Tro inte att du läser allt i tidningen

Det finns en sanning i media, och det är denna: det du läser i media är inte sant. Eller, rättare, det är inte sanningen. Eller, ännu rättare, det är inte vad du behöver läsa för att förstå vad du behöver förstå om vad som sker i världen.

Det är onekligen lättare att hålla sig till den första meningen än den tredje. Vilket är precis varför det du läser i medierna inte är sant: det finns inte utrymme nog att rapportera sanningen. Den plats som finns måste prioriteras, och större prioritet ges till det som effektivt kan dra många ögon än till det som till äventyrs är sant. Till det som kan uttryckas definitivt, snarare än till det som behöver kontextuell metadata. Det komplicerade och situationsbundna.

Verkligheten kommuniceras inte i massmedierna. Verkligheten kommuniceras i det icke-offentliga. I den interna kommunikationen, i de informella samtalen på arbetsplatsen, i telefonsamtal mellan yrkesroller, i dokumentarkiv utan läsare. Det som verkligen händer, händer bortom det du läser när du öppnar en tidning. Det du läser är inte vad som har hänt, utan vad redaktionen tror har hänt, avskalat till minsta gemensamma nämnare så att även den som inte förstår kan följa skeendet.

Det är långt mellan Ukraina och Flens lokaltidning.

 I avståndet mellan det som verkligen händer, det som verkligen kommuniceras och det du läser i tidningen, finns propagandan. Dess förutsättning är att du inte har någon aning om vad som pågår, inte har tillgång till de kanaler som skulle kunna ge dig insikt i det som pågår (så som, exempelvis, kommunikationen mellan de ryska generalerna), och kontinuerligt vänder dig till en och samma källa för att få reda på vad som pågår. Det som händer i verkligheten och med de som sysslar med den är få förunnat att veta, men det påverkar inte dig - det som påverkar dig är de ord som når dig som sägs ha någonting med saken att göra.

De har sällan något med saken att göra. Du vet för lite om saken för att kunna tänka effektivt om den.

Propagandans uppgift är att ge dig intrycket att du kan tänka effektivt om saken. Att du vet tillräckligt mycket om läget för att kunna sluta tänka på saken. Att allt som behöver sägas är sagt, och att det enda rätta är att gå vidare med det sagda.

För att ta exempel från Ukraina-skeendet: att den nya regeringen skulle vara ohämmat nazistisk och att den därmed med omedelbar nödvändighet måste bekämpas - är en praktisk plats att sluta tänka på. Om propagandan kan få tänkandet att stanna upp kring den punkten, faller andra saker på plats: ryssarna får en god ursäkt att göra det de gör, invånarna på Krim får en god ursäkt att rösta för att bli ryssar, väst får en utmärkt ursäkt att inte bli allt för upprörda över att ryssarna visar tänderna. Nazister är trots allt nazister, och om den tanken tänks tillräckligt länge, finns det inget mer att säga om saken. Det enda rätta är att agera på det sagda.

Är de nazister? Det är svårt att säga, härifrån. Men i praktiken - för resten av världen - spelar det mindre roll än huruvida vi tror dem vara det eller inte. Historikerna kan lappa ihop sanningen efteråt - just nu avgörs striden av vad vi tror händer och tror skulle kunna hända. Och vi har inte tillgång till det vi behöver veta för att kunna tro vare sig det ena eller det andra med någon som helst säkerhet.

Målet med propaganda är inte att förvanska sanningen. Målet är att ge dig den input du behöver i stunden för att tänka att du inte behöver tänka mer på saken. Att få dig att känna att du hört tillräckligt, och att du har bestämt dig för din åsikt.

Massmedierna följer sin logik. Propagandisterna känner denna logik väl, och räknar med den när de producerar sina soundbites. De små bitar av information som, bland alla andra små bitar av information, utgör det underlag som du baserar din världsbild på.

Det finns en sanning i media, och det är denna: det du läser i media är inte sant. Tro inte att du läser allt i tidningen. -