Thursday, February 28, 2013

Det är inte bara du, men allt är ändå ditt fel

Inget är så komplicerat att det inte hjälper att pedagogiskt bryta ner det i ett motsatspar. (Det här är en fortsättning på det här inlägget.)

Motsatspar 2: Specifikt och generellt

Någonting som händer alla som vill diskutera mer generella trender rörande samhällsutveckling är att någon kommer och påpekar att det inte alls är en generell utveckling, eftersom det minsann finns människor som inte följer den generella utveckling som diskuteras.

För att konkretisera: när arbetslöshet diskuteras så är det väldigt lätt för någon att invända att det är väldigt lätt att få jobb, eftersom de känner personer som väldigt lätt får jobb. Eller att bostadsbristen är en myt, eftersom det minsann går att få tag på bostad om en bara kan rätt handskakningar.

Problemet med sådan individuell motargumentation är att det alltid kommer att vara lätt för en viss given individ att hitta jobb eller bostad. Det enda som behövs är trots allt ett jobb eller en bostad, och sedan är problemet löst för dennes del. Det blir lite knivigare när det helt plötsligt är tio tusen arbets- eller bostadslösa som alla letar samtidigt - lösningen för alla individuellt är ett/en jobb/bostad, men lösningen för alla tio tusen kan inte direkt överföras från den ena nivån till den andra. Särskilt inte om det inte ens finns infrastruktur för ett inflöde på så många människor.

(Det väldigt mycket konkretare exemplet på detta ser ut så här: när en person pissar i skogen varje dag händer inte så mycket. När tio tusen personer gör det, uppstår bieffekter.)

I såna här lägen är det lätt att två tendenser utkristalliserar sig. Det ena är att eländet blir normativt, dvs att det "ska" vara så. Det görs en dygd av eländet, med andra ord. Det andra är att den som eventuellt finner ett sätt att ta sig förbi eländet blir något av en fuskare - någon som inte är helt och fullt solidarisk med vad det innebär att vara en utsatt, dygdig personlighet.

Det enskilda och det allmänna gör så att säga sitt bästa för att bilda en enhet, och ve den som vågar avvika. Särskilt de som avviker genom att ha det bättre än det delade eländet.

Ni ser hur samspelet mellan de två nivåerna börjar ta form. Det finns ett allmänt tillstånd som berör ett stort antal människor, och det finns enskilda människor som berörs av ett allmänt tillstånd. De hör ihop och påverkar varandra, men de determinerar inte varandra.

I fallet Piratpartiet vs Rättighetsalliansen (för att nu äntligen komma dit) så är det generella läget för den som misstänks vara perifert inblandad i någonting piratliknande (hint: TPB) att de drabbas av obegripliga rättsprocesser där juridikens, logikens, grammatikens, fysikens och det rationella förnuftets lagar böjs så pass mycket att en Slinky framstår som höjden av rakt resonerande rekorderlighet.

Frågan nu blir då sålunda: är PP motsatsen till rakt resonerande rekorderliga som inte ger sig in i ett sådant förfarande, eller är det en källa till hopp att det faktiskt finns någon som kan sidsteppa den till synes ofrånkomliga ofrånkomligheten i det hela? Vilket är värst - att läget är som det är, eller att någon kommer undan läget så som det är?

För att dra frågan till någon slags spets: faller PP in i kategorin "enskilda fuskare", i och med att de sidsteppat vad som i andra jämförbara fall visat sig vara en lång, dyr och smärtsam process? Eller är detta sidsteppande ett värdigt anpassande till situationen, trots att situationen i sig själv inte är värdig?

Det går att hävda att Piratpartiet på något vis är osolidariska med alla de andra som fastnar i det reellt existerande juridiska träsk som är samtiden. Det går. Men det blandar ihop det specifika och det generella, och gör en väldigt onödig dygd av ett väldigt onödigt tillstånd.

Att en specifik någon undviker det allmänna tillståndet innebär ju trots  allt inte att det generella tillståndet är upphävt. Lika lite som bostadsbristen är upphävd bara för att ens kusin lyckats få en bostad.

För att återknyta till föregående inlägg - vad är målet? Att förändra situationen, eller att hitta väderkvarnar att hytta näven mot? Befinner vi oss på den specifika eller den generella nivån?

Analysen blir onekligen väldigt olika beroende på hur en närmar sig svaren på sådana frågor.

Flattr this

8 comments:

  1. Din dikotomi är logiskt falsk. Det är en möjlighet att bästa sättet att förändra situationen är att hytta med näven åt väderkvarnarna.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Rent generellt, ja. Mer specifikt - hypotetiskt. ;)

      Delete
    2. Lätt att slå ner på att dikotomin är falsk ner texten ingenstans utger sig för att vara en dikotomi. Det är möjligt att bästa sättet att förändra situationen är att hytta med näven åt väderkvarnarna, det är möjligt att det är sämsta sättet, texten säger väl ingenting om det?

      Eller har jag uppfattat det helt fel när jag läser exemplen som att det är bra hålla isär pickar och morötter innan man plockar fram råsaftcentrifugen? Att det är bra att motstå frestelsen att diskutera det generella fallet på samma sätt och med samma villkor som man diskuterar det specifika?

      Delete
    3. Det går att ha kul genom att gå meta på det hela. (Nu är förvisso den gode Mabs grammatiska utfall för kort för att vara någonting mer än en interjektion, men låt oss ignorera det för den pedagogiska sakens skull.) Detta genom att fråga oss - på vilken nivå sker invändandet på?

      Sker det på den generella nivån? - Dvs, är det en invändning mot uppställandet av motsatspar som generell företeelse?

      Eller sker det på en lite lokalare nivå? - Dvs, är det en invändning mot den specifika slutsats som nås, som förklär sig som en generell invändning?

      Eller sker det på en lurig dialektisk nivå? - Dvs, är det en invändning mot användandet av motsatspar i just det här fallet eftersom det i precis just det här fallet leder till en odelad slutsats, där inget sägs om användandet av samma sätt att strukturera text i sammanhang där det leder till delade slutsatser?

      Ack ja. Så mycket som kan sägas! Både rent generellt och mer specifikt.

      Delete
  2. Min invändning var att du i din frågeställning tvingade in läsaren i en falsk dikotomi genom en osynlig premiss om att det inte går att förena att hytta med näven mot väderkvarnarna med målet att förändra situationen. Det är möjligt att min invändning gör sig bättre som en kritik mot ditta förra inlägg än det här, men eftersom ditt logiskt felaktiga påstående fanns i det här inlägget och inte i ditt förra.

    När du implicerar att det är generellt omöjligt implicerar du att det även är omöjligt i det specifika fallet. Vilket jag antar var din avsikt?

    På ett generellt plan ser jag motsatsparet generellt - specifikt som ett rimligt verktyg att använda. Så länge man håller i minne att det är en artificiell modell som förenklar verkligheten och som därför riskerar att missa nyanser och kontexter och som inte kan komma till utsägelser om hur verkligeten är beskaffad, utan enbart utfästelser om hur verkligheten reducerad till modellen är beskaffad.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Intressant att du läser "att det inte går att förena att hytta med näven mot väderkvarnarna med målet att förändra situationen" i samma text som jag tolkar som att man inte kan utgå från att hyttandet med näven mot väderkvarnarna med nödvändighet leder till en förändrad situation, och att man skall vara försiktig med att utgå från att det skall gälla i det specifika fallet som verkar rimligt att anta gäller i de generella. Helt olika sätt att uppfatta texten. Motsatt, rent av dikotomiskt. Bristen på logik finns, skulle jag vilja säga, i din tolkning snarare än i texten i sig själv. Men det är min tolkning.

      Dessutom: modellen är konstruerad för att gälla i ett specifikt intervall och där belysa en fråga. Som sådan funkar den bra. Är man bara tydlig med avgränsningen tycker jag att begränsade modeller är tydligare än de som spänner från minus oändligheten till oändligheten, typ att nöja sig med hastigheter från noll till jetplansfart och använda Newtons modell för mekanik istället för att räkna med alla möjliga hastigheter och Einstein.

      But a'm not gon' go meta on yo ass.

      Delete
    2. jspr:

      Att jag såg det som att det framställdes som ett icke förenligt motsatspar berodde på meningen:

      "vad är målet? Att förändra situationen, eller att hitta väderkvarnar att hytta näven mot?"

      Den meningen ger två icke förenliga alternativ att välja melllan.

      Delete
    3. Ja, om man plockar russinen ur kakan blir det helt klart en annan smak i munnen än annars när man börjar äta.

      Delete