Detta är inte kontroversiellt. Det behövs ingen utläggning om hur påvens klädsel skiljer sig från en byggjobbares - du förstår precis vad det handlar om. Du kan det sociala språket.
Utifrån denna förståelse kan vi ställa oss frågan - hur kan en kvinna klä sig för att sluta uppfattas som en kvinna?
Det skulle kunna tänkas att det bland de tusentals sociala markörer tillgängliga i klädspråket finns någon slags universell markör som utan vidare förklarar bäraren vara könlös. Att det finns sätt att klä sig som, utan vidare omsvep, drar bort all form av uppmärksamhet från allt vad kön och genus heter. Som socialt markerar att det här är en könsfri zon, och att alla tankar kring sådant är både fel och otänkbara.
Det skulle kunna tänkas. Om det handlade om kläder.
Det handlar inte om kläder.
Det handlar om samhällets brutalt problematiska sätt att förhålla sig till kvinnor, och om den konstanta sexualiseringen av allt som är en kvinnokropp. Det spelar ingen roll hur, när, var eller varför den är - den är fortfarande kvinnlig och den är fortfarande kropp, och som sådan är den ett potentiellt sexobjekt. Och kommer att betraktas som ett sådant.
Vilket onekligen gör livet svårt för den som säger att kvinnor får skylla sig själva om de klär sig på vissa sätt. Att de själva provocerade det sexuella våld de utsatts för genom sin klädsel. För det handlar ju trots allt inte om kläder - det är bara den enkla ursäkt man tar till för att inte behöva konfronteras med de svårare frågorna.
Men än svårare blir det för de kvinnor som sägs få skylla sig själva. Eftersom de har fräckheten att vara kvinnor.
Det finns inget rätt sätt att klä sig. Det finns, i den samhällsordning vi nu har, inget sätt för en kvinna att göra rätt. Eftersom frågor om kvinnlig autonomi och rätten att inte vara ett sexobjekt - ständigt förskjuts till sidospår som är omöjliga att komma ur.
För vad är baksidan av klädfrågan, om inte den ständigt närvarande kommentaren: kan du inte klä dig lite sexigare?
Posts
No comments:
Post a Comment