Tuesday, May 1, 2012

Morgondagens fackförbund, idag

Idag är det första maj. Demonstrationståg, tal och människor har fyllt gator och torg, och många samtal om det samtida folkhemmet har tagit plats. Sällan är det fackliga, socialdemokratiska och socialistiska arvet lika närvarande som idag.

Ändå känns det som att det hade kunnat vara - tja, mer.

Som ni kanske eller kanske inte vet, så var jag på Nätrot12 i helgen (en större sammanfattningspost om detta är på väg). Där utbyttes väldigt många fackliga och socialdemokratiska tankar, och ett antal samtal var återkommande. Däribland en om hur facken kan göra sig mer relevanta bland dagens ungdomar med hjälp av sociala medier.

Vilket kanske låter som en naturlig frågeställning. Dagens ungdom bryr sig mindre om facket än gårdagens, trots allt, och någonting måste ju de däringa mobiltelefonerna de går omkring och leker med dagarna i ända vara användbara till.

Det är en naturlig frågeställning om en inte förstått vad sociala medier går ut på, och för den som är låst i tanken om att sociala medier är till för facken och organisationerna. Det är den naturligaste tanken i världen för den som tänker att världen numera bara är samma gamla värld som förut, fast med internet.

För den som inte förstått att varje facebookgrupp är en fackförening i sin egen rätt.

Detta förringar inte fackens eventuella betydelse. Men det förändrar den. Make no mistake - när människor går omkring och bär på tillräckligt mycket latenta möjligheter att spontant organisera sig kring vilken fråga som helst, så förändras saker och ting. Det behövs ingen rikstäckande organisation för att de anställda ska kunna få för sig att gadda ihop sig mot ohållbara arbetsvillkor - och ej heller någon sådan för att sprida ordet om samma arbetsvillkor.

Det räcker med en hashtagg. Ett blogginlägg.

Om facken vill fortsätta hålla sig relevanta för dagens ungdom - och, indeed, för morgondagens arbetsmarknad - så behöver de ställa om sig från att vara Arbetarnas Centralorganisation. De materiella villkor varur de föddes - tider då kommunikation och organisation var brutalt mycket svårare, rent fysiskt - är över, och med förändrade tider följer förändrade behov. Både för människor, arbetare och organisationer.

Now, frågan är inte vad sociala medier kan göra för fackförbunden. Det är ett bakvänt sätt att se på saken. Frågan är snarare: vad kan facken göra för att hjälpa människor hjälpa sig själva på arbetsplatser, bland annat med hjälp av de maktmedel som sociala medier utgör?

Om första maj ska vara mer än bara en levande åminnelse över en förstelnad betong som flytt, så behöver vi diskutera arbetsmarknad och organisation på nya sätt. Vi behöver ta oss över ta över och förbi nittonhundratalets mentalitet rörande var medborgarmakt ligger, och verkligen ta till oss det faktum att all makt utgår från folket.

Även på dagar som inte är primärt röda.

Flattr this

1 comment:

  1. Min kommentar är kanske ett eller flera grodhopp från traditionella fackföreningar.
    Att organisationer bildas är enligt Mancur Olson mindre sannolikt - ju större kollektivet är. Oorganiserade, eller svagt organiserade stora kollektiv, är exempelvis konsumenter, fattiga, skattebetalare och arbetslösa.
    Alvin Toffler med "The Third Wave" (1980)myntade begreppet Prosumenter (producerande komsumenter). Kanske då med förhoppning om samordnad ömsesidig organisation konsumeter emellan?
    Alla kostnader från "jord till bord" - och härledda till forntida inmutning - "ÄR" arbetskostnader. Produktion för konsumtion kostar; prosumtion kräver tid och ork men långt ifrån lika stor inkomst som "total" (= ekologiskt ohållbar?) arbetsdelning.
    LO och politikerna kan naturligtvis inte skapa ett enda (pseudo-) jobb som inte parasiterar på alla skatte- och avgiftsbetalare. Var för sig kan inte heller aktiverade "prosumenter" konkurrera med det korporativa "skråväsendet" för sin hushållsförsörjning med mat, tak och annat basalt. Men några hundratals prosumenter bör med ömsesidig samverkan, långsiktig tidspreferens och nätbaserade transaktionskostnader (försumbara?), mycket väl kunna konkurrera med skråväsendets form av arbetsdelning.

    Enkelt exempel på hur det rimligtvis går att öka möjlighetsutrymmet genom ömsesidigt samverkande aktivering för att - drastiskt i förhållande till kostnaderna - minska bostadsbrist, ekologiska fotavtryck och arbetsgivarlöshet:
    Några hundratals målmedvetna "prosumenter" (producerande konsumenter) med långsiktig tidspreferens, samordnar via nätet stadgar mm. för att inköpa lämpliga jordbruksfastigheter (en eller flera närliggande) (för kanske ca 40 000/hushåll?) som finns nära en storstad och med flexibla kommunikationsmöjligheter. Samtidigt köper de gemensamt lämplig skogsfastighet (ca 20 000/hushåll?). Kanske dessutom något nerlagt tegelbruk, grustag osv... Vår, sommar, höst under ett eller par år så hyr de ut lägenheterna i stan, flyttar ut i skogen eller jordbruksfastigheten (där ekovillorna skall byggas om ett eller två år). De som flyttar till skogen samlar med vinschar in de under vintern fällda träden och sågar virket till husen (med logosol?) och flisar ris och toppar för kommande värmebehov och träfiberisolering. De bor kanske då i tält och kojor och försörjer sig på bär, vilt, grisar, höns mm. Under kommande vintertid så vinschas virket och flisen steg för steg ut till bilväg, tåg eller båt. På motsvarande sätt så bereds tomterna för byggnation med egenbyggd jordbearbetningsutrustning mm., kanske då via
    http://opensourceecology.org/
    osv... osv...
    I och med att var och en jobbar för att så småningom bygga sina egna hus så undviks ju jobbskatter och moms under 8 månader under två år. Samtidigt som lägenheterna i stan hyrs ut och kostnaderna för mat och bostad under samma tid är försumbara. Pensionssparande kan kanske på något sätt samordnas... osv... osv...

    Det som idag krävs är att kreativa innovatörer via media ges chans att öppet visa på vilka möjlighetsutrymmen som faktiskt finns. Det skulle kanske med videoinspelningar visa en myllrande mångfald av liknande exempel på You Tube. Allt bättre och mer genomtänkta videofilmer bör kanske kunna finansieras via Kickstarter om tillräckligt intresse uppstår. Kanske SVT sen skulle vilja visa tv-serier i typ med ”Hem till gården” om vilka framtida möjlighetsutrymmen som rimligen finns, genom att företagsamma prosumenter tar gemensamma, bibehållbara och långsiktiga intiativ.

    ReplyDelete