Arbetsplats: Gud

Religion tar sig ibland märkliga uttryck. Särskilt när den till synes lämnat scenen till förmån för någonting annat, och dröjer sig kvar i termer av övergripande tendenser och benhårt rotade övertygelser som inte kan ruckas av någonting alls.

Predestinationsläran är en sådan sak.

På den gamla tiden, när den kläddes i religiösa termer, handlade predestinationsläran om att vi alla redan från början var förutbestämda att hamna i antingen himmel eller helvete. Det var bestämt av Gud allsmäktig, och det fanns inte särskilt mycket vanliga dödliga kunde göra åt saken. De kunde dock, genom hårt arbete, skönja tecken på ifall de var utvalda att färdas uppåt eller nedåt. Den som lyckades och nådde framgång med sitt slit, hade Guds välsignelse och kunde tryggt förvissa sig om himmelens framtid. Den som ständigt misslyckades och råkade ut för olyckor, däremot, kunde utan vidare sluta sig till att helvetets portar stod för dörren.

Det fanns inget sätt att veta på förhand, och bara genom att slita, kämpa och arbeta hårt kunde dessa tecken uppenbaras.

Ni anar att det finns en viss inbyggd motivator att sätta igång med arbetet så fort som möjligt.

En hel del har hängt med sedan den gamla tiden. En hel del har förändrats sedan dess. Delarna om att vi är förutbestämda att hamna i antingen himmel eller helvete har ramlat bort, och en mer generell förståelse för att både rika och fattiga är lika mycket värda har börjat växa fram.

En av de delar som hängt med är tanken om att vi alla är predestinerade. Vi är dock inte förutbestämda till evig salighet eller fördömmelse, utan till någonting närliggande: till att delta på arbetsmarknaden.

Detta tar sig två uttryck. För det ena anses det vara förutbestämt att det finns en anvisad plats på arbetsmarknaden för alla vid varje givet tillfälle, och den individ som av någon anledning inte infinner sig på sin förutbestämda plats underlåtar att göra guds vilja. För det andra anses de samhällspolitiska åtgärder som inte direkt syftar till att underlätta människors uppfyllande av Guds vilja vara direkt irrelevanta för samtiden och framtiden. Eftersom de inte tjänar Gud, så som varje god handling bör.

Det är oerhört svårt att rucka på dylika religiösa föreställningar, eftersom de är så djupt inbäddade i de troendes sätt att vara. Oftast är det en kamp att ens föra fram tesen att det handlar om en religiös föreställning bland andra - både Gud och naturens ordning säkerställer trots allt att detta är det universella urtillståndet, och det enda en hårdnackad cyniker kan göra är att anpassa sig till läget så som det är.

Även när läget råkar bestå av en massiv global överproduktion, en arbetslöshet som i det närmaste utgör en demografisk sektor, och en ekonomi som vare sig vill ha eller behöver fler arbetare.

Gud är större än ekonomin, trots allt.