Till morgondagens resenärer

Efter varje tillfälle undrar jag vad det är deltagarna kommer bära med sig i sina minnen. Det är alltid olika efter varje gång - eftersom det inte går att kliva ner i samma flod två gånger, som minst en legitimerad gammal grek sade.

Efter den här gången hoppas jag att det är apelsiner. Många sådana.

Fast å andra sidan. En apelsin är inte till någon nytta ifall en behåller dem. De gör sig som bäst när de delas med andra - helst många samtidigt. De är ju trots allt intressanta föremål, nästan som gjorda för att skapa välvilja om de bara används med förståelse.

Och det bästa är att det finns ett oändligt antal apelsiner, när de väl börjat kastas. Likt en gammelgrekisk version av fildelning.

Eller, nej. Det är det näst bästa. Det absolut bästa är att jag inte har någon aning om vad som kommer att hända när apelsinerna väl börjat fylla luften. Det kan vara ganska precis vad som helst - precis som det ska vara.

Poängen är ju trots allt inte att jag ska berätta för er vad ni ska göra, utan att ni ska berätta för världen vad den ska göra.

Så. Bryssel väntar. Och sedan allting annat!

(:~~~~~~~~~~~~