Övervakning är övervakning

Jag gillar enkla utgångspunkter. De är enkla att förklara, enkla att förmedla och (viktigast av allt) enkla att förstå. Så låt oss utgå från den enklaste av alla enkla utgångspunkter:

A är A.

Det är precis så enkelt som det låter. Ett någonting är ett någonting. Ett äpple är ett äpple. Ett övergångställe är ett övergångsställe. Ett monument är ett monoment. Saker är det de är.

Sunt förnuft rakt igenom, med andra ord. Det krävs inga som helst vidare förklaringar för att förstå denna utgångspunkt. Du är redan så fullt införstådd i det hela att du vid det här laget vill komma förbi självklarheterna till någonting intressantare.

Så som, säg, rubriken. Övervakning är övervakning. Låter rättframt nog - det behövs inga större intellektuella manövrar för att inse att så är fallet. A är A.

Ändå verkar det som om någonting går fel i tänkandet när det handlar om just övervakning. Väldigt många verkar få för sig att övervakning inte är övervakning när det handlar om personer de inte gillar eller i all ärlighet inte bryr sig om.

Så som, säg, kvinnor.

Redan här kan jag höra hur läsare reser sig upp i protest. Jag behöver bara nämna ett enda ord för att det helt plötsligt ska bli väldigt mycket mindre självklart att A är A, att övervakning är övervakning.

Som om det sunda förnuftet inte gäller när det vore opassande att ta det som sunt och förnuftigt.

Som det inte vore övervakning att varje andetag, rörelse, handling, steg och val en gör hålls under noggrann uppsikt av människor som - utan att tveka - kan och kommer att vråla "hora!" så fort någonting är fel. Eller upplevs vara fel. Eller upplevs ta sig friheter som denne enligt den övervakande inte har rätt att ha.

Som om det inte vore övervakning att ständigt behöva tänka på allt. Eftersom allt betraktas, bedöms, kritiseras och används som grund för bedömning av ens sociala ställning. Eftersom ett enda ögonblick av odisciplinerad ärlighet kan rasera ens möjligheter till att ta sig vidare i livet. Eftersom respektabla människor inte är slampor.

Som om övervakning inte vore övervakning. Som om det inte vore det bara för att det drabbar personer du känner så brutalt påtagligt att det är svårt att tänka sig deras liv utan det. Och att du skulle tvingas till ett enormt omtänkande av ditt liv och leverne om du råkade missta det sunda för förnuft.

Du är fullt välkommen att komma med komplicerade och intrikata bortförklaringar för varför övervakning inte är övervakning. Slingra gärna till det riktigt ordentligt, så pass att A blir B, äpplen blir päron, övergångsställen blir autostrador och monument blir farthinder.

Det hjälper förvisso inte mot övervakning, och ger den reellt existerande övervakningen av reellt existerande människor tillräckligt med bränsle för att fortsätta en dag till - men hey.

Den som inte är ful har väl inget att dölja, eller hur var det?