I morgon gäller och smäller det

Folk frågar vad jag skrivit om den gode Falkvinge i den där uppsatsen jag jobbat på så länge. Jag tänkte först skriva ett inlägg om denna uppsats, men sedan fick vi en uppgift där vi skulle utgå från nämnda uppsats för att få fram en poäng. Jag lägger upp denna uppgift i stället, om än i en något anpassad form, för att förhindra dubbelarbete.

Förändringens tider blåser in över det kommunikativa och valförberedande Sverige. Bloggar blir en allt viktigare del av det offentliga samtalet och de semioffentliga valrörelserna. Deras förmåga att vara universellt tillgängliga för alla, överallt, blott några sekunder efter att beslutet att publicera dem är taget, förändrar saker och ting till oigenkännlighet för den som inte tar omedelbarheten för givet. Det är inte längre nödvändigt att vänta på att morgondagens tidning för att få reda på det senaste. Det är inte heller nödvändigt att invänta att en representant för en åsikt ska komma och redogöra för denna för att få en inblick i åsiktens utgångspunkter och bevekelsegrunder. Det räcker med en snabb visit på lämplig blogg. Att nå ut till folket är inte lika svårt som förr, och att bli nådd av folket är likaledes inte heller särskilt svårt. Detta, sammantaget, leder till ett antal förändringar i hur politik uppstår och pågår.

Detta exemplifieras ytterst väl av Rick Falkvinges blogg. I korta men kontrollerade inlägg kommenterar, informerar och samordnar hen pågående skeden, händelser och processer, och sätter därigenom en prägel på dessa. Genom att kommunikationen mellan partiledare och partimedlemmar sker i små men frekventa doser, minskas det mentala avståndet mellan ledare och medlemmar. Falkvinge blir ett stående inslag i vardagen, någon som dyker upp med vardaglig regelbundenhet och som, via bloggens kommentarfunktion, kan nås lika lätt som han når ut till en själv. Partiledarens framträdande blir inte den monumentala och undantagstillståndsmässiga uppståndelse det brukade vara, utan snarare någonting som tillhör det förväntades domäner. Det går, dessutom, att få fram ett budskap till denne utan att behöva gå genom det otal partifunktionärer som traditionellt sett svarar för kommunikation mellan inre och yttre aktiva.

Att kommunikationen sker på regelbunden basis minskar även avståndet mellan väljare och sakfrågor. Det som talas och läses om varje dag blir en del av ens latenta tankegångar, det där mentala bakgrundsljud som allt annat en ser, hör och läser filtreras genom. Åsikterna och tankarna hålls ständigt aktuella, berikas med nya nyanser och undertoner, kopplas samman med varandra och bildar så småningom en hel väv av sammanlänkade övertygelser. Sakfrågorna blir med andra ord en del av väljarens aktiva föreställningsvärld, någonting som ständigt ligger i fokus. Kanske inte i huvudfokus, kanske inte i den konstanta uppmärksamhet som frågan kanske förtjänar, men likväl inom ramen för det vardagliga tänkandet. Denna förankring är politiskt ovärderlig, men den är samtidigt svår att uppnå med hjälp av traditionella medier. Det går, men det kräver betydligt mer ansträngning och resurser.

Bevis för att denna nya form av frekvent kommunikation är effektiv står att finna i det att Piratpartiet, det parti som ligger i absolut framkant för denna form, har gått från att ha varit ett ytterst marginellt parti till att vara mer eller mindre garanterade en plats i både parlament och riksdag. De fick någonting som avrundat uppåt blir en halv procent i förra riksdagsvalet, och får nu mellan fem och tio procent av rösterna i olika väljarundersökningar. Hundratusentals röster har redan mobiliserats genom den nya tidens digitala valarbete, och fler därtill om ingen annan tar upp den digitala handsken och mobiliserar sina egna konstanta kommunikationskanaler.

De traditionella formerna för valarbete och kommunikation mellan valda och väljare är hårt ansatta. Den gamla formen där partiledningen är en central koloss som genom dekret och i mödosamt läsbara dokument postulerade att den partipolitiska viljan är si, så och sa, börjar allt mer ersättas av en konstant ömsesidig kommunikation av lättare men mer genomträngande slag. Partier är inte längre någonting långt bort, utan någonting som finns i ens vardag. Att nå ut till folket är inte lika svårt som förut, men att inte nå ut till dem har blivit lättare. De traditionella formerna syftar till att genom effektivt övertygande en gång för alla förankra en övertygelse hos väljarna; de nya formerna syftar till att kontinuerligt och konsekvent underhålla och stärka denna övertygelse, om och när den på egen hand infunnit sig. Nyheter sprider sig med ljusets hastighet snarare än med traditionens, och den som på traditionsenligt maner söker övertyga folk en gång för alla blir alldeles omgående omsprungen av den nya tidens föränderliga men konstanta omedelbarhet. Traditioner i all ära, men digital upplysning är mer den nya tidens melodi och metod.


Om den själv får välja. Vilket vi får. I morgon. I morgon gäller och smäller det. -