Säg det du tänker, men tänk på vad du säger

Ingenting är så komplicerat att det inte kan reduceras till ett pedagogiskt motsatspar.

Motsatsparet för den här gången: grammatik och mening.

Jag kan redan se att du är en aning förvirrad. En tänker trots allt inte på grammatik särskilt ofta till vardags, och det är än ovanligare att ställa det i motsättning mot någonting. Men först, grammatik. Vad är det, egentligen?

Det är lätt att tänka att det har någonting med ackusativ, dativ, konjunktiv och andra jobbiga ord att göra. Det kan göra det. Men i sin enklare form så handlar grammatik om att kunna använda ord på ett sådant sätt att de blir förstådda med avsedd effekt

Det enklaste exemplet på detta är de standardfraser som turister lär sig när de är ute i världen och turistar. De behöver inte egentligen ha någon som helst aning om vad orden de säger betyder, bara att de fungerar om de används i rätt sammanhang. Så som, säg, una cerveza por favor. En vet inte vad en säger, men väl att om en säger det så sätts ett förutsägbart händelseförlopp i rullning.

Eller, med andra ord: förmågan att kunna använda ord så att de blir förstådda med avsedd effekt.

Du märker förmodligen att det finns vissa gränser för vad som kan göras med grammatikens försorg. Det är en sak att kunna rabbla random fraser som fungerar i diverse sociala situationer. Det är en helt annan sak att kunna öppna upp en livlig dialog med bartendern om hur inredningen matchar det humör en hade under sin senaste läsning av Prousts ouvre en stilla regning hösteftermiddag - aka, att faktiskt kunna säga någonting som är mindre omedelbart än "en öl tack".

Att kunna ett språk är mer än grammatik. Det behövs mening bakom orden också.

Om du behöver ett mer närliggande exempel på detta än turistexemplet, så är ordet "demokrati" det mest närliggande ordet av dem alla. Eftersom alla och deras mamma eventuellt inser att ordet "demokrati" kan kastas in i ganska precis alla möjliga och omöjliga sammanhang med ett minimum av grammatisk färdighet, och sedan har en mycket påtaglig effekt på diskussionen de råkar delta i. Inte för att det de säger nödvändigtvis har någonting med demokrati att göra, utan för att de - likt turisterna - lärt sig att om de använder ordet så kommer vissa resultat att följa.

Vare sig de har någon aning om vad de egentligen säger eller inte.

Det luriga med detta förhållande är att de som talar inte nödvändigtvis vet om att det är grammatik de brukar. Det är fullt möjligt att de i all ärlighet tror sig prata om demokrati varje gång de använder sina grammatiska superkrafter, och att de känner så starkt för demokratins väsen att de på ett märkligt vis lyckas få varje diskussion att handla om just demokrati. Vad det än råkade handla om från början. I alla diskussioner, alltid.

Det finns förstås massvis av liknande grammatiska formler att använda. "Massinvandring", "kriget mot terrorism", "det ska löna sig att arbeta" eller "vi kan väl prata om någonting trevligt i stället" - ord ord ord. Redo att användas närhelst ingenting av mening behöver sägas.

Grattis. Du är nu lite mer utbildad än du var när du började läsa, och kommer förmodligen ha lite svårare att skriva någonting än du hade för bara en stund sedan. -