Skolpolitik

Jag skrev ett inlägg om ungar borta på Tankefel för tid sedan. Detta inlägg fick en något episk kommentar. Jag skrev, i all korthet, att det är bättre att berömma barns ansträngningar än deras prestationer; kommentaren tog det laterala hoppet till att dagens skolsystem inte direkt är anpassat till dagens arbetsmarknad, och att det var just den mentalitet som jag visade prov på som var till grund för denna missanpassning. I all långhet - kommentaren var någonting i stil med tre gånger så lång som själva inlägget.

Det finns en viss gräns där det är bättre att bara skriva ett eget inlägg i sin egen blogg och därefter notera den kommenterade att ens text finns. Bättre för alla inblandade.

Hursomhelst, kommentaren fick mig att fundera på det här med utbildning. Särskilt med arbetsmarknadsanpassning i fokus. Många tror att skolan primärt är sysselsatt med att göra människor mer kapabla att anpassa sig till arbetslivets alla krav och måsten, att skolan primärt gör arbetare av ungar. Det är förvisso en del av dess verksamhet, men det är inte dess viktigaste del.

Dess viktigaste del är, tro det eller ej, bevarandet av den rådande klasstrukturen. Skolan som institution har vissa värderingar och normer som den bedömer sina elever från. Som regel gäller att de som bäst, snabbast och till störst grad anammar dessa värderingar och normer får bäst resultat i skolmiljön. Now, grejen med dessa saker är att de till absolut övervägande majoritet är identiska med den dominerande klassens normer och värderingar. Som konsekvens av detta tenderar den dominerande klassens barn att klara sig bättre i skolan än de dominerades. De dominerande barnen har ett enormt försprång gentemot de dominerade - där de förra bara behöver lära sig det som står i läroplanen, måste de senare lära sig detta och samtidigt försöka göra sig av med de dominerade värderingar de fått med sig hemifrån. Vilket är lättare sagt än gjort.

Skolan reproducerar klassamhället genom att utgöra den enda institution som samtliga människor i ett land - medborgare så som invånare - måste ta sig igenom. Samtliga. Från de mest arbetarklassiga av arbetarklassiga till de mest kungliga av kungliga. Ingen får avvika, under hot om att staten brukar sitt våldsmonopol om någon mot förmodan ändå skulle vara dum nog att försöka.

Now, i och med att alla måste genomlida utbildningen, och utbildningen tenderar att gynna folk direkt proportionerligt med deras klasstillhörighet, och - icke att förglömma - en inte helt ringa del av ens arbetslivserfarenhet beror på vad ens betyg säger, så gör skolan sitt i den process som säger att en arbetare skola förbliva en arbetare. Arbetarklassbarn har ett visst avstånd till skolkulturen, vilket gör det svårare för dem; barnen från överklassen har inte detta avstånd, och har därför en något lättare skolupplevelse framför och/eller bakom sig.

Nu vill jag förstås inte säga att den ena klassen på något sätt är bättre än den andra. Så kan vi bara inte ha det. Men det är ändå en aspekt av utbildningsväsendet som många missar i sitt tal om hårdare tag, betyg i ordning&uppfostran och andra skolpolitiska frågor. Det är förvisso frågor som rör skolan, men det är ändå inte riktigt de mest centrala av frågor för en politik som säger sig vilja skapa en skola som inte bara omfattar alla, utan som även ser till att utbilda alla. -