Resultatet?
Tja, det gick ungefär så här:
The only site found not to be explicitly censored by @O2’s parental control filter so far: McDonalds.
— Asher Wolf (@Asher_Wolf) December 22, 2013
Vi kan, utan att överdriva eller göra våld på sanningen, säga att filtret filtrerade mer än vad namnet antydde. Faktum är att det är så pass allomfattande att det är svårt att kalla det ett porrfilter. Det är snarare ett filter, rent generellt. Allt ska med. Allt.
Ok the UK Porn Filter by default now blocks
GitHub
Stackoverflow
iNinjas
& Apple’s website.
http://t.co/FFJVpl7Bdj
— iKy1e (@Freerunnering) December 22, 2013
All my websites are blocked by @o2 for ‘blogging’. I had no idea blogging was so subversive. Hey kids, wanna be rebellious? Get a blog!
— Suw (@Suw) December 21, 2013
Subversiva, kriminella och farliga saker, som synes.
Det hela är ett praktexempel på vad som händer när dylika system ska sjösättas. Det börjar med en ambition om begränsad tillämpning, men någonstans i översättningen mellan idé, policydokument och implementering så expanderade projektet. Det går från att vara ett filter för porr till att blir ett filter för - well, allt. Internet. Den totala mängden webbsidor som inte på förhand godkänts från administrationen - må den så vara världslig eller digital.
Detta är något av ett problem. Det skulle kunna vara ett större problem än det är, om det inte vore för att det är så löjligt enkelt att ta sig runt filtret. En enkel plugin till webbläsaren och wham! filtret är som bortblåst. Eller en webbläsare som automagiskt tunnlar genom diverse omvägar för att finna framkomliga vägar. Eller någonting annat. Det finns gott om alternativa vägar.
Men intet ont som inte för något gott med sig. Jag tror det uttryckts bäst så här:
"Millions of teens learning how to bypass porn filters will do more to improve the future IT skillset of the UK than many computing classes"
— Alec Muffett (@AlecMuffett) December 22, 2013
Det är aldrig för sent att göra en pedagogisk insats, onekligen.
No comments:
Post a Comment