Den lata människans kritik mot feminismen

Människor gillar att tänka i motsatspar. Det gör världen lättare att hantera, och avlastar den tänkande delen av självet från allt det där arbete det innebär att bolla många datapunkter i luften samtidigt. Det är trots allt så väldigt mycket lättare att hålla reda på allt som behöver hållas reda på när allt kan vara antingen det ena eller det andra.

Antingen gott eller ont. Stötta det som är gott, bekämpa det som är ont. Världsbild complete.

Att människor gillar att tänka i såna här banor är förstås ingen nyhet. Redan de gamla grekerna exploaterade järnet ur detta, och eftersom det aldrig slutade fungerade så slutade det aldrig att användas.

Släpp inte taget om en fungerande arbetsmodell som fungerar.

Eftersom det nu både fungerar och används, så är det lätt att hitta exempel på användningar i praktiken. Ett överuppenbart exempel är feminism - eller, rättare, den samtida responsen mot den.

Now, det har förstås alltid funnits respons. Men det har gått ett tag sedan det var ett reflexmässigt "men lilla gumman, du vet ju att kvinnor hör hemma i köket". När det slutade fungera att okynneshänvisa till naturligheten i kvinnors köksbundenhet, så togs andra metoder till.

Möt motsatsparet feminism-maskulinism.

Det luriga med att konstruera ett sådant motsatspar är att det är så uppenbart genomskinligt. Så uppenbart att folk tänker "hmm, det borde gå att göra det här bättre". Vilket förespråkarna av jämställdismen förstås försöker harpa på - "men vi är inte för det ena eller det andra, vi är för alla!". Genom att reducera det hela till en enkel dualism, görs frågan till någonting enklare än det egentligen är.

Strategin fungerar. Bevisligen. Den har fungerat i över två tusen år. Den som till äventyrs drabbas av tanken att människor är mer lättlurade än de behöver vara - kan förlåtas. Vi vill alla tro gott om varandra. Även när de går på genomskinliga knep som inte borde lura en femåring.

Något som inte tycks vara genomskinligt är att feminismen inte alls befinner sig i en motsatsställning till maskulinism, eller vad en nu vill kalla generell manschauvinism. (Särskilt inte i egenskap av att vara kvinnochavinism, så som uppställandet av detta motsatspar antyder.) Det räcker med att slöläsa en introduktionsbok till ämnet feminism med ett minimum av läsförståelse för att mötas av nyheten att det har att göra med en analys av könsroller som sådana, oavsett om dessa råkar var manliga eller kvinnliga. Eller att (för att göra det så enkelt för oss som möjligt) läsa på Wikipedia.

Men människor gillar att bli avlastade. Det är avlastande.

Det fungerar. Bevisligen.