Ärlighet varar längst, även under övervakning

Likt regndroppar på ett plåttak hörs ljudet av avslöjandena om FRA och massövervakningen. En enskild droppe gör inte så mycket väsen av sig, men i stora mängder är det svårt att inte höra oväsendet. Till sist blir det så pass öronbedövande att tanken på att byta ut plåttaket mot någonting lite mindre högljutt börjar infinna sig.

Men, kanske du nu invänder. Du har ju inget att dölja, de får inte reda på någonting viktigt om dig, du kunde inte bry dig mindre om att du är övervakad ens om du försökte. Du bryr dig inte, alls.

Det är en rimlig invändning. Du kanske inte har något att dölja. Du kanske stödjer hela övervakningspaketet helhjärtat. Du kanske till och med känner dig säkrare i din vardag med vissheten om att någon därute lyssnar till dig.

Men blir du lika betryggad över nyheten att regering och myndigheter ljuger om det hela?

Du är ju trots allt en hederlig människa. Har inget att dölja, inget att invända mot, inget att ljuga om. Du är en öppen bok, och det är bara rimligt att en hederlig människa kan förvänta sig hederliga, informativa och relevanta svar på sina frågor. En varudeklaration, ett förtroende som tack för förtroendet.

En redogörelse för vad dina skattepengar används till, om inte annat.

Det är en rimlig sak att kräva. Det är inte rimligt att det krävs att medialt, politiskt och högljutt bombardemang av frågor, kritik och juridiskt armbändande för att få folkvalda och tjänstemän att ens erkänna att frågan finns.

Det är inte rimligt att de sedan ljuger om det när de väl ställs mot väggen.

Om du inte har något att invända mot massövervakningen, så borde du ändå ha något att invända mot att de som står för och utför den rutinmässigt duckar undan för frågan, ljuger, vilseleder, använder försökande omskrivningar och på det stora hela gör allt annat än att vara raka och ärliga. Du vet, så där raka och ärliga som bara de som tror på det de gör kan vara.

Den som inte har något att dölja har ju trots allt ingenting att frukta. Som bekant.