Thursday, August 13, 2009

Left right left right.

Till höger står det att läsa att jag i samspel med vänstermänniskor framstår som högerspökets platoniska idé, och mutatis mutandis med vänstermänniskor. Detta kan tyckas lite märkligt, tills en kommer ihåg att uppdelningen höger-vänster är brutalt godtycklig. Den uppkom som bekant under den franska revolutionens tidevarv, vid ett visst givet tillfälle. De som bekände sig till ett visst svarsalternativ på en fråga ställde sig till vänster i lokalen, bokstavligen, och de som bekände sig till det andra svarsalternativet ställde sig till höger.

Det blir inte mer godtyckligt och generaliserat än så. Närhelst svarsalternativen avrundas till exakt två så kapas - ibland medvetet - större delen av verkligheten ut ur frågeställningen. Det blir en byråkratisk övning i detaljfinneri, en inte helt relevant aktivitet när saker och ting börjar hända på riktigt.

Ta till exempel nazister. De klassas allt som oftast som extremhöger. Samtidigt är ordet nazist en förkortning av nationalsocialism, vilket, taget på orden, är så brutalt dyngvänster att till och med föreningen för vänsterhänta känner sig osäkra på sin läggning. Det blir en aning förvirrat om en tar uppdelningen som någonting reellt, onekligen; om en däremot tar det som en ungefärlig markör som bara fungerar inom vissa ramar och som helst borde kompletteras med andra källor så går det att få bukt med konfysiteten i det hela.

När en applicerar begreppen höger-vänster på svensk partipolitik uppstår ingen konfysitet, dock. Samtliga partier, - till och med Centern - är vänsterpartier. Det finns inget utrymme för ett renodlat högerparti, vilket Högerpartiet visade genom att helt okynnes byta namn till någonting annat. Att samma parti senare kommer till makten med sina vänsterkollegor och sedan låter oerhört bli att ens antyda görandet av insinueringar av förflyttningar högerut borde inte förvirra någon.

Som med alla godtyckliga uppdelningar gäller det att ständigt påminna folk om att de inte spelar någon roll när allting kommer till kritan. De är verktyg som hjälper oss en viss bit på vägen, men när vi levlat upp gör det inget om vi slänger dessa våra stödhjul överbord.

- Men det är fortfarande kul att se folk försöka placera in en extremliberal medborgarlönsförespråkande anarkonihilist på höger-vänsterskalan. Förvisso. Varför ge upp ett bra partytrick bara för att det inte korrelerar med någonting utanför sin egen diskurs? -

3 comments:

  1. Alla partier, till och med vänstern(om än motvilligt), är högerpartier.

    ReplyDelete
  2. Okej... "nazism" är "vänster" eftersom "Nazism" är "Nationalsocialism" och "Nationalsocialism" är "Vänster"...


    Visst, termen "Nationalsocialism" innehåller partikeln "socialism" och de två termerna är därmed besläktade, rent fonetiskt. Men är detta relevant ur en politisk/ideologisk aspekt?
    "Socialism" och "Nationalsocialism" är tämligen väsenskilda rent idéhistoriskt. Okej, termen "socialism" är totalt korrupt, men detta av en anledning: den har konsekvent brukats helt utan hänsyn till dess idéhistoriska rot. Något som ur en 'diskursiv-klarhet'-aspekt är rent kriminellt... och du fortsätter på samma brottsliga bana.

    ReplyDelete
  3. (Heh. Jag märker att det inte är helt bra att skriva ett inlägg som refererar till högertexten och sedan gå och ändra denna. Tur att jag kan påpeka det i kommentaren, så att ingen kliar sig i huvudet i onödan.)

    När ett begrepp använts på ett sådant sätt att dess betydelse förändrats och förmurknats över tid så att dess samtida användning blir mer förvirrande och historiskt baktungt än användbart, så känns det bättre att bara erkänna det som en tankekonstruktion eller en retorisk formel och sedan gå vidare med andra ord. Taktisk reträtt ger ibland bättre resultat än att stoiskt kämpa till siste stråman. ;)

    ReplyDelete