Det är förbjudet att läsa och sprida det här inlägget

Nu när det gått ett tag sedan den berömda propagandaincidenten i tunnelbanan, så kan vi konstatera att saker förändrats på yttrandefrihetsfronten. Och, för att inte försköna läget allt för mycket, att det förändrats till det sämre.

Till att börja med så måste allt som publiceras genomgå en granskning innan det släpps för allmän beskådan. De skrifter som anses strida mot sunt förnuft och god moral godkänns inte. Skrifter som uppmanar till kritik av den rådande ordningen går inte heller igenom, och för första gången på mycket länge hinner en vanlig människa läsa bokstavligen allt som publiceras.

Detta gäller dessutom retroaktivt. Det vill säga att skrifter som redan är publicerade men som strider mot förnuft och moral från och med nu är förbjudna att inneha och sprida. Den som innehar en kopia av en sådan skrift drabbas av dryga böter, och i ett par fall där det handlade om väldigt många otillåtna böcker utdömdes även fängelsestraff. De otillåtna texterna samlas in och bränns, för att minimera spridningsrisken. Det talas även om att bränna de som envisas med att producera otillåtna texter, i förebyggande syfte.

Utöver detta har även presslicensiering införs. Den som vill publicera någonting - alls - måste först registrera sig hos en central myndighet, och därutöver avlägga diverse administrativa avgifter. Den som bara vill publicera ett blogginlägg kan komma undan med att lägga ut några tusen, men de som vill publicera tidningar behöver rejäla ekonomiska muskler. Böcker är få förunnat.

...vafalls? Du tror inte på mig? Du säger att jag överdriver? Att inget av detta inträffat?

Tja

Det som beskrivs ovan är inskränkningar av yttrandefriheten. Det är ytterst osannolikt att något av dem kommer att inträffa som resultat av den osmakliga propaganda som SL av outgrundlig anledning tillät. Den nuvarande yttrandefrihetslagstiftningen lär vara brutalt oförändrad av det som inträffat, och vi kommer även i fortsättningen kunna skriva och publicera kritiska texter utan att behöva fråga någon om lov.

Om det som hände ska diskuteras i termer av yttrandefrihet, så behövs en påminnelse om hur inskränkningar av yttrandefriheten ser ut. Det är lätt att tappa bort sig i armviftarargument om vem som får och inte får säga vad, och glömma bort vad yttrandefrihet egentligen handlar om.

Känn dig påmind.