Det är både snabbt och enkelt att bränna en bil!

När någonting inträffat är det naturligt att detta någonting talas om. Just den här morgonen handlar det om att det under natten inträffat bråk, kravaller och bilbränningar pågått på ett stort antal platser runt om i landet. Däribland inom ett väldigt påtagligt gångavstånd från min ytterdörr.

Det är naturligt att tala om sådana saker. Och nyttigt. Dels för att ventilera sina egna känslor och tankar kring det inträffade. Dels för att lyssna in vad ens nära och kära känner och tänker. Men mest för att under diskussionens gång komma fram till någon slags ungefärlig konsensus om hur det inträffade ska hanteras. Vad hände? Vad är nästa steg? Hur går vi som bor här vidare?

Om de två första så har jag inget mer att säga än att lyssnandet är viktigare än en kanske tror. Åt bägge håll.

När det gäller att blicka framåt så tenderar diskussionen att bli lite enklare än de behöver vara. Mestadels av den naturliga anledningen att det ligger så nära i tiden, men även för att det lämpar sig bättre med enkla förklaringar. De kommuniceras enklare, förstås snabbare och sätter händelserna i en emotionell kontext på ett självklarare sätt. Kort sagt - de får jobbet gjort.

Vilket inte i sig är någonting negativt. Enkel, snabb kommunikation som resonerar med situationen är den bästa typen av kommunikation. Det blir dock en smula problematiskt när förståelsen av situationen stannar vid det här stadiet, och lösningarna för att gå vidare utgår från dessa enklare bilder av läget. Även när det hunnits med en stunds tid för eftertanke.

Vilket leder till att vi kan höra folk på fullaste allvar säga saker som att det behövs mer hyfs bland ungdomarna, hårdare tag från poliserna och mer disciplin i samhället. Främst då från "högern" (denna förenkling). Eller att det inte är så märkligt att det händer, pga de ökade sociala klyftorna, den allt naknare kapitalismens brutalare anspråk på livet, och den allmänna solidaritetens bortvittring. Företrädesvis då från "vänstern" (här precis lika förenklad som högern). Och så förstås standardformuleringen om att det är invandrarnas fel, som tenderar att höras från alla håll numera. Skrämmande nog.

Problemet är att det inte beror på x, där x är vilken samhällelig faktor som helst. Och, än mer, att det inte inte beror på x. Vilket kanske låter märkligt, tills det här förklarande diagrammet dyker upp:

Om du är en normalt funtad människa så tänker du förmodligen att det här är en smula överväldigande. Det är den faktorn, och den faktorn, och den faktorn, och alla faktorer samtidigt - och alla samspelar med varandra på ett komplicerat sätt som får hjärnan att hissa omedelbar vit flagg. Det är helt enkelt för mycket, för snabbt och för invecklat. Det blir så väldigt mycket enklare att helt enkelt säga att det bara beror på en viss faktor, och sedan stanna där.

För att inte tala om enklare att kommunicera. Och snabbare.

Jag vill inte på något vis förringa vikten av enkel och snabb kommunikation. Men jag vill påminna om att det alltid finns mer att säga bakom det redan sagda. Och mer att säga bakom detta. Och så vidare tills varje enskild förklarande faktor fyller ett eget bibliotek av specialiserade saker som sagts och kan sägas.

Och alla faktorer spelar roll samtidigt. I samverkan.

Det finns inga genvägar förbi detta. Det enda sättet att verkligen sätta sig in i skeendet är att börja med någon enskild faktor, läsa grunderna om denna, och sedan gå vidare till nästa, och nästa, och nästa - och så vidare. Inte för att lära sig allt om allt (det är omöjligt) men för att börja se sambanden. Hur det ena påverkar det andra som inverkar på det tredje som har betydelse eftersom det fjärde - och så vidare.

Det är komplicerat. Och det är mer komplicerat än så. Världen är större.

Det är värt att komma ihåg när självsäkerheten överflödar. Vare sig den flödar från höger, vänster eller det där lite mer diffusa hållet.

Eller när de brända bilarna är en kort dörröppning bort.