Världen efter #Kärrtorp

Det har varit intressant att se diskussionen om dagens demonstration i Kärrtorp (och annorstädes) utspela sig. Och hur det förändrats under dagens lopp.

Innan idag har det varit väldigt mycket tal om AFA och deras likar. Om att det är att stödja dem att dyka upp och delta. Att det därmed är bättre att stanna hemma, på behörigt avstånd. På väl tilltaget avstånd, för att ordvitsa till det.

Än mer har det talats om nazister och kommunister. Det har med stor entusiasm lagts krut på att framställa det hela som om det handlade om att ta ställning mellan dessa tu, och att det är dålig PR/karma att lägga sig i bråket mellan dessa. Som om det var det det handlade om.

Som om antirasism vore ostfronten i andra världskriget, och ens bästa chans att öka sina livschanser är att hålla sig så långt borta som möjligt.

Sedan dök mellan sexton och tjugo tusen personer upp i Kärrtorp, vilket gjorde hela framställandet svårt att upprätthålla. Det finns inte sexton tusen nazister i landet, och inte heller sexton tusen organiserade kommunister. Vi kommer inte ens upp i sådana siffror om vi slår ihop dessa två grupper och avrundar uppåt.

Det är ett gissel att framställa demokrati och antirasism som ett särintresse när det visar sig att gamla, unga, infödda, invandrade, män, kvinnor, arbetande, arbetslösa och alla intersektionella korsvarianter däremellan dyker upp och med gemensam front påpekar att det är ett ytterst allmänt intresse. Att vi alla är en del av detta tillsammans, och att solidariskt samarbete är vägen till framtiden. Att demokrati är större.

Det är intressant att se vilka som fortsätter på samma spår. Som fortsätter hålla skenet uppe, och envisas med att "ta avstånd" från AFA, SMR och allt annat som ska tas avstånd från. Som, trots övertydligt besked om motsatsen, ändå envisas med att framställa det hela som ett lokalt gängbråk mellan extremhöger och extremvänster.

Hur ett lokalt gängbråk kan innehålla sexton tusen deltagare som inte bråkar är bortom mig. Men de envisas.

Det hela är ett ytterst intressant och påtagligt exempel på hur försök att göra saker bättre konsekvent marginaliseras och reduceras till småfrågor. I just det här fallet är det övertydligt hur dumt argumentet "åk inte dit, du kommer att stödja AFA" ter sig. Men precis samma argument, och liknande argument av samma dumhetsmagnitud, används för att få folk att inte engagera sig i andra världsförbättrande aktiviteter. Vad de än må vara.

Det enda sättet att hantera sådana försök och argument är att bli akut döv, och göra sin grej ändå. För det fungerar, och det är viktigt att det blir gjort.

Sexton tusen gånger viktigt.

Låt inte någon övertyga dig om att det du gör är oviktigt. Det är viktigt, och den enda anledningen till att någon vill stoppa dig är för att de gillar saker så som de är.

Låt inte sådana som dom hindra dig. Det finns för mycket värld att förbättra, trots allt.

Morgondagen väntar. Vänta inte med att knuffa den i rätt riktning.