Nyckelfrågan i sammanhanget är: vem representerar vem?
I teorin representeras medborgarna av politikerna. Inte minst eftersom de väljs och väljs om med jämna mellanrum, och därmed behöver göra sig representativa med samma mellanrum. Den som gör sig mest representativ väljs - den som inte representerar väljs inte. Det är ett självlegitimerande och självförstärkande system, där den som vill göra anspråk på att representera behöver ge sig ut bland medborgarna och göra sig representativ. Dvs tala med väljarna.
I teorin.
Här är en praktisk fråga: när pratade du med en politiker senast?
Här är ännu en praktisk fråga: när pratade du med ett representativt urval politiker senast?
Det finns rent fysiska gränser för hur många politiker du kan prata med. Om du skulle prata i fem minuter med alla riksdagsledamöter, så skulle det ta trettio timmar. Och det utan att räkna med tiden det tar att få tag i alla dessa människor, rent praktiskt.
Omvänt så finns det rent fysiska gränser för hur många personer en politiker kan tala med. Fem minuters med varje väljare blir totalt längre tid än en mandatperiod. Det blir med andra ord omöjligt att lyssna och ta till sig samtliga medborgares åsikter och insikter. Eller ens en majoritet av dem - den mest ambitiöse kan på sin höjd komma upp till en tiondels procent, och då enbart med en enorm ansträngning.
Frågan inställer sig då: hur representeras medborgarna för politikerna? Hur sammanställs det underlag de baserar sina representationer (även kända som "vallöften) på?
Siffror, mestadels. Övervägande statistik.
Detta är en intressant situation. Den lägger väldigt mycket makt hos den som sammanställer dessa siffror. Folkviljan uttrycks genom ett statistiskt underlag. Folkets röst är en procentsats.
En aspekt av detta är att människor som inte har en talan helt plötsligt blir representerade. Det kanske inte finns någon som talar för de som drabbas av barnadödlighet, men i och med att det förs statistik över barnadödlighet så finns det ändå en talande representation i det politiska maskineriet. Statistiken talar för dem, och utgör en uppmaning till handling.
Samma sak gäller för alla grupper, vare sig de har organiserade lobbyorganisationer eller inte. Hur de representeras beror på vilken statistik som förs, och hur, och om vem. Men representeras gör de.
Det går förstås att vända på processen. Ett känt exempel på detta är när DDR slutade föra statistik över antalet självmord. Helt plötsligt fanns de inte längre - i dubbel bemärkelse.
Allt detta leder oss till frågan: vem representerar dig?
Det är förmodligen inte du. Det är förmodligen inte någon du känner. Det är förmodligen inte ens någonting du känner till. Eller någonting du kan rösta på.
I teorin lever vi i en representativ demokrati. Men vem representerar vem?
Posts
Statistik är intressant . Skriver om en del av typen, den som frågar folket. Den bygger på frågeställningar, samt hur kanske det knepigaste hur dessa svar tolkas. Samma statistik, används i olika sammanhang, samt att det kan hävdas totala motsatta åsikter, om vad just samma siffror har sagt. Sedan finns det en viktig faktor, källa gbg universitet. Att det oftast är män som tar sig tid att svara på frågor, kvinnor och yngre män samt yngre kvinnor, brukar ej i samma omfattning delta i dessa undersökningar. Så från start så är det ej representativt för oss.
ReplyDeleteTycker att din grundbult är viktig, redovisas ej statistik, så finns ej sakfrågan. Känner att som tur är att en del av vår journalistkår är så duktiga på att just gräva i det dolda, med sådan kraft och kompetens att vi själva tvingas se, samt att politiker får damma av sig och stå till svars. Genom vårt tryck via socialmedia, så kan en nyhet leva ibland, så att det förändras och något bättre händer. så vår enskilda kamp via sociala medier är viktigare än vi anar.
Dock får vi i n6läget inte välja vem som skall vara statschef!
ReplyDeleteDetta ämbete ärvs sedan 205 år genom sqmlag inom soäkyen Bernadotte!
Det är noterat.
Delete