Ta debatten - men inte med rasisterna!

De flesta är överens om att det goda samtalet är någonting eftersträvansvärt. De kanske har olika exakta definitioner av hur detta samtal ser ut, men det brukar kretsa kring formuleringar liknande de Habermas en gång i tiden använde: det bättre argumentets icketvingande övertygande makt, det ömsesidiga utbytet av åsikter och perspektiv, det lika ömsesidiga lyssnandet och försöket att förstå den andre på dennes egna premisser.

Det välvilliga sökandet efter sanning i sällskap med medmänniskan.

Det är goda ideal att ha. Ha dem. Efterlev dem. Sprid dem.

En dialog behöver dock två parter. Det blir en monolog annars, trots allt. Och i detta behov finner vi någonting lika ofrånkomligt som bortglömt: hur samtal utspelar sig beror till hälften på vem vi samtalar med.

Och vilka vi inte samtalar med.

Det finns gott om rasister som är förtjusta i att använda uttrycket "ta debatten". Gärna med hänvisningar till det goda samtalet som nämndes ovan. De vill uppmana oss alla att ta debatten, men inte vilken specifik debatt som helst, och inte med vem som helst.

De vill att folk ska ta debatten om det de kallar invandring, med dem. Och bara dem.

Now, samtal består som sagt till hälften av den en samtalar med, och om hälften av alla samtal som pågår kring ett visst tema förespråkar en viss ståndpunkt, så förskjuter det perspektivet en smula. De blir defaultläget, normaltillståndet. Den bakgrund som allt annat jämförs mot.

Hur framstår högern med rasismen som bakgrund? Hur framstår vänstern med rasismen som bakgrund? Hur framstår konservatismen med rasismen som bakgrund?

Det spelar mindre roll än att rasismen är alltings måttstock. Och ännu mindre än att de som försöker närma sig rasismens nolläge för att se bättre ut i jämförelse per automatik blir mer rasistiska, hur de än gör.

Det är inte en god utveckling. Inte heller ett gott samtal.

Så. Håll dessa ideal nära hjärtat. Och håll goda samtal om rasismen - med andra än rasisterna. Bjud in dem emellanåt, för att se ifall de lyssnar, men våga även ta ordet utan dem. De är inte huvudpersonerna i det här samtalet, och deras största skräck är att de en dag ska upptäcka att samtalet klarar sig helt finemang utan dem. Utan att de behöver nämnas eller åsyftas.

Rasisterna kommer aldrig att hålla med dig om att rasism är en dålig idé. Men det finns gott om andra som gör det.

Håll samtalet vid liv.