Att rädda det oräddbara

Svpol publicerade ikväll en artikel om hela den här grejen med att ta debatten, och den har hittills rönt viss diskussion både i kommentarerna och annorstädes. Den har fått visst ros, visst ris, och en del blandad kritik.

Det är en lite smålurig artikel, då den handlar om Politiskt Inkorrekt utan att för den skull bry sig särskilt mycket om vare sig invandrare, muslimer eller någonting annat som PI gillar att prata om. Förutom PI självt, då, och deras take på hur en ansvarsfull och nyanserad nyhetsrapportering ser ut.

En övning som vi retoriker har för oss lite då och då är att tänka oss in i hur det skulle vara att argumentera för åsikter vi inte nödvändigtvis har. Detta för att på så vis förstå hur de tänker och vilka argument de kan tänkas komma med från sitt sätt att se på saken. Så jag funderade - hmm, om jag skulle vilja diskutera invandrarfrågor, vad skulle jag tänka då?

En första tanke var att - shit, PI finns, och de har lagt beslag på frågorna så hårt att jag måste arbeta som ett djur bara för att inte omedelbart sammanblandas med PI-packet. Om jag vill ha någon som helst trovärdighet i det jag säger så måste jag först lägga en fast grund som någonting annat än en sådan som gillar att läsa om hur invandrare rånar etniska svenskar minst en gång om dagen. Och än mer komma loss ur hela "muslimerna invaderar"-paketet - så fort jag ens antyder någonting om det så är allt annat jag har att säga rökt. Inte minst så här snart efter Breiviks eskapader.

Om jag vill diskutera invandrarfrågor så måste jag först baxa undan PI och deras närmast monopolliknande ställning över frågorna. Etablera mig som en vettig men oliktänkande person, och SEDAN försöka diskutera invandring utifrån mer gängse termer. Termer som inte är kulturberikare, kulturmarxist eller PK-maffia, och som därmed också går att använda utan att skriva in sig i PI:s kultursfär.

Därefter måste jag etablera att jag, utan vidare omsvep, respekterar mänskliga rättigheter även för utlänningar. Detta är mycket viktigt, eftersom jag annars kommer delegeras till den hord av vrålande näthatare som återfinns i diverse kommentarsfält överallt. Annars -

Kort sagt - om jag skulle vilja diskutera invandringsfrågor så skulle jag behöva hoppdansa något oerhört i mina texter för att inte omedvetet diskvalificera mig som ännu en PI-proselyt som upptäckt att det går att blogga gratis på det däringa internätet.

När jag gick igenom den här övningen så slog det mig plötsligt att det som håller invandringsfrågor borta från mainstreammedierna inte är en hemlig konspiration mellan de olika mediemogulerna. Det är det faktum att PI växt sig så stort och så allomfattande inom diskursen om invandring att de brandat den. Så fort någon säger "muslimer" så tänker folk omedelbart på hela PI:s paket med koordinerad och systematiskt massinvandring, och avskrivs som orealistiska just därför. Det blir omöjligt att diskutera frågan rationellt utan att behöva göra tusen ritualistiska åtbörder.

Formuleringen "jag är inte rasist, men" räknas inte till en av dem.

Om du vill diskutera invandring - mass- eller bara vanlig sådan - på ett rationellt och gångbart sätt så måste du först komma ut ur PI:s sätt att föra debatt. De är, som Svpol-artikeln visar, fast i ett destruktivt sätt att vara, och kommer fortsätta vara det så länge den kan hålla sig vid liv genom att vara det. Så länge frågan om invandring är kopplad till frågan om PI så kommer du inte att kunna diskutera det ena utan att behöva försvara det andra.

Och om du verkligen vill föra diskussionen om invandringen framåt, så skulle ditt bästa sätt vara att säga att PI har fel i sin antiintellektuella hållning. Ty det enda sätt som diskussionen om invandring ska kunna bli relevant för andra än PI-läsare är om PI försvann som ett extremt närvarande alternativ.

Det enda sättet att rädda frågan om invandringen från att ghettofieras är att låta Politiskt Inkorrekt dö.