Tuesday, August 18, 2009

Cykeln, datorn och åldrandet

En av de märkliga sakerna med det här med att bli äldre är att allt annat omkring en också blir det. Ens rutiner och neuroser blir allt mer ingrodda och svårföränderliga, och en vänjer sig allt mer vid att saker och ting är som de är. Särskilt saker som är lite småtrasiga; en glömmer bort att de är trasiga, och tar helt enkelt för givet att de kräver en viss slags uppmärksamhet och extra ansträngning för att använda. Det är så världen är, helt enkelt.

Cyklar och datorer är lika varandra i det här avseendet. Bägge tenderar att förr eller senare gå sönder på de mest märkliga av vägar. Inte på det sättet att det räcker med att byta ut en del eller fixa någon komponent för att helheten ska bli bra igen, utan på ett sådant sätt att det enda sättet att komma förbi problemet är att acceptera det hela och arbeta runt det. Det spelar ingen roll hur många gånger en sparkar på däcket, defragmenterar virusscannern eller lämnar in eländet på reparation - problemet kvarstår ändå, eller antar nya oväntade former som måste hanteras.

När denna process av problemfinnande, acceptans och invänjning har pågått ett tag så blir problemen en del av ens vardag. Det blir helt naturligt att cykelsaken fungerar perfekt på växel fyra, fem, sju och nio, men konsekvent tappar kedjan på sex och förlorar bromsarna på åtta; likaledes blir det naturligt att Winamp vägrar att starta såvida en inte högerklickar någonstans på skrivbordet efter att ha sparkat igång det. Det spelar ingen roll hur absurd problematiken och dess kringarbetande är - de blir ändå, efter hand, en del av ens omedelbara vardag och en del av den naturliga ordningen.

Detta leder till vissa intressanta situationer när en lånar ut sin cykel eller dator till någon annan, som inte är van vid just de problem som just ens egen maskinatur uppvisar. Den naturliga ordningen blir inte helt naturlig i en annan persons ögon, och ofta ställer sig dessa frågan om hur du ens står ut med alla de problem du har. Vore det inte lättare att bara byta ut eländet helt och hållet, och slippa allt slit och jobb som de ingrodda problemen innebär?

Men samtidigt - en har vant sig vid dessa under årens lopp, sett dem växa fram, gjort dem till en del av sin vardag, en del av sin identitet; kanske har en till och med (även om det aldrig kommer att erkännas högt) utvecklat en högst personlig form av kärlek till dem just därför. Den är inte trasig; den är min.

Cyklar och datorer åldras precis som människor - med åren får de sina alldeles egna personligheter, sina egna brister och sina egna behov av acceptans och hantering. Mitt hopp om framtiden ligger i att vi i stället för att konstant uppgradera människorna i vår omgivning lär oss att se den kärlek som består i att ömsesidigt gå sönder på tusen olika subtila men märkbara vis över tid. Med åldrandet finns inga sådana saker som snabba lösningar och reparationer; det enda som fungerar är acceptans. -

6 comments:

  1. jag tänkte på det häromdan när jag kopplade i mitt mobila bredband från telenor. hälften av gångerna märker den inte att jag kopplat i modemet alternativt märker inte att det finns ett sim-kort. och lika ofta när jag kopplar ner låtsas programvaran ha kopplat ned trots att jag uppenbarligen fortfarande kan surfa.

    men vi som använder datorer och pc i synnerhet är vana vid att det är så det funkar. alltså kan telenor leverera sådant skräp utan att någon någonsin kan klaga..

    när jag skaffar ny dator ska jag köpa den i butik och gå dit och gnälla varje gång något inte fungerar som det borde

    ReplyDelete
  2. och arga folkmassor som ser och hör att du klagar kommer att göra detsamma, och innan vi anar så kommer trenden att ha spridit så pass att alla klagar precis så mycket att datorindustrin måste skärpa sig och fixa alla dessa tusen småfel som vi kommit att anse vara vardag.

    go for it, I say. ;)

    ReplyDelete
  3. *känner igen Telenor-problematiken*

    Åh vad sant det är! Det är ju precis därför jag inte klarar av andras datorer!

    ReplyDelete
  4. Andras datorer är främst till för att snokas omkring i. Att faktiskt använda dem känns lite smått paranoidt - en vet aldrig när en kommer att ramla rakt ner i ett gapande hål av självklar problematik. :/

    ReplyDelete
  5. Eller när andra ber en fixa deras dator x__x *ofrivilligt utnämnd till datorexpert i släkten*

    ReplyDelete
  6. Jag har en kompis sm bokstavligen kan skriva ett operativsystem från grunden om hen bara känner för det, men det är ändå mig folk kommer och frågar om saker när det gäller datorer. Ty, någon gång på nittiotalet visste jag var en kunde ladda hem coola bakgrundsbilder, och ryktet om denna heroiskt användbara kunskap har cementerat sig rätt stenhårt.

    Det värsta är att lösningen på folks problem för det mesta är att starta om datorn, eller någon annan manöver som en tycker att folk borde ha bemästrat genom vardaglig användning. Att folk glömmer att ta ur disketten ur A:\ fem gånger i månaden känns inte helt hälsosamt... :c

    ReplyDelete