Men varför "men extremvänstern då"?

Det är inne att diskutera extremism nu. I olika former och av olika anledningar. Så som när högerextremism kommer på tal, och personer som aldrig någonsin annars uttalar sig om extremism över huvud taget helt plötsligt flyger in i samtalet för att påpeka att vänsterextremismen minsann är värre.

Det är, över lag, en märklig sak att göra. Och som med alla märkliga saker så är det intressant att fråga sig varför.

Varför får folk så bråttom att envisas med att höger- och vänsterextremism är av samma skrot och korn?

Låt oss besvara den frågan genom att ta en omväg.

Polisen är den enda myndighet som får utöva våld. Det är den enda entitet som får utöva våld, alls. Den har monopol på det. Vilket tar sig uttryck i lagstiftningen: det finns en hel rad brott av typen "mord" och "dråp" och "misshandel" och "olaga hot", vars främsta gemensamma nämnare är att någon annan än polisen begått våldshandlingen.

Just den sista kategorin, olaga hot, sätter fingret på en viktig aspekt. Om det finns olaga hot, så finns det även laga hot. Det finns likaså lagligt våld och, om situationen så kräver det, lagliga dråp och lagliga mord.

I andra länder kallas de dödsstraff. De är rent formellt olagliga i svensk lag, men polisen bär ändå dödliga vapen.

Tanken med att ge polisen våldsmonopol är att minimera våldet i vardagen. Om och när någonting våldsamt händer, så är det inte du som vanlig medborgare som ska stoppa det. Din uppgift är att ringa polisen, som sedan stoppar det. Det spelar ingen roll vem du är - det är deras uppgift att stoppa våldet, återställa lugn och se till att ingen annan drabbas av eventuella efterbråk. Du som enskild medborgare behöver inte fundera på våld i vardagen - det finns andra som gör det åt dig.

Vardagen är en våldsfri zon.

Problemet med denna lagliga konstruktion - liksom med alla andra lagliga konstruktioner - är att den inte riktigt översätts till verkligheten. Det finns gott om situationer i vardagen där våld förekommer, och det finns gott om olaga hot om detsamma. Det finns, än mer, ingen brist på situationer där våld förekommer och polisen inte kan eller (värre) inte vill bli inblandade i situationen. Trots att det är deras syfte att bli inblandade i sådana situationer.

Trots att deras legitimitet som uppbärare av våldsmonopolet bygger på att de stoppar det våld som förekommer utanför deras försorg.

När polisen trots upprepade försök att få dem att få bukt med våldet säger att de inte kan göra någonting, så sänder det en klar signal till de som drabbats. De säger, mellan raderna och blåmärkena, att du inte kan räkna med att de skyddar dig från våldet, och att du inte är en del av den samhällsgemenskap som omfattas av våldsmonopolets långa arm. Du är en legitim måltavla för den som känner att våld vore en trevlig syssla att fördriva tiden med. Inget drabbar den som drabbar den - det går närmast bokstavligen att hur förundersökningen läggs ner på förhand.

Det naturligaste för personer som lever under sådana förhållanden är att överge tanken om våldsmonopol. Dess institutioner har ju trots allt övergett dem. Så egna institutioner byggs för att hantera det våld som förekommer. Reaktivt eller proaktivt - eller på det sätt som upplevs bäst.

Vad annat ska de göra? Ringa en polis som aldrig kommer? Tyst acceptera våldet och bandagera efteråt efter bästa förmåga?

Lagen innehåller även ordet "nödvärn".

De personer som tar våldet i egna händer av denna anledning tenderar att kallas extremvänster.

Vi har nu vandrat en smärre omväg. Allt för att bättre kunna svara på frågan: varför är det så viktigt att ständigt och konstant påpeka att vänsterextremismen minsann är lika illa som högerextremismen?

Ja, varför?

Dessa märkliga ordningar

Att vara retoriker är att befinna sig i en märklig situation nuförtiden. Å ena sidan är världen mer baserad på färdigpackad kommunikation än någonsin, vilket är något av ett guldläge. Å andra sidan är världen mer baserad på färdigpackad kommunikation än någonsin, vilket gör att det inte krävs allt för stor analys för att förstå samtiden.

Om du är en sunt tänkande person med förnuftet i behåll, så är detta smått förbryllande - hur kan någonting vara både A och icke-A samtidigt?

Det är onekligen märklighetens kärna. Och retorikens. Dissoi logoi.

Det enklaste exemplet på märkligheten är detta supervalår som pågår. Det skulle kunna tänkas att utrymmet och möjligheterna för retoriska analyser i det offentliga är enorma - konstanta utspel, konstanta debatter, konstanta försök att på olika mer eller mindre effektiva vis förmå väljare att välja.

Det skulle kunna tänkas.

Om det inte vore för att hälften av det som sägs är halvfabrikat, och hälften förutsätter att publiken hör det sagda för första gången. Vilket inte är överdrivet intressant, och inte heller överdrivet intressant att analysera.

Ni som läst analyser av diverse partiledardebatter har förmodligen förstått detta till döds vid det här laget. Frågan om vem som vann och vem som gjorde mest/bäst intryck är dödstrist för alla inblandade, men det är också den enda fråga som är tydlig nog att motivera de allt snabbare medierna att fråga en retoriker vad de tyckte om debatten.

Det enda som får plats är svar som är bestämda på förhand. Vem som använde vilka figurer, vem som hade stadigast kroppsspråk, vem som upprepade sina talking points mest kamerafähigt. Diskursivt halvfabrikat, svar som inte behöver någon direkt eftertanke. Utfyllnad. Fluff. Retorisk parafernalia.

En retoriker behöver göra två analyser. Den ena av vadhelst som råkar vara på tal. Den andra av dom som råkar vara mottagare för det en säger. Varpå den första analysen behöver förpackas på ett sådant sätt att den blir begriplig i ljuset av den andra - det vill säga för läsarna/lyssnarna. Vilket, när det gäller partiledardebatter, leder till de döträliga analyser du läst hittills. Eftersom det är de som förstås och (viktigt i sammanhanget) ges utrymme.

Om du är läskunnig och formar dina tankar kring vad du läser, så undrar du inom en snar framtid vad det är som utelämnas från den första analysen. Bra läst, bra undrat.

Varje retorisk situation är en sammansmältning av ethos och kairos. Varje given retorisk aktör siktar på att genom diskursiv handling förändra den sociala position hen innehar i det sociala fält hen utgör eller önskar utgöra en deltagare i, och genom att strategiskt välja att ikläda sig vissa subjektspositioner skapas möjligheter att säga sådant som inte skulle kunna sägas annars. Varje språkhandling sker primärt performativt - en person blir till som socialt begriplig aktör genom att ha agerat som om hen varit det hen blir begripen som. Denna cirkularitet skapar ett register av legitima talare och uteslutna andra, och bara den som är fräck nog att kortsluta processen blir sedd som relevant i sammanhanget. -

Om du slutade läsa vid orden ethos och kairos, så förstår du i praktisk handling vari märkligheten ligger. Om du insisterade att läsa igenom helheten utan att egentligen förstå, så förstår du också - det var en himla massa ord utan resonans. Det är, med färre ord, vad som behöver skalas bort för att kunna fungera i medierna. Till förmån för halvfabrikatet. Det som hinner sägas.

Till sist blir en Ulf Bjereld. Vilket också är ett märkligt öde, onekligen. -

Inlägget trollen inte vill att du ska läsa

Ni har stött på dem. Trollen. De envisa trollen. De envisa trollen som absolut måste prata. Med dig. Konstant. I mängder. Konstant. Och här kommer en till, som vill prata med dig.

De går i vågor. Ibland är de ytterst aktiva, och vill säga mycket på kort tid. Ibland ligger de lågt, och tycks ha hittat grönare stränder. Men likt Skatteverkets besked om att det är dags att deklarera, så är deras återkomst förutbestämd.

De går även i vågor. Det vill säga att de säger i stort sett samma saker varje gång de dyker upp, på samma sätt, med samma underliggande mönster. Vilket är en bra sak, eftersom det mellan varven går att beskriva och förutsäga hur nästa våg kommer att se ut. Som i den här listan, exempelvis.

Den här listan skrivs inte för att hänga ut de stackare som lider (vetandes eller ovetandes) av att vara troll. Den skrivs dock för att vara användbar för dem och personer i deras närhet. Dels som ett självtest - stämmer någonting av det nedanstående in på mig? Dels som en manual till den som drabbas av en trollvåg - hur kan det de säger sättas in i ett sammanhang och förstås? Och, slutligen, som ett referensmaterial - det är alltid bra att kunna peka någonstans och säga att det finns nedskrivet. Inte minst i de fall där en behöver säga "look, du är så förutsägbar att det till och med finns ett inlägg om dig och det du gör, läs det".

Okay. Nog med introduktion. Nu kör vi:

1. De är funktionellt illitterata när det gäller saker de inte håller med om

Det skulle kunna tyckas vara elakt att kalla dem funktionellt illitterata. Men alternativet - att de kan läsa men ändå aktivt väljer att missförstå ens de enklaste texter - vore ännu elakare. Låt oss ta ett exempel: feminism.

Den svenska versionen av Wikipedia har detta att säga om feminism: "Feminism är en samling rörelser och ideologier som verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och kvinnans likställighet med mannen." Det skulle kunna tyckas vara relativt rättframt - ett samlingsnamn för ett antal olika försök att bringa jämlikhet mellan könen. Inte en enda sak, utan många saker, som förenas av en generell tendens att sträva åt samma håll.

Visa samma fras för ett troll, och vad de lyckas läsa är någonting mer i stil med detta: "Feminism är en enhetlig rörelse vars förslavade och hjärntvättade medlemmar vill utrota manligheten som vi känner den och instifta ett matriarkat där Urmodern har absolut auktoritet."

Den som i all välvillighet försöker hjälpa vederbörande med läsningen, kommer att stöta på patrull. Det borde vara relativt ofarligt att påpeka att en snabb blick på innehållsförteckningen av sidan om feminism borde antyda mångfalden i det hela. Det borde vara uppenbart för alla med läsförståelse, men nej - trollet blir bara argt över att bli emotsagt. Och ilskan fortsätter därefter.

Varpå feminismen (eller vilket annat fenomen som helst) fortsätter att vara en odelad helhet. Trots att det vore lämpligare att applicera läsförståelse och läsa orden "samling rörelser".

2. De som kan läsa vet inte hur bibliotek fungerar

Det är en av de märkligaste sakerna med bibliotek. De är gratis, de har många böcker och de är tillgängliga för alla. Bokstavligen. Den som är intresserad av någonting kan utan vidare bekymmer bege sig till ett bibliotek och ta till sig av mänsklighetens samlade verk.

Likväl tycks det som att även det mest tillgängliga av bibliotek ligger på det högsta av berg. Bildligt talat. Ty trollen går omkring i flera år och säger saker som de skulle sluta säga om de bara tog sig tid att läsa en endaste bok i ämnet. Vilket ämne det än handlar om.

Det skulle kunna påpekas att de inte är intresserade. Problemet är då att de, för att kvala in som ämne för det här inlägget, måste vara troll, vilka kan förutsättas vara intresserade av det de trollar om. De är intresserade, men de vet bara inte hur bibliotek kan kombineras med deras intressen.

Jag vill lite försynt föreslå att detta är ett utmärkt ämne att skriva uppsatser i kulturgeografi om. Särskilt i avseende med hur en individs mentala karta kan vara helt orelaterad till de traditionella kartorna, och att platser som ligger fysiskt nära kan te sig så pass mentalt avlägsna att de inte ens - om ni ursäktar ordvitsen - finns på kartan.

Vilket är synd. En enda bok hade räckt. Och biblioteken har många.

3. De vet att du har fel. Om allt

Bokstavligen allt. Ingen kompromiss får göras, ingen gemensam grund får byggas. Du har fel, och de kommer inte ge med sig förrän du erkänt det. Offentligt. Upprepade gånger.

Det säger sig självt att det är svårt att genom dialog finna kompromisser och gemensamma grunder mellan dina och deras åsikter. Oavsett hur tillmötesgående du försöker vara, oavsett hur mycket du försöker förstå, oavsett hur självutplånande du gör din interaktion - den brända jordens taktik är den enda taktiken. Och den enda jorden som är god nog att bränna är din.

Enligt dem har du alltid fel. Du har aldrig rätt. Någonsin.

4. De anser detaljer vara långt viktigare än helheten

Ett resultat av 3 är att de kommer att envisas att du har fel även när du har rätt. Ett vanligt sätt att göra just detta är att zooma in på någon detalj som du eventuellt inte är helt 100% säker på, och detaljstudera den på ett sådant sätt att du eventuellt blir tvingad att erkänna att du inte vet allt om den, eller försöker zooma ut diskussionen igen. Endera respons kommer att tas som ett erkännande att du har fel, utan pardon.

5. De har svårt att förstå retoriska figurer så som synekdoker, exempel och uppräkningar

En synekdoke är ett uttryck där en del av någonting får representera helheten. Så som när "kronan" används för att beskriva en monarki och dess institutioner. Det skulle kunna förutsättas att de förstår vad som avses, men nej - du har fel, även med det här ordvalet. Antingen bokstavligt, i den mån att monarken även har andra regalier (så som spiror etc) eller ännu mer bokstavligt, i akt och mening att själva den fysiska kronan inte har någon auktoritet i sig själv, och du är löjlig som ens föreslår någonting sådant.

Att försöka sig på att exemplifiera någonting med exempel drabbas av samma fenomen. Det du använder som exempel tas inte emot som ett exempel - det förstås som alla exempel. Och det omedelbara svaret blir att det finns andra sammanhang där det ni diskuterar inte gäller. Eller att det är ett dåligt exempel, pga 4.

Det skulle kunna tänkas att en kan ta sig runt detta genom att räkna upp ett helt gäng sammanhang där det du vill exemplifiera gäller. Men nej, du har fortfarande fel, och dina exempel är antingen ofullständiga (dvs du missade någonting, och måste nu förklara varför) eller så var ett av dem fel på något vis, varpå du måste redogöra för varför du har fel.

Gemensamt för alla dessa exempel är oförmågan eller oviljan att generalisera för diskussionens skull. Det vore att ge dig rätt i någonting, och du kan inte ha rätt eftersom du har fel. Vad du än säger, hur du än säger det.

För att exemplifiera: Himlen är inte blå. Den är himmelsblå.

6. De kommer läsa allt du säger på det värsta möjliga sätt det över huvud taget går att läsa det

Låt oss säga att du skriver ett inlägg om kattungar. Det innehåller söta bilder på kattungar. Det handlar om hur söta kattungarna på bilderna är. Du nämner vid någon punkt att du vill ha en kattunge, pga söt.

Det skulle kunna tyckas vara omöjligt att läsa detta som någonting dåligt. Men i deras ögon blir det dåligt. Rentav ont. Det blir det ondaste de sett på åratal. Det blir en krigsförklaring mot alla de djur som katter jagar, och du har helt plötsligt berättat för världen hur mycket du hatar små söta möss som inte gjort någon förnär. Du hatar dem så mycket att du tänker använda ditt eget hem för att föda upp specialtränade jägarkatter vars enda vilja i livet är att utrota allt vad söta möss heter.

Du är ett hot mot ekosystemet, eftersom du kommer att översvämma din omgivning med katter. Du är ond och måste stoppas. Omedelbart.

Det kan verka långsökt, med allt detta följer från 3: du har aldrig rätt. Om något. Ens om kattungar.

7. De kommer att både tillskriva och frånskriva dig egenskaper och intentioner när det passar dem

Visste du att du hade full kännedom om situationen och visste precis vad du gjorde innan du gjorde det du gjorde? Visste du att du dessutom gjorde det med full visshet om utfallet, och avsåg att saker skulle utfalla precis så som de gjorde? Visste du att du, till skillnad från resten av mänskligheten, har full insyn i hur komplicerade system samverkar för att åstadkomma maximal onytta för samtliga inblandade, och aktivt strävar efter att göra just detta?

Förmodligen inte. Men trollen vet. Och när någonting går fel i din närhet, så kan det med lätthet expanderas enligt punkt 6. Du har helt plötsligt övermänskliga superkrafter, men missbrukar dem eftersom du har fel. Om allt.

Om någonting går rätt, däremot, så försvinner alla dessa superkrafter. Märkligt nog. Saker gick rätt trots dig. Eller så hade de varit väldigt mycket bättre om du inte varit där. Du har fel även när du gör rätt, och hör sen.

8. De kommer att påpeka att du missbrukar din ställning

Det spelar ingen roll vilken ställning det är. Oavsett om den är formell eller informell. Är den formell, så finns det alltid någonting att peka på och misstänkliggöra. Är den informell, så är risken stor att du är en dålig förebild. Det spelar ingen roll vad du egentligen gör - det blir fel i deras ögon, utan vidare pardon. Vem du än är så kommer det att användas emot dig.

9. De tycker du fokuserar på fel saker

Men varför skriver du inte om det här? Eller det här? Eller det här? Och varför så tyst om det här? Men det här då?

Att svaren beror på att du är en mänsklig varelse med begränsade mängder tid, ork och möjlighet att kommunicera alls hjälper inte. Världen är stor, och det finns alltid massor av annat än det du hinner göra som är viktigt och behöver göras. Det blir inte bättre av att hur mycket du än lägger ner på någonting, så finns det alltid någonting mer på samma tema, någon detalj du missat.

Det finns alltid mer. Och trollen kommer att anse att det är ditt fel att du inte lyckas rädda hela världen helt på egen hand.

10. De tycker du har viktigare saker att göra

En variant av 9. Om du någonsin gör någonting som inte är helt fokuserat på vad de ser som det viktigaste målet - så som att ha kul - så kommer de genast klaga på att du har viktigare saker att göra. Du har trots allt begränsade resurser, och hinner bara med så mycket på den tid du har tillgodo. Alltså borde du göra det som är viktigt i stället för det som är oviktigt.

Orden 'semester' och 'vila' tenderar att falla in i kategorin oviktigt. Det finns viktigare saker, enligt trollen.

11. De kommer att glömma bort de bra saker du gjort

Se 3. Om det är av en sådan magnitud att det inte kan ignoreras, se 7.

12. Inget är för gammalt för att grävas upp igen, så länge det är dåligt. Vilket det är

En populär trollsport är att gräva upp sådant du gjort för länge sedan. Så länge sedan att du förmodligen lagt det bakom dig, antingen genom att passivt glömma det eller aktivt bearbeta det. Så pass länge sedan att det inte inverkar på det du gör nuförtiden, annat än när någon påminner dig om det.

Gissa vilka troll som kommer att påminna dig om det? Givetvis med sin egen spin på det hela.

13. De tycker att du var bättre förr, men sedan kom förfallet

Om du varit med ett tag, så känner folk dig sedan länge. Men eftersom människor växer och förändras, så växer och förändras människor. Du lär dig saker, inser att misstag är misstag, och att det finns bättre sätt att göra det du gör. Det ingår i det mänskliga villkoret.

Förändring kan dock även läsas som förfall, och när någon vill läsa onda saker om dig så blir orden förändring och förfall synonymer. Du har inte lärt dig något, du har bara blivit sämre. Du skulle kunna bli bättre om du backade och blev som förut. Kanske. Om det inte är för sent för det.

De är dina största fans. De lovar.

14. De håller med, men

Men de håller inte med, eftersom du har fel. De kommer dock att uttrycka detta i termer av att de håller med, utan att på något vis ge efter för eventuella poänger du har. Det är väldigt indirekt, men du känner igen det när du ser det. Som när liberaler håller med socialister, men tycker att de borde bli liberaler i stället.

15. De tycker du gör för mycket

Grattis, du läste hela vägen till slutet. Må trollens tyg inte våga sig nära dig!

De komma de komma från skevhetens land

Någonting märkligt är i görningen. Någonting skevt. Någonting snedfördelat.

Nazister tågar på gatorna, utan att göra någonting för att dölja att de är just nazister. Men det är inte de som drabbas av påminnelser om opropert beteende från ordningsmakten. De som säger emot nazisterna, däremot, drabbas av både tillsägelse och batong.

Skevt.

Fascister tågar in i skolorna. De tågar för att berätta om den bättre värld de ser i sina visioner. En värld som, utan vidare omsvep, inte innehåller många av de som går i skolorna de tågar till. Och de som säger emot blir, under omständigheter som inte kan kallas annat än fascistiska, påminda om det odemokratiska i att säga emot eller protestera mot någon som öppet protesterar mot dig.

Omständigheter där det blir viktigare att visionens förespråkare får tala än att de som lyssnar garanteras en god skolmiljö. Det är viktigare att ordet sprids än att eleverna mår bra.

Skevt.

Det talas om yttrandefrihet. Men det verkar vara en selektiv yttrandefrihet. Hatet från nätet - den flodvåg av hot, löften och tillmälen som till synes strategiskt utvalda personer drabbas av - är yttrandefrihet och ljudet av de sedan länge förtryckta klassernas innersta väsen i blom. Försök att påpeka att flodvågor av hot, löften och tillmälen eventuellt inte är helt rumsrena viftas bort som irrelevant gnäll. Särskilt om det påpekas av en kvinna.

Om det är mer än en kvinna så uppgraderas det till ett drev.

Skevt.

Detta är förmodligen inte var ordningsmakt, myndigheter och upprätthållare av status quo vill kommunicera. Det är också vad de, såvida de inte aktivt anstränger sig för att kommunicera någonting annat, kommunicerar.

Månne finns det en informatör där ute som kan förklara för oss varför saker verkar ske som de sker. Och, samtidigt, göra sin samhällstjänst genom att förklara för sina överordnade varför de inte kan fortsätta agera som om fascismen redan var fullt införd?

Det skulle trots allt vara trevligt att ha fel i sin pessimism. Att allt bara är ett missförstånd. Att det bara är i mina ögon skevheten finns. -

Låt oss datalagra detta nej

Datalagringsdirektivet förklarades just ogiltigt av EU-domstolen. Inga om, inga men, inga tvetydigheter. Raka rör, raka besked. Det kan inte missförstås.

Nej.

Som med så mycket annat i samtiden som inte kan missförstås, så kommer mycken energi att läggas på att få det hela att framstå som något annat. Något annat än ett nej. Kanske är det, om vi tänker på det här och det här, egentligen ett förklätt ja?

Att direktivet är ogiltigt betyder väl inte att vi inte kan, borde och ska göra det, inte sant? Vi har ju trots allt stiftat lagar om det, och visst vore det synd och skam att slösa bort all den kraft som lagts på processen?

Vi är ju trevliga killar.

Det raka och ärliga vore att riva upp direktivets lokala implementering så fort det blir möjligt, och redan nu klart kommunicera att det kommer att rivas upp så snart som möjligt. Utan tvetydigheter.

Det kommer inte att göras. Det kommer att förhalas, förnekas och förtigas, och om möjligt så kommer det förglömmas till förmån till någonting annat. Som jobben, eller någonting annat som inte är riktigt lika pinsamt så här snart inför valen.

Ett nej är inte alltid ett nej i de trevliga killarnas regim. Inte ens när det kommer från EU.

Så här ser valsnack utan EU ut

Det sägs att saker och ting blir klarare om de uttrycks med bildspråk. Låt oss testa det påståendet en smula för att se om det är sant.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som en cirkusartist vars främsta nummer är förmågan att stå still när allt pågår runtomkring.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som en musiker som bara kan spela Wonderwall.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som en bilförsäljare som berättar allt om lacken, men blir besvärad när orden "motor" och "däck" nämns.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som en kentlåt en solig sommardag: specifik och malplacerad.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som någon som bara äter pappret runt en chokladbit.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som en hollywoodactionfilm utan omotiverad konstant patriotism.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som någon som skriver om Melodifestivalen utan att berätta vilka som deltar.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som ett styrelsemöte med för få närvarande.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som att ha ett födelsedagskalas utan att bjuda in någon.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som en bladlös kniv utan skaft.

En svensk politiker som valkampanjar utan att nämna EU är som Sagan om Ringen utan Sauron. Och Ringen. Och Frodo. Och Tolkien.

En svensk politikerkår som valkampanjar utan att nämna EU är som tusentals röster som helt plötsligt tystas. Eftersom väljarna inte blev informerade om att det som verkligen betyder något i termer av lagstiftning sker i Bryssel numera, och de nationella valen har större betydelse som fördelare av lyxiga toppjobb till partipampar än någonting annat.

Lita inte på en politiker som försöker övertyga dig om att rösta på dem utan att nämna EU. De målar in sig i ett hörn. Bildligt talat.

Den lagstiftning riksdagen inte behöver lägga sig i

Det sägs att över 60% av all lagstiftning numera sker i EU. Det kan verka en smula abstrakt, men det är oerhört konkret. Särskilt för den som försöker förändra något, och sedermera upptäcker att det är ett större jobb än det till en början verkade.

Låt oss ta ett exempel som många stöter på i vardagen. Ni vet de där varningstexterna på cigarettpaket? En skulle kunna tro att det är en fråga riksdagen har något att säga till om, och att den som ville bli av med dem i god demokratisk ordning skulle kunna gå till sin lokale riksdagsledamot och ta upp frågan. De skulle sedan kunna ha en dialog om saken, och ledamoten skulle kunna lova att se över saken när nästa tillfälle att göra så infinner sig. Dialog och demokrati.

Problemet är att det inte är riksdagen som beslutar om sådant. Det är EU. Riksdagen kan inte bestämma att ta bort varningsetiketterna, ens om den röstar för det med 100%.

Eftersom det finns ett direktiv från EU som säger att de ska finnas.

Nu kanske du inte bryr dig särskilt mycket om varningsetiketter på cigarettpaket. Men det är ett exempel på vad som menas med att över 60% av all lagstiftning sker i EU. Det finns bokstavligen tusentals andra saker som följer samma modell - riksdagen kan inte rösta bort dem ens om den verkligen verkligen vill. Eftersom de kommer från EU.

Det är i det här ljuset vi ska förstå EU-valet. Det vi röstar om är inte om vilka personer riksdagen klarar sig utan, utan om vilka frågor riksdagen klarar sig utan.

Det blir inte konkretare än så.