Ledarskribenter utan traditioner

Det finns ett antal skribenter på våra tidningars ledarsidor. Jag vill inte nämna namn, men du anar nog vilka de är. De skriver ganska ofta, och lika ofta blir en besviken på dem.

Det finns något av en korrelation.

Besvikelsen grundar sig dock inte där en tror. En skulle kunna tro att den grundar sig i att de med jämna mellanrum häver ur sig de mest hårresande dumheter som skulle få åsiktskorridorsanhängare att tappa hakan. Eller att de gör det upprepade gånger, på ett sådant sätt att det framgår att det inte bara är ett enstaka olycksfall i arbetet. Men det är det inte.

Nej, besvikelsen grundar sig i att en tror att de är liberala. Eller i alla fall håller sig något så när positivt inställda till de liberala fundament som vårt samhälle grundar sig på.

Varje gång en inser att de inte gör det, anfaller besvikelsen.

När en exempelvis tror att det här med likhet inför lagen är något vi alla kan komma överens om som generell bra idé, säger de någonting annat. Vissa ska drabbas hårdare av lagen, andra mindre. Vissa - exempelvis tiggare - anses inte behöva något lagstadgat skydd alls, vilket är en drastisk avgränsning av lagens omfattning.

De har en rad frågor där de på liknande sätt gör avsteg från liberala grundfundament. Gång på gång. Systematiskt.

Now, jag säger inte att de inte får skriva och tycka så. Men de blir väldigt mycket mindre besvikande om en redan från början utgår från att de har en apart hållning till den svenska statsförvaltningstraditionen, och vill göra någonting annat i stället. Det är den identitet de antagit, och den politik de valt att föra fram. Det finns inget att göra åt detta, och vi får helt enkelt utgå att de kommer fortsätta vara på det här viset.

Radikala.

Låt oss kalla det en trigger warning, och gå vidare med sundare läsningar. -

Befria de tråkiga handelsavtalen!

Sverige befinner sig i en unik position att ta täten i internationell politik. Det enda vi behöver göra är att ta mod till oss och göra det rätta.

Publicera de utkast vi har av TTIP, och vad vi förväntas få ut av vidare förhandlingar.

Det är en väldigt enkel sak att göra, och det skulle vinna väldigt många sympatipoäng. Särskilt om det skulle visa sig att det bara handlar om ytterst tråkiga förändringar av tullar, tariffer och andra handelsavgifter. Inte nog med att det skulle demolera allt tal om att det är hemliga förhandlingar som syftar till att underminera den demokratiska processen. Det skulle dessutom få de som oroat sig att se utomordentligt fåniga ut.

Det är dessutom hälsosammare att känna sig tillfälligt fånig, än att gå omkring och oroa sig över att ens ledare i hemlighet förhandlar bort ens självbestämmande. Det vore en insats för folkhälsan.

Likaså vore det en välgärning att klargöra vad det är vi förväntas vinna på det hela. Även om det bara handlar om någonting så vardagligt som två procentenheters sänkning av tullar på pappersmassa eller liknande. Inte minst för de företag som direkt berörs av dessa förändringar. Långsiktig planering underlättas oerhört av att ha tillgång till relevant information.

Nu skulle någon kunna invända att det vore en nackdel för vår förhandlingsposition. Problemet med denna invändning är att de vi förhandlar med redan vet vad vi är ute efter. Dels kan de titta på en karta och utläsa ur vår geografi vad vi har och inte har. Dessutom har de tillgång till allt som skrivits om dessa förhandlingar i epost eller i annan elektronisk form. USA har bortom varje rimligt tvivel bevisats ha tillgång till dessa dokument, och det finns ingen anledning att tro att de är ensamma om denna tillgång.

Om TTIP är ett tråkigt frihandelsavtal, så är det enda rätta att göra dess nuvarande utformning tillgänglig för allmänheten. Det skulle omintetgöra de konspirationsteorier som växer fram i bristen på information, stärka de inhemska företagens förmåga att planera inför framtiden, och påminna världen att Sverige fortfarande är öppenhetens och tillgänglighetens land.

Den som inte har något att dölja har inget att frukta. Eller hur var det nu?

Det är förbjudet att läsa och sprida det här inlägget

Nu när det gått ett tag sedan den berömda propagandaincidenten i tunnelbanan, så kan vi konstatera att saker förändrats på yttrandefrihetsfronten. Och, för att inte försköna läget allt för mycket, att det förändrats till det sämre.

Till att börja med så måste allt som publiceras genomgå en granskning innan det släpps för allmän beskådan. De skrifter som anses strida mot sunt förnuft och god moral godkänns inte. Skrifter som uppmanar till kritik av den rådande ordningen går inte heller igenom, och för första gången på mycket länge hinner en vanlig människa läsa bokstavligen allt som publiceras.

Detta gäller dessutom retroaktivt. Det vill säga att skrifter som redan är publicerade men som strider mot förnuft och moral från och med nu är förbjudna att inneha och sprida. Den som innehar en kopia av en sådan skrift drabbas av dryga böter, och i ett par fall där det handlade om väldigt många otillåtna böcker utdömdes även fängelsestraff. De otillåtna texterna samlas in och bränns, för att minimera spridningsrisken. Det talas även om att bränna de som envisas med att producera otillåtna texter, i förebyggande syfte.

Utöver detta har även presslicensiering införs. Den som vill publicera någonting - alls - måste först registrera sig hos en central myndighet, och därutöver avlägga diverse administrativa avgifter. Den som bara vill publicera ett blogginlägg kan komma undan med att lägga ut några tusen, men de som vill publicera tidningar behöver rejäla ekonomiska muskler. Böcker är få förunnat.

...vafalls? Du tror inte på mig? Du säger att jag överdriver? Att inget av detta inträffat?

Tja

Det som beskrivs ovan är inskränkningar av yttrandefriheten. Det är ytterst osannolikt att något av dem kommer att inträffa som resultat av den osmakliga propaganda som SL av outgrundlig anledning tillät. Den nuvarande yttrandefrihetslagstiftningen lär vara brutalt oförändrad av det som inträffat, och vi kommer även i fortsättningen kunna skriva och publicera kritiska texter utan att behöva fråga någon om lov.

Om det som hände ska diskuteras i termer av yttrandefrihet, så behövs en påminnelse om hur inskränkningar av yttrandefriheten ser ut. Det är lätt att tappa bort sig i armviftarargument om vem som får och inte får säga vad, och glömma bort vad yttrandefrihet egentligen handlar om.

Känn dig påmind.

Vänsterns propagandamaskin

Om du varit uppmärksam, så har du märkt att vänstern varit igång på sistone. Den har gjort både det ena och det andra, och ställt till med oändligt elände. Det tycks inte finnas någon ände på dumheten, men ändå envisas de med att fortsätta. Det är nästan som att de är oemottagliga för kunskap och framsteg.

Det finns ett problem med ovanstående stycke. Inte nog med att det är tillräckligt långt för att gömma nästa stycke från Facebooks förhandsgranskning, det innehåller dessutom en synonym.

"Vänstern" är en synonym till "PK-eliten". Och till "kulturmarxister".

Detta kommer förmodligen som en överraskning. Särskilt om du läste inledningen och tänkte att vänstern nu ska få sig en rejäl välförtjänt utskällning. Så är det du som blir utskälld i stället.

Ja, du. Precis just du. Som helt oförhappandes börjat använda "vänstern" som generellt skällsord, och lika oförhappandes genom detta börjat ruta in dig i ett fascistiskt språkbruk.

Om du nu kommer med invändningar, så vill jag inte höra dem. Du får gärna motivera denna inrutning för dig själv, men du kan inte hävda att du inte vet vad du gör. Du anammar ett fascistiskt språkbruk, och du gör det i full visshet om vad du gör.

Det är dumheter. Och jag har inget tålamod när det gäller dumheter.

Du har nu två val. Det ena är att fortsätta prata om "vänstern", och genom detta fortsätta närma dig den fascistiska diskurs som använder begreppet som propagandaverktyg. Det andra är att se det som det propagandaverktyg det är, och omedelbart bränna det med samvetets eld.

Jag har fullt förtroende för att du väljer att inte vara medvetet dum i huvudet.