Sanningen är socialt irrelevant

Är du upprörd över rubriken? Är du fylld av en vilja att säga emot? Är du redo att rycka ut som en sanningens försvarare nu när den är under attack?

Coolt.

Tillåt mig att i all stillsam ärlighet fråga dig: var du lika redo att skrida till sanningens försvar för fem minuter sedan, eller uppstod beredskap först när någon kom och påpekade att den var socialt irrelevant?

Svara ärligt. Sanningen är på din sida, precis som du är på dens.

Problemet med sanningen är att den är socialt irrelevant. Det finns ingen anledning att prata om sanna saker förrän någon aktualiserar dem i ens sociala närhet. Inte för att de inte är sanna, utan för att de inte står på agendan. De är sanna, men det finns ingen anledning att prata om dem. Sanningen är stum.

Detta är enormt viktigt, eftersom vi bygger gemenskaper genom att prata om saker. Det är så beslut fattas, vänskaper uppstår, förståelser delas. Genom pratandet finner vi varandra, och genom varandra definierar vi vad som är viktigt.

Vad är viktigt? Tja, det vi pratar om.

Väldigt mycket politiskt arbete består av att göra saker socialt relevanta. Det är poängen med reklam - den tränger in i vardagen och gör sig till ett samtalsämne. Och helt plötsligt uppstår diskussioner om ämnen som aldrig skulle diskuteras annars: de fattiga barnen i Afrika, nackdelarna med valjakt, vem som skulle vinna i en fight mellan Stålmannen och Batman...

Att det finns fattiga svältande barn i Afrika är sant. Att valjakten har brutala nackdelar är också sant. Och att Batman skulle vinna är en ofrånkomlig sanning. Men så länge det inte finns någon anledning att prata om dem, så finns det inte heller någon anledning att agera på dem. Att barnen svälter är inte en uppmaning till handling i sig självt - det blir ett imperativ när du konfronteras med det i din levande vardag.

När någon gör dem socialt relevanta.

Allt detta placerar dig i en maktposition. Du kan göra saker socialt relevanta genom att ta upp dem, påminna om dem, påpeka dem, och på det stora hela göra dem till föremål för diskussion. När de diskuteras tvingas folk ta ställning till dem, och när de tar ställning till dem tvingas de att tänka på dem. Och det är där politisk förändring sker - i människors tänkande.

Du är mäktigare än du tror.

Ett enkelt sätt att använda denna makt är att inte prata om idiotiska dumsaker. Exempelvis genom att undvika att sprida saker av typen "hörrni, kolla hur dumt det här är!" i sociala medier. Det enda som händer när en delar sådana saker är att dumheterna får mer uppmärksamhet, och du mår bättre av att vara i en miljö som inte bondar över att glädjas åt hur dumma alla andra är.

Ett annat sätt är att påpeka när andra säger dumma saker. När någon säger något rasistiskt - konfrontera det, och påvisa att det som sades inte är okej. Gör det klart för dem att de just uttryckt en åsikt som inte delas. Gör det socialt relevant att deras rasism inte är okej.

Ett tredje sätt är att ge komplimanger - stora såväl som små. Det ger oerhört mycket att höra att en är en uppskattad del av gemenskapen, och inget är effektivare i att bygga gemenskap än att göra uppskattning socialt relevant.

Sanningen är socialt irrelevant. Men du har makten att göra den relevant.

Använd denna superkraft väl.