Det ligger i tiden

Jag drabbades av något av en insikt på vägen hem från kongressen. Som med alla insikter så kom den på det minst väntade av alla ställen (det är inte riktigt en insikt om det är förväntat, trots allt). Denna gång på stationen  Avesta Krylbo, där vi stannade för en kortare väntetid i tågbytets tecken.

Vissa anser att tågbytestid spenderas bäst genom att stå och småfrysa på stationen. Vilket förvisso är funktionellt och effektivt, men det finns tecken på att både världen och väntan är större än en ankomstplats. Och således tog jag en mindre utflykt i området, när jag ändå var där.

Det var något av en resa i tiden. Särskilt som den kvarvarande snön antydde att vintern fortfarande regerade.

Inte nog med att allting såg ut närmast precis som i den lilla by jag gick i lågstadiet i - kontrasten mellan att röra sig från ett hyperuppkopplat sammanhang fullt av människor som ser världen i termer av realtidsuppdaterade informationsflöden, och ett där framtiden verkade ligga någonstans i det förflutna. - Den kontrasten.

Det är inte helt ovanligt att saker hoppar ut ur det abstrakta och örfilar upp mig en smula. Bara ovant.

Timothy Leary sade en gång i tiden att tidsperioder är geografiska företeelser. Eller, rättare, psykogeografiska. Den bor i människors psyken, och för den som vill resa i tiden så räcker det med att resa i rummet. Framtiden är mer närvarande på vissa platser än andra, och således går det även att gå back to basics genom att besöka vissa områden. Det går att besöka historien; det går att komma på besök från framtiden.

Hur olika tidsperioder kan samexistera på samma plats är någonting som Informationsbyrån spenderar mycket tid åt att försöka formulera. Och, indeed, själva kärnpunkten i det både Piratpartiet och Ung Pirat bygger identitet kring.

Nu ska vi förstås komma ihåg att Leary var Leary, och att den där nypan salt bör stå till hands. Men som metafor är det talande - och den där kontrasten. Den där kontrasten. (Att Earth Hour och klockomställningen skedde i någon slags tidslig närhet spädde på en smula. Onekligen.)

Jag tror intersektionalitetsbegreppet saknar en axel. Kön, klass, etnicitet och handikapp är förvisso tillräckligt för att skapa ytterst komplexa modeller, men när världen går och blir radikalt revolutionerad var femte år så blir bilden av hur människor diskrimineras otillräcklig om inte tidsaspekten räknas med.

Framtiden är redan här. Och den samexisterar med en tid som inte riktigt flytt ännu.