Sunday, October 11, 2015

Politik är det möjligas konst - utom när det gäller flyktingar

Om flyktingkrisen bevisat något, så är det att det finns skillnader mellan människor. Inte minst mellan de som flyr och de som inte gör det. Men än mer mellan de som kan göra någonting åt det, och de som inte kan göra det. Mellan de som kan underlätta flykten, och de som bara kan underlätta för enskilda flyktingar.

Det har skett många insamlingar av olika slag i syfte att underlätta för flyktingar. Pengar, kläder och förnödenheter har samlats in, och i vissa fall så till den grad att det stora problemet varit logistik snarare än insamlandet. Det finns ingen brist på individuella initiativ för att stötta flyktingmottagandet, och varje enskild insats förtjänar att berömmas.

Samtidigt är systemet oerhört skevt. Det finns en diskrepans mellan vad individer och vad organisationer kan göra, och skillnaden mellan dessa är så pass enorm att det är lätt att känna sig maktlös.

Det samlas in filtar och pengar för att köpa dem, för att värma de i flykt. Samtidigt skulle IKEA helt oförhappandes bestämma sig för att dela ut de filtar de har i lager, utan att ens behöva ombudgetera; deras PR-budget är stor nog att förse oss alla med både kataloger och filtar, vare sig vi flyr eller inte. Det vore ett effektivare PR-drag än att köpa reklamplats för miljontals kronor i tunnelbanor och medier.

Det samlas in pengar för att ge mat till de som anländer eller flyr genom landet. Samtidigt slänger stora köpcentrum och affärer massor av duglig mat varje dag, som utan vidare hade gjort bättre nytta i hungriga magar än i kalla sopcontainrar. Det mesta slängs eftersom datummärkningen gått ut - en datummärkning som är satt konservativt för att minimera riskerna. Den övervägande majoriteten av denna mat är fullt ätbar, och affärerna får bokstavligen inte i sälja den. Det finns ingen förlustmarginal - bara slängd mat. (Nu är det förvisso bättre PR att dela ut mat som går ut nästa dag, pga rädsla för deadlines, men poängen kvarstår: massor av pengar samlas in för att köpa någonting som dumpas i stora mängder. Resurser finns.)

Samtidigt som pengar samlas in för att betala flyktingars tågbiljetter, skulle SJ i ett svep kunna undanröja nödvändigheten för sådana insamlingar. De skulle inte ens förlora någonting på det, eftersom det per definition handlar om personer som utför en enda resa. Deras stora inkomster ligger bland pendlare och de som reser regelbundet, och att under en övergångsperiod låta flyktingar resa gratis skulle inte påverka deras ekonomi på lång sikt över huvud taget.

Det är inte det att resurser inte finns; det är bara det att de används till att göra annat. Eftersom de används till att göra någonting annat, behöver individer stiga in och fylla tomrummet. Eftersom resurser finns, men de som har makten att använda dem har andra mål än att underlätta flykten från krig, måste individer göra heroiska insatser för att åstadkomma en bråkdel av vad som skulle kunna göras.

Det finns en skillnad i prioritet mellan de som har resurser och de som inte har det. Denna skillnad är på intet vis subtil. Vi medborgare vill underlätta flykten från kriget, men de som verkligen skulle kunna göra skillnad i denna flykt ingår inte i detta "vi".

Håll detta i åtanke. Ty detta är det samhälle vi lever i.

Flattr this

No comments:

Post a Comment