En eftervalsanalys utöver det vanliga

En vecka har gått sedan parlamentsvalet, och många har reagerat på resultatet. Reflekterat. Rapporterat. Särskilt när det gäller Piratpartiet, som gick ner från två till ett mandat.

Den vanligaste reaktionen tycks vara att säga att Piratpartiet åkte ut. Den märkligaste är att säga det för att i nästa andetag följa upp med ett "men de kom in i Tyskland", som om det handlade om två olika partier i två olika parlament.

Det sägs att EU-politiken är svårbegriplig. Månne är detta en ledtråd till varför - med en sådan rapportering behövs inga konspirationer eller systematiska underrepresentationer.

Vissa reflekterar att det var ofrånkomligt att Piratpartiet förlorade mandat. Dels de vanliga misstänkta, som anser att varje förlust är välförtjänt och självförvållad, och som gjort det till en personlig genre att förkunna partiets död närhelst de kommer att tänka på saken. De som, om partiet sade att himmelen var blå, skulle invända att den var himmelsblå, och att det är okunnigt att göra en sådan svepande generalisering.

De har förmodligen sina anledningar.

Dels de analytiker som analyserar de frågor som varit dominerande i valrörelsen, och som konstaterar att RUT varit en hetare valfråga än vilken annan EU-relaterad politisk process som helst. De konstaterar att både partiet och EU lärt för mycket av familjen Wallenberg - att verka utan att synas drar inga röster. Hur mycket det än verkar.

De kan vara någonting på spåren.

Slutligen har vi de som, av olika anledningar, anser att det finns ett begränsat utrymme för nykomlingar att samsas om, och att Feministiskt Initiativ och Sverigedemokraterna dominerade detta utrymme. De som inte röstar röstar inte, de som röstar på ren slentrian bryr sig inte, de som tänker i termer av blockpolitik (en förkrossande irrelevant tankegång i parlamentet) velar mellan S och M, och de som blir över är inte särskilt många. En fjärdedel av hälften, plus/minus.

Det ska onekligen bli spännande att se vad som händer när 'nykomlingarna' slutat vara nya. Även om det, med tanke på att internet fortfarande är en nyhet, förmodligen kommer att ta ett tag.

Vissa sörjer partiets mandatförlust, om än så här i efterklokhetens tecken. Det har varit betryggande att ha ett par pirater nere i Bryssel som för oväsen bland byråkraterna, även om en inte alltid håller med om allt de bullrar om. Det skulle ha varit betryggande att kunna fortsätta ta dem för givna. Likt tidningen som kommer med morgonkaffet - sällan en uppmaning till handling, men betryggande i sina regelbundna uppdateringar.

Andra gläds åt det, med utropet att de kommer ta på sig uppgiften att fylla det plötsliga tomrummet. Det är inte Piratpartiet som ska ta över efter Piratpartiet - glädjande nog. Tillsammans är vi många.

Partiet, då. Vad anser partiet?

Tja.

Det gläds åt de många lokala mandat det för tillfället förvaltar, från sitt mandat i parlamentet till de många mandaten i nästan lika många (vad vi skulle översätta till) kommunalråd. Det förbereder sig på de otaliga kommande lokalval det ställer upp i. Det förundras över komplexiteten i att koordinera en global rörelse utifrån lokala förutsättningar. Det ser med solidarisk spänning fram emot nästa val, var det än må inträffa - Sverige, Tyskland, Australien, Österrike, Island eller Pakistan.

Det håller ögonen på bollen. Rom blev som bekant inte open source över en natt. Framtiden är inte här än.

Men vi jobbar på det.