Wednesday, June 25, 2014

Med tillräckligt många arbetsläger försvinner all arbetslöshet

Moderaterna säger att det snabbaste sättet att bli integrerad i samhället är att ha ett jobb.

De har en poäng.

Sverigedemokraterna säger att jobben kommer att försvinna om vi tar in fler invandrare.

De har också en poäng.

Problemet med SDs poäng är förstås att jobben kommer att försvinna oavsett om vi avskaffar gränserna eller blir Nordkorea 2.0. Det är lite som att förutsäga att solen kommer att gå upp om vi gör vissa saker - den kommer förvisso gå upp, men det har väldigt lite med vad vi gör att göra.

Problemet med moderaternas poäng är att den stämmer. Så som samhället ser ut idag så är det oerhört stigmatiserande att vara omotiverat jobblös. Tillfällig jobblöshet mellan anställningar är en sak, men att ofrivilligt vara utan anställning en längre period ses som ett personligt misslyckande. Att frivilligt vara utan anställning är något det närmaste vi har till att synda.

Syndare har sällan en accepterad plats i samhället.

Om vi kombinerar dessa två problem, så drabbas vi av ett samhällsproblem. Allt fler konkurrerar om allt färre jobb, Allt fler står utan anställning, allt oftare och allt längre. Allt längre bort från att vara integrerade, legitima medborgare i samhället. Allt fler misslyckade människor.

Vissa av dem är invandrare. Andra inte.

Det blir allt fler av dem. Och de kommer hunsas allt mer, både av arbetsförmedlingar som tvingar dem till allt meningslösare åtgärder, och av medmänniskor som ser dem som ovärdiga misslyckanden.

Lösningen på detta är inte att försöka skapa jobb till alla. Det fungerar inte. Lösningen är inte heller att sätta in hårdare tag mot de arbetslösa. Att aktivt försämra livet för folk är motsatsen till både utveckling och framsteg. Lösningen är definitivt inte att hålla fast vid tanken om att enbart arbetande människor är fullvärdiga medborgare.

Ordspråket att den som inte arbetar inte heller ska äta är förlegat i ett samhälle präglat av överproduktion. Vi har mer bröd än vi kan äta, och efter finanskrisen har vi mer bröd än världen kan köpa.

Lösningen är att helt enkelt acceptera en permanent arbetslöshet. En allt större del av befolkningen kommer att vara arbetslös allt längre, och det kommer inte att gå över om fem år. Eller tio år. Eller ens tjugo. Och om vi fortsätter att aktivt nedvärdera de som står utan anställning - frivilligt eller ofrivilligt - så kommer vi att behöva finna oss i att nedvärdera en allt större del av samhället.

En politik vars främsta ambition är att göra livet sämre för människor är inte värdigt ett modernt samhälle. Ren anständighet kräver att vi gör bättre.

Flattr this

No comments:

Post a Comment