Lag och moral

Jag läste just ett inlägg borta på Polymeriska som fick mig att börja tänka på förhållandet mellan lag och moral. Många - de flesta - antar och utgår från att det är moraliskt att följa lagen. Så är det förvisso för det mesta, som exempelvis när det gäller att inte köra för fort mot rött när en rullatorerande pensionär går över gatan, eller att helt random gå omkring och mörda folk som råkar ha kepsen på sned, men det ligger i sakens natur att moral inte nödvändigtvis hänger ihop med rådande lagstiftning. Lagarna stiftas inte av en objektivt god Gud som enbart och endast har mänsklighetens högsta bästa för ögonen, utan av människor som kanske eller kanske inte bryr sig om sina medmänniskor, och eventuella lagar blir därefter.

Vissa kanske tycker att det här är en något analytisk och överakademisk uppdelning utan tillämpning eller relevans för verklighetens folk, men tillåt mig då att påminna om att Förintelsen - om denna må ni berätta - var helt, fullt och totalt i enlighet med då gällande lag. Det var inte ett gäng galningar som en dag helt spontant fick för sig att till synes utan anledning börja utrota judar, utan hela ambitionen var uppbackad av en enig statsapparat med dess samlade materiella och organisatoriska resurser. Ritningarna över Auschwitz och de andra koncentrationslägren var ritade av tyska statstjänstemän, avlönade och belönade av staten för väl utfört arbete. Det fanns hela myndigheter för att organisera görandet, och dessa hade alla sina egna i lag reglerade regelverk att följa.

Om det per definition är moraliskt riktigt att följa lagen så är det med nödvändighet även så att Förintelsen var moraliskt riktig. Jag tvivlar dock på att någon av er tycker att den var det (och om du mot förmodan gör det så vinner du ingen förståelse här). Det finns alltså ett förhållande mellan lag och moral, ett förhållande som är långt mer komplicerat än att det alltid och kategoriskt är bättre att följa lagen än att inte göra det.

Exakt hur detta förhållande ser ut är öppen för svår och nyanserad diskussion. Min önskan och förhoppning är att den så kallade tredje statsmakten reser sig från sin sexa(s)trofierade ändalykt och börjar föra denna diskussion genom att grilla våra lagstiftande makthavare med dylika svåra frågor. Alla. Även Piratpartiet.

Varje dag. Utan pardon.