Sunday, December 5, 2010

En cikada på barrikaden

Den gode Rasmus passar på att påminna världen om skillnaden mellan en pessimism med spända bågar och en defaitism med vilande lagrar. Det ligger i tiden just nu - internet brinner, och det tycks inte finnas någon logisk slutpunkt för hur långt internationella aktörer är villiga att gå för att släcka ner sådana saker som Wikileaks och Pirate Bay.

Det är lätt att börja tänka att loppet är kört, att internet så som vi känner det kommer att gå under för att ersättas av någonting, well, sämre. Särskilt för de av oss som inte drömmer i termer av datakod om nätterna (vare sig i vaket eller sovande tillstånd), och kanske inte riktigt vet vad vi kan göra åt det hela. Eller, för den delen, ta till oss denna uppmaning om att hjälpa rent tekniskt.

Eller, måhända, de som känner att de inte har möjlighet att påverka världen genom det fria ordets otvingande kraft.

Att utgå från att vi redan förlorat känns inte helt optimalt - stryk defaitismen. Att utgå från att saker kommer att bli sämre innan de blir bättre, men samtidigt känna sig vanmäktig inför detta känns inte heller helt optimalt - stryk den pessimistiska handlingsförlamningen.

I stället känns det som att en mer fatalistisk inställning är att föredra. Applicerad fatalism - saker händer, och tills jag kan göra någonting åt dem så är det bäst att låta dem hända i väntan på rätt ögonblick. Möjligtvis i kombination med ett visst sökande efter saker att göra - att bojkotta paypal är inne i dagarna - men i övrigt ett undvikande av känslan att en absolut måste göra någonting, omgående.

En politisk fanatiker kanske vill invända att det är en oacceptabel hållning, men det handlar inte om politik.

Det handlar om mental hälsa.

Tricket är att veta när en ska välja det ena eller det andra. Annars finns risken att en förlorar bägge.

Flattr this

6 comments:

  1. Visst!

    Det gäller på något sätt att "låtsas som inget händer" samtidigt som en leker fram sätt att sprida framtidstro.

    För någonstans är jag fortfarande av tron att här inte kommer någon revolution om 20 år. Utan att det som sker är avgrundslös misstro mot politiker.

    Men vad nytt under solen i det..? Same same!

    ReplyDelete
  2. Det här kan vara något av det vettigaste jag har läst på länge. Tack så mycket.

    /Pao

    ReplyDelete
  3. Bra inlägg i sedvanlig ordning!

    För att vara en liten motvallsgubbe, trots allt, så inbillar jag mig att just pga behovet att hålla den mentala hälsan intakt så sker detta hos många istället som en form av avtrubbning.

    Våra reaktionsmönster förändras gradvis och i takt med vad som nu sker. Fördelen är ju ett åtminstone kortsiktigt bevarande av den mentala hälsan. Nackdelen är att vi kanske slutar bry oss?

    "Hoppla, ett nytt datalagringsdirektiv."

    "Idag införde vi minsann dödsstraff...och jag som inte hunnit dricka kaffe än."

    "Sverige är nu officiellt en diktatur enligt justitiedepartment. Nåja, det är i varje fall fredag."

    ReplyDelete
  4. Olof: att göra revolutionen överflödig är vårt långsiktiga mål. Obönhörligen. Sedan behöver vi inte bli sjuka medan vi gör det. ;)

    Pao: tack!

    Thomas: det är precis det som händer när en håller sig överdrivet a jour med allting 24/7. Det blir en gradvis övergång från dåligt till dåligare. Det är först när en tar ett steg tillbaka och verkligen överblickar det hela som en inser att - shit!

    ReplyDelete
  5. Jag instämmer med Pantherdjuret <3

    ReplyDelete