förutom att just den här formuleringen är en aning kufisk och reser ett antal frågor - finns det medier som inte är sociala? vilken innebörd lägger hen i ordet postmodern? iscensatt av vem? exakt hur känner en igen en masspsykos? skulle det vara en 'vanlig', modern masspsykos om den iscensattes av gammelmedia? är det verkligen bara en masspykos, snarare än ett kollektiv av sådana som passar under samma rubrik? - så implicerar den dessutom att det inte helt ringa antal människor som röstade på Piratpartiet i det senaste valet inte var - eller är, för den delen - helt vid sina sinnes fulla bruk. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men någonstans i undertonen så finns det en viss subtil antydan om detta, som dessutom på något vis smyger sig in även i resten av texten.

Efter denna ansträngning att vinna piraternas hjärtan och uppmärksamma sympati, så fortsätter hen med att fråga hur piraterna ställer sig i en av de viktigare av alla frågor som finns att ställa, nämligen integritetsfrågan. Dock med den något oväntade vändningen att den viktigaste delen av integriteten är skattesänkningar. Inte friheten från statlig övervakning, inte rätten till ett privatliv, inget sådant tjafs. Sådana lättviktare bland integritetens alla frågeställningar glöms bort direkt när fastighetsskatten kommer på tal. -

Now, jag må vara lite smått psykotisk, men wtf? Det känns väldigt mycket som att begreppet 'integritet' är så brutalt löst definierat att det kan användas som övergångsord mellan det ena och det andra. Ungefär som ett skiljetecken - lite smidigare än ett semikolon, fast fortfarande lite snyggare än ett vanligt kommatecken.

Vilket kanske säger någonting om integritetens ställning i den samtida politiska diskussionen. Vilken chans har vi att försöka förhindra Bodströmsamhällets intåg i vår reella vardag när så brinnande frågor som den beskattningen av fastigheten, alkoholen eller snuset bara väntar på att få debatteras? -