Frågor, svar, förtydliganden, kramar

Jag började det förra inlägget med en kortare utläggning om att det finns en viss gräns där det är bättre för alla inblandade att bara skriva ett nytt inlägg än att svara i kommentarerna. Now, eftersom även jag ibland lyckas lära mig av mina erfarenheter - vissa hyser en viss skepsis angående detta - så ser vi här ett svarsinlägg.

Livsagnostiker: Om jag förstått det rätt så gör du två invändningar. den ena är att det är metodologiskt fel att se till kategorier större än individen; den andra att det jag säger är problematiskt för att du inte gillar slutsatserna av dess tillämpning. Metodiken har vi bråkat om förut - den går att reducera (utan att för den skull förminskas) till skillnaden mellan ett sociologiskt sätt att se på saken och ett ickesociologiskt sådant. Slutsatserna, dock, är lite svårare att reducera. Att de är tillämpbara på verkligheten utgör inte direkt ett argument mot dem - snarare tvärtom.

Du frågar också vad jag menar med "värderingar". De värderingar jag skriver om är främst sådana som vi tar oerhört för givna när vi konfronteras med dem. Deras mest extrema manifestationer är å ena sidan ett barn till två hyperakademiker som inte har några som helst tvivel om att hen kommer att läsa sig till universitetet; å andra sidan har vi barnet till ett par fabriksarbetare på en liten bruksort som redan från början vet att det inte är någon större idé att engagera sig i skolgången, eftersom det räcker med att få så pass godkänt att det duger till den lokala fabrikens standarder. Vi vet att det finns en skillnad mellan dessa två extrema exempel - det jag vill framhäva är att det finns ett spektrum mellan dessa, och att detta går att avläsa i termer av klasstillhörighet.

Andreas: Well, jag är inte direkt en inbiten marxist; jag är snarare en ganska ljummen om än inbakad sociolog. Det har hänt en del sedan kalles dagar, och frågan om klass - eller, mer inbakat, sociala stratifieringar baserade på ekonomiska faktorer - har spillt mycken bläck. Kalle var förvisso en av de tidigare och mer högljudda användarna av begreppet, men hen var långt ifrån den siste.

Texten i inlägget är egentligen ingenting annat än en oerhört komprimerad sammanfattning av en av Pierre Bourdieus böcker i ämnet. (Den kom på svenska för inte allt för länge sedan, med den lite olyckliga titeln Reproduktionen.) Bourdieu skrev långt och mycket om klass på sin tid; enligt många så är hen den främste klassteoretikern, även om hen inte är lika känd som Kalle.

Grejen med att använda klassbegreppet är att det - åtminstone från min synvinkel - krävs ett oerhört mycket mer invecklat språk för att beskriva skillnader mellan människor om en inte använder det. Som jag skrev till Livsagnostiker ovan så vet vi att det finns skillnader mellan människor - det är svårt att komma ifrån. Dessa skillnader går att förklara i andra termer än i klasstermer, men det kräver att en lägger ner en hel del energi för att få fram vilka slags skillnader det rör sig om.

Det blir, onekligen, en smula stereotypt, och det tar inte helt hänsyn till individuella skillnader eller till de som befinner sig i någon slags mellanläge mellan den ena och den andra klassen. Samtidigt så vet vi att, jo, det stora flertalet - inte alla, men tillräckligt många för att det ska vara märkbart - faktiskt befinner sig i vissa situationer och/eller lägen. Det finns variationer mellan de enstaka individerna inom en viss klass, men by and large så stämmer klassdefinitionen in mer än den någonting annat.

Det är en fråga om pragmatik. Det finns skillnader mellan människor, men det finns samtidigt likheter mellan stora mängder av dem; klassbegreppet är ett bra sätt att poängtera att det finns både likheter OCH skillnader.

Metodik, således. I mängder. -