Now, vi pirater må vara konservativa, men vi har ingen anledning att bli reaktionära, i betydelsen att vi har ett visst intresseområde och enbart och endast agerar i reaktion på sådana som råkar inkräkta på detta. Det måste förvisso göras, men om det enda vi gör är att reagera så finns det vissa saker vi inte gör. Förändra samhället är en av dem.
FRA, IPRED, ACTA och, nu senast, Stockholmspaketet - det är förvisso viktigt att reagera på dessa och att förhindra deras ankomst och/eller fortsatta existens, men detta görande är inte huvudsaken. Dock. En fotbollsmatch vinns inte av att enbart ligga på defensiven och förhindra motståndaren från att göra mål; en måste över på motståndarnas planhalva om en vill vinna. Kasta sig ut på offensiven.
Vårt mål är inte bara at förhindra att motståndarsidan - hur den än ser ut - gör mål, utan vi vill gärna göra några egna sådana också. Vi vill inte bara förhindra nedmonterandet av privatlivet, rättssäkerheten och medborgarrätten; vi vill också se till att stärka dessa saker på ett sådant sätt att de fortsätter vara stärkta även efter att vi har slutat göra det vi gör. Bestående positiv förändring är nyckelord.
De mer konservativa elementen i samhället har en stående formel för framgång - sluta dalta med brottslingar. Tanken är att om en bara låter de mer brottsliga elementen i samhället känna av den rättmätiga vrede som ett brott mot den Rådande Ordningen per automatik frambringar så kommer de alla kollektivt att tänka om och låta bli att göra idiotiska saker. Det är en så etablerad tankegång att de flesta har stött på den någon gång. Dalta = dåligt är mottot.
Mitt förslag för hur vi piratpartister kan stärka medborgarrätten, annat än genom att reagera på försöken att nedmontera den, är att sluta dalta med staten. Att börja agera som en medborgare i våra kontakter med staten, i alla dess former och institutioner. Att i varje läge insistera totalt på att de rättigheter vi har obönhörligen ska respekteras, ned till lagens mest obskyra bokstav. Vi har inte tillgång till saker om det råkar vara vår lyckodag just den dag vi får för oss att fråga om dem, utan en ovillkorlig rätt till dem. Utan pardon.
Väldigt ofta när en besöker en myndighet och frågar efter någonting så händer det att de kommer med någon slags vagt formulerad ursäkt för varför det ena eller det andra inte kan göras. Även och särskilt om vi har rätt att få ut det vi frågar om. Varje gång vi godtar en sådan ursäkt så daltar vi med staten, och varje gång vi daltar med staten så kommer den undan med att inskränka våra rättigheter.
Rättssäkerhet - och medborgarrätten som sådan - baserar sig på det jurister brukar kalla lagstyre. Denna kan i all korthet sammanfattas som så att allt staten gör måste vara i enlighet med gällande lag, och likaledes att den måste göra allt som lagen säger att den måste göra. Vi svenskar är bortskämda med en lagbok som ger oss massor av rättigheter att använda och utnyttja i en mängd situationer, men vi har också drabbats av en medborgaramnesi som gjort att de flesta av oss inte kommer ihåg att använda dem. Eller att de ens finns. Denna medborgaramnesi gör att de goda tjänstemännen - staten inkarnerad - för det allra mesta kan låtsas som att rättigheterna inte finns, och behandla oss som, well, invånare snarare än medborgare.
Att sluta dalta med staten innebär att ta reda på och komma ihåg de rättigheter vi faktiskt fortfarande har, - och sedan vara obönhörlig i att kräva att dessa rättigheter respekteras. Inga ursäkter som inte uttryckligen står inskrivna i gällande lag godtas. Inga om, inga men, inga 'du vet hur det är', inga vagt formulerade svepningar, inget daltande. En rättighet är en rättighet är en rättighet, och dessa gäller precis så långt som lagen säger att de gäller. Inte nödvändigtvis längre än så, men aldrig någonsin, under några som helst omständigheter, under hot om själens eviga fördömelse i det brinnande helvetets varmaste plats, kortare. Att sluta dalta med staten innebär att trycka upp dess gällande lagar i ansiktet på den och påminna den om att dess absoluta fundament ligger i att dessa lagar följs, utan någon som helst möjlighet till överklagande. Staten = lagen, och alla sätt att försöka komma undan detta är per definition en statskupp. Det är inget att dalta om. Om det inte finns en klart formulerad anledning till varför en rättighet inte är gällande så är den, de facto, fortfarande gällande. Punkt, slut och inget att tillägga. Diskussion över.
Vilket för oss tillbaka till piratrörelsen. Vi har, som nykomlingar, en alldeles unik möjlighet att sätta en ny standard till det politiska och till det medborgarrättsliga. Vi kan, med höga röster och med fullt dokumenterade och källförtäckta argument, fösa fram vikten av att staten beter sig som en stat i alla sammanhang där staten är och finns. På partinivå kan vi ställa de andra partierna mot väggen när det gäller vad de gör och inte gör; på individnivå kan vi göra det till ett piratkännetecken att vi i alla sammanhang kan våra rättigheter och inte ger oss förrän dessa till punkt och pricka är uppfyllda. Där piratpartiet drar fram, växer medvetandet om medborgarens rättigheter och statens skyldigheter fram värre än det ogräs som de som har ett direkt intresse av en svag medborgarrättsrörelse ser oss som.
Att agera mot FRA är bra. Att agera mot IPRED är bra. Att dyka upp på Piratpartiets demonstration mot Stockholmspaketet i morgon är bra. Men låt det inte stanna där; det finns ett otal sätt att använda sina medborgerliga rättigheter och ett otal sätt att visa att vi inte har någon som helst lust att dalta med staten om den. Anfall är bästa försvar, och det finns ingen anledning att slöa till bara för att vi tog ett mandat i valet. Tvärtom! Det är hög tid att sätta igång med att agera inför nästa val, och detta genom att aktivt och högljutt föla lagen. Vi är goda medborgare, och goda medborgare följer lagen, right? Lagen är lika för alla, right? Lagen gäller, right?
Now, var lade jag den där lagboken nu igen...
Posts
No comments:
Post a Comment