Vi måste inte bränna ner byn för att rädda den, jag lovar

Låt oss prata om social stabilitet för en stund.

Social stabilitet är bra att ha. Det gör det möjligt att planera och bedriva långsiktiga projekt, och underlättar för sådana saker som ekonomiska investeringar och liknande att hända. Om alla vet att saker kommer att se ganska likadana ut i morgon som idag så kan skolscheman dras upp, planerade sociala reformer genomföras och stordåd som kräver en större arbetsinsats än ett dagsverke utföras.

Kort sagt: syssla inte med saker som hotar den sociala stabiliteten. Särskilt inte om du är en politiker. Det leder sällan till bra resultat.

Ett resultat av frånvaron av social stabilitet är att folk börjar anpassa sig till de ostabila förhållandena. De börjar utgå från att dåliga saker kommer att hända, och att det är bättre att vara förberedd än att vara oförberedd. Beroende på arten och naturen av den ostabilitet som råder, så tar sig dessa förberedelse olika uttryck. Det blir därför svårt att generalisera rent generellt.

Låt oss därför ta tre konkreta exempel på hur den sociala stabiliteten aktivt rubbas, och på vad som händer när människor anpassar sig till detta.

1. REVA, det ökända projektet om rättssäkra och effektivt verkställande av avvisningsbeslut. Där polisen, genom någon slags tolkning av sina arbetsdokument, fått för sig att det är en bra idé att ge sig på människor som ser utländska ut bara för att de ser utländska ut. Alla människor som ser utländska ut, oavsett hur infödda, oskyldiga och vardagssvenskar de än är.

Att när som helst kunna bli anhaffad av polisen är motsatsen till social stabilitet, och anpassningen till detta är förstås att bli misstänksam mot poliser i allmänhet. De kan ju trots allt när som helst komma och göra en till misstänkt för någonting, och att prata med dem är därmed detsamma som att aktivt utsätta sig för risken att hamna i bekymmer med lagen. Det rationella att göra är därmed att hålla sig så långt bort från dem som möjligt, så länge som möjligt.

Detta är den ofrånkomliga konsekvensen av projekt som REVA. Det är så rationella människor anpassar sig till den socialt instabila situation det innebär att vara misstänkt per automatik.

2. Piratkopiering. Låt oss inte sticka under stol med någonting här: en absolut övervägande majoritet av alla under tjugofem sysslar med det, och ingenting inom ramen för ett demokratiskt statsskick kommer att få dem att sluta göra det. Det enda som möjligtvis skulle kunna stoppa det hela är en katastrofal kollaps av den infrastruktur som upprätthåller internet - men låt oss inte orsaka en sådan.

Det som händer här är att alla dessa kriminella personer under tjugofem (och över också, förvisso) börjar tänka på sig själva som kriminella. Och planera därefter. Vad händer om polisen kommer?

Återigen blir det rationella att göra att hålla sig undan från lagens väktare. För en hel, kriminaliserad ungdomsgeneration.

3. Massövervakning. När allt en gör, säger och kommunicerar hamnar i ett sökbart register, så uppstår en press på att hålla koll på sitt agerande. Det blir av yttersta vikt att hålla sig disciplinerad, skötsam och långt borta från allt som skulle kunna misstas för någonting suspekt - vare sig det handlar om människor, organisationer eller åsikter.

Eller att synas göra det. För som vi alla vet så finns alltid sätt att ta sig förbi systemen, och människor har i alla tider varit fenomenala på att ta sig förbi dessa. Den naturliga reaktionen blir att etablera alternativa kanaler där subversiv eller olämplig kommunikation kan ske under diskretare former, utan insyn från någon som eventuellt skulle ha någonting att säga om saken. Som polisen. Eller Skatteverket. Eller staten som sådan.

Att svarta marknader expanderar som ett resultat av detta borde inte komma som en förvåning för någon. När det blir lättare att dölja sig för lagen blir det lättare att dölja sig för lagen, och de system av massövervakning som kontinuerligt sätts på plats är en enorm spark i baken för vanliga människor att ta sig i kragen och kryptera järnet ur sina vardagar. Även och särskilt om de bara sysslar med vanliga vardagssaker som ingen skulle lyfta ens ett upphetsat ögonbryn över om det inte loggades, sparades och vid tillfälle plockades fram som bevis på suspekt leverne. Saker som i ett mindre övervakat samhälle hade kunnat

Resultatet blir ett större antal människor som agerar utanför de lagstiftade ramverk som finns. Vare sig det handlar om konsumentskyddet, arbetsrätten, skatterätten eller brottsbalken. Med allt det innebär.

Summa summarum: om det är social stabilitet som vill uppnås, så är dagens politik den raka motsatsen till hur detta åstadkoms. Och den som till äventyrs har social stabilitet som politisk målsättning, behöver sätta sig ner och fundera över dessa frågor.

Innan fler broar och byar bränns.