Retorik, you say?

Alldeles nyss fick jag reda på att jag fick VG på den däringa uppsatsen om Rick the Vinge. Jag blev lite förvånad över det, och en aning frågande, men jag känner ändå att jag kan leva med det.

Ibland när jag säger att jag läser retorik så frågar folk om det blir lättare att finna svar på tal i skarpa lägen. Ni vet. Lägen när någon just har sagt någonting förolämpande, och det skulle passa perfekt med ett dräpande svar av oerhört raffinerad kaliber, men hjärnan vill liasom inte samarbeta - förrän långt efteråt. Folk blir lite besvikna när jag säger att, nej, en blir inte bättre på att komma på bra svar på tal på stående fot, men att en däremot blir långt bättre på att ligga vaken natten efteråt och tänka på vad en borde ha sagt i stället. Och känslan av att en egentligen är ett riktigt pundhuvud som sade just det där just då blir inte direkt bättre av att en förstår i exakt vilken grad ens uttalande var både fel, korkat och, inte minst, så totalt missanpassat att det sätter en ny standard för hur mycket fail som kan samlas på en och samma plats vid ett och samma tillfälle.

Någonting säger mig att det nog hjälper en smula att ha en gnutta självförtroende. Både när det händer och efteråt. -