Ett begrepp som mystifierar många är begreppet "social struktur". Var för sig ter sig de två orden som ingår i begreppen lättbegripliga - "social" är någonting som sker när människor gör någonting tillsammans, och strukturer är någon slags byggnadsverk. Men social struktur?
Den metaforiska innebörden är att det handlar om saker som människor bygger tillsammans i sina sociala vardagar. Att gå till kyrkan varje söndag, exempelvis, är en social struktur. Den finns så länge folk fortsätter att gå till kyrkan, och så länge de fortsätter så går det att bygga vidare på detta. Så som, säg, genom att inför varje söndag samla in det saftigaste skvallret och därigenom vara redo att bli tillställningens inofficiella centrum.
Det finns även en mindre metaforisk (och desto mer brutal) innebörd, och det är att en social struktur är vad som händer när ingenting särskilt händer. Det som inträffar när det inte inträffar någonting värt att nämna. Det som händer när ingen gör någonting särskilt, vare sig som en medveten handling eller som en respons på någonting som kräver en omedelbar respons utöver det vanliga.
Det mest ofrånkomliga exemplet på detta är att betala skatt. Såvida ingenting extraordinärt händer, så kommer skatt att betalas. Det är mycket troligt att du också kommer att göra det, vare sig du vill det eller inte. Och, än mer, att obekväma saker kommer att hända i fall du inte gör det, eller försöker att inte göra det.
Att försöka undvika att betala skatt är ett exempel på att göra någonting särskilt. Det är ett försök att förändra det som händer när ingenting händer. Det är ett försök att, genom en social handling, ta sig ur en social struktur. Inte att avskaffa den, men att ta sig ur den.
Beroende på vem det är som utför denna handling, så kan det få olika utfall. Om en enskild individ ensidigt förklarar att de inte längre kommer att betala skatt, så tenderar de att på olika vis tvingas betala mer skatt än tidigare, eller att sättas i fängelse. Om ett företag gör det, så tenderar de att komma undan med det om de gör det på rätt sätt. Och om hela geografiska områden gör det, så tenderar ordet "revolution" att användas.
Du märker förmodligen att det inte är helt riskfritt att försöka ta sig ur en social struktur. Detta beror på att den som försöker sig på detta gör någonting som inte tillhör det som händer när ingenting händer, och därmed gör någonting som de andra i sammanhanget behöver agera på. Någonting ovanligt händer, och detta ovanliga behöver hanteras - vanligtvis genom bestraffning.
Nuförtiden är det inte överdrivet socialt stigmatiserat att inte gå till kyrkan på söndagar. Förr i tiden, däremot, var det ett brott mot den sociala ordningen, och bestraffades som sådant, både officiellt och inofficiellt. Officiellt bestraffades det genom att den avvikande fick spendera ett antal dagar i en stupstock utanför kyrkan; inofficiellt bestraffades det genom skam, spott och spe.
Det finns fortfarande gott om sociala strukturer där avvikande bestraffas med ytterst inofficiella former av skam, spott och spe. Där det som händer när ingenting händer är oerhört orättvist, och där försöken att komma ur denna orättvisa betraktas som avvikelser som behöver bestraffas.
Fråga bara de "omanliga" männen eller de "okvinnliga" kvinnorna. De har haft sina beskärda dagar i de samtida stupstockarna.
Helgens texter och videotips
-
Mina senast texter på 5 juli-stiftelsens blogg:
*• FRA – ändamålsglidningen fortsätter »*
*• Socialdemokraterna och internet »*
Rekommenderade videos:
...
2 days ago
Hade jag haft möjlighet att ladda ner hade jag gärna gjort det: Adam Perrys: "The External Aspect of Social Rules".
ReplyDeleteVad jag tror att den handlar om är hur graden av krav på konformism och bestraffning av "avvikelser" varierar med välståndet. Ju mindre ekonomiska marginaler i ett samhälle, ju mindre tolerans och ju hårdare bestraffning av avvikelser (framförallt för olika former av "parasitism" då förstås, men också allmänt normbrytande).
Tänkte att den kunde intressera dig. Du har nog bättre tillgång till akademiska bibliotek med licenser än jag.
http://academia.edu/2209890/The_External_Aspect_of_Social_Rules
Bara nu för att vara lite motvalls. Inledningsvis gjordes en metaforisk betraktelse av substantivet struktur genom en metonymisk glidning över den handlingen att bygga/skapa en annan metafor till uttryck för den omdevetet medvetna retoriska handlingen som förste(l)nade handlingen till en händelse i någon ändamålad kyrka. Sedan försvann den retoriska metaforiken och metonymiska dialektiska analysen okritiskt in i sitt vanemässigt strukturbundna töcken (mutatis mutandi).
ReplyDeleteKonsten att veta vad vi gör med språket och vad språket gör med oss - kan med lite eftertänksamhet tolkas så; att språket bara är ett fängelse för dem som inte vet att det är. Paradoxalt får hen intuitivt mycket mer klart för sig att allt förvisso inte är språk, men å andra sidan, hade vi inte språk skulle vi inte veta att det är så som de blir till för oss...Att bygga sig en kyrka för sig själv i församlingen är väl det samma som att förstå Gud som handling, det tror jag att jag vet rent retoriskt, så att säga, predikandes ett predikament ur blotta tillvarons till-väga-gångs-sätt...
Apropå "bygga", kom jag att tänka på ett par tänkvärda fraser från för-fattaren Kerstin Ekman som en gång sa: "Vi kom ju inte hit bara för att bygga ett samhälle. Vi kom hit för att leva ett liv med varandra."
Jämf. det med alla varianter av olika arbetslinjer för full sysselsättning. Där tror jag pirater och andra som talar för en basinkomst/medborgarlön har nyckeln till återställa den rationella o-ordningen. En massa onödigt "nödvändigt" arbete lär rasa ihop som ett korthus om var och ens- principen, att mer fritt välja sin verksamhet... konformiteten kan ju knappast bli mindre än vad den redan är idag i den pågående varuformateringen av allt som bara kan förverkligas genom ett utbyte som bara räknas efter en och samma form av måttstock. Ta bara bestraffandet, man krigar ju nu som värst kanske i Syrien om vem och vad som ska bestraffas, avvikelsen från en Gud eller allas gemensamma Mammon, båda gudarna, vad jag förstår, endast metonymier för en och samma metafor för olja.
Sänkt arbetstid fungerade som krav på nationalstatens tid... idag talas det mest om ökad arbetstid vilket bara leder sänkning av den samma, Med en ovillkorligt garanterad basinkomst kommer välståndet som ett e-brev hem till var och en, ty naturen gör inget i onödan och alla vet att nöden har ingen lag, varför jurister och liknande parasitism på andras verk, med mera av bara rena övervaknings och kontrollfunktioner för att hålla den här smörjan vid liv upphör att efterfrågas... eller hur