Wednesday, September 16, 2009

Radikalt valarbete

Ibland kallar jag mig radikal. Det beror inte direkt på att jag försöker göra mig intressant, utan är mer en beskrivning rent allmänt. Ni ser, jag har en tendens att ta saker på orden och läsa dem bokstavligt, vilket i många sammanhang leder till ytterst märkliga konsekvenser. Jag har nyligen börjat misstänka att de mer etablerade parterna i samhället inte riktigt står helt vid sina ord, och kanske använder dem mer som taktiska markörer än som egentliga ideologiska utgångspunkter.

Om alldeles snart - om än inte alldeles nyss - så sparkar valarbetet igång på allvar. Vi har alla sett det hända förut, och kan mer eller mindre förutsäga hur saker och ting kommer att te sig. Inte in i minsta detalj, men väl i stora drag; det finns ett visst antal saker som kan hända i en svensk valrörelse, och även om vi inte riktigt kan sätta fingret på ett exakt antal så vet vi att det inte rör sig om ett oändligt spektra av modaliteter. Någon gör ett utspel, någon annan gör ett motutspel och om en låter bli att vara uppmärksam så lyckas en ändå fånga the gist of det hela genom att bara komma ihåg tidigare års göranden och låtanden.

Den del av mig som kallar sig radikal föreslår, i all stillhet, en mindre reform av det svenska valsystemet. Den går i sin helhet ut på att de partier som bildar regering inte får bedriva valarbete. Inte köpa reklamplats i gammelmedia, inte sätta upp affischer, inte drabba stadens gator och torg med folk utrustade med flygblad; inget valarbete whatsoever. Inget som de inte skulle ha gjort onsdagen den tredje mars året efter ett valår.

Anledningen till detta är att de sitter på tronen. De har all möjlighet i världen att realisera sina tidigare löften. STATUS QUO ÄR DE FACTO DERAS VALARBETE, OCH BORDE BETRAKTAS SOM SÅDANT. Om en vill att saker och ting ska fortsätta som de är - rösta bara på nuvarande regeringspartier. Om en vill att saker och ting ska förändras - rösta på någon annan.

Now, för att förespråka att saker och ting ska vara som de är så behövs generellt ingen större argumentation. Den argumentation som behövdes för att få till stånd status quo har bevisligen redan inträffat och godtagits, och är därmed onödig. Den argumentation som behövs för att förändra sakers rådande tillstånd är dock inte onödig, utan tvärtom än mer av nöden då status quo som synes argumenterar för sig självt genom att bara vara.

Som det ser ut nu så kan samtliga partier - till och med Centern, till och med Piratpartiet - komma med vilka vallöften som helst när det är dags att vala sig. De behöver inte direkt vara väl motiverade eller väl formulerade, och än mindre ha någonting med vad de faktiskt tänkt sig att göra om det faktiskt vinner - men de kommer med dem, likväl. Resultatet blir att valdiskursen består i att jämföra vad de olika partierna lovar och inte lovar, snarare än vad de gör och inte gör.

Så, Om vi i stället tvingar de regerande partierna att stå för det de gör genom att göra deras göranden till det enda de kan göra för att övertyga folk om att rösta på dem i nästa val, så tvingar vi samtidigt medborgarna att bry sig om det som faktiskt händer på politisk nivå. Det ställer förvisso vissa krav på våra politiker, men så som demokratiskt valda att representera och agera i medborgarnas intresse så är det en smula ofrånkomligt redan per definition. De som sitter på makten tvingas kännas vid vad de faktiskt gör, och de som sitter bredvid tvingas komma med mer gångbara argument än att de finns rent generellt.

Radikalt, inte sant?

5 comments:

  1. Du väljer att bortse från att samhället utvecklas och förutsättningar ändras. Hur ska man veta hur regeringspartierna ska agera i *nya* frågor utan vallöften?

    Detta i teorin. I praktiken rör ju sällan vallöften nya frågor, utan huvudsakligen samma gamla skåpmat...

    Intressant idé hsh!

    ReplyDelete
  2. Tanken är att om ett regeringsparti vill agera på ett visst sätt ur regeringsställning så _befinner_ de sig redan i regeringsställning, och kan således agera redan i nuläget. Staten som organisation genererar en enorm mängd litteratur om vad den håller på med, och det mesta av den är både offentlig och gratis, så om en vill veta vad som är på gång så är det bara att ta reda på det.

    Och om regeringspartierna mot förmodan inte skulle göra någonting i en viss ny fråga - why, är inte det en alldeles utmärkt utgångspunkt för oppositionspartierna att opponera på?

    Det här är förstås inget underlag för ett lagförslag, utan mer en skiss på hur saker skulle kunna vara annorlunda. Och - jag erkänner, utan omsvep - ett utslag för en viss förebyggande bävan inför att drabbas av Kristdemokrater på stadens gator i den kommande valrörelsen... ;)

    ReplyDelete
  3. När det gäller vallöften skiljer sig just Piratpartiet ganska radikalt mot de övriga. PP lovar inget guld och gröna skogar. Bara att bevara demokratin och åter göra det lagligt att sprida
    och utveckla konst, kultur och kunskap.

    ReplyDelete
  4. Ehm, varför länkar du till Metapedia? De är onda!

    ReplyDelete
  5. @Grå: Om en jämför dessa löften med de andra partiernas retorik så verkar det en smula som just guld och gröna skogar; där de andra förespråkar agressiv gruvdrift och kalhyggen galore i demokratins landskap är vi lite mer, ah, ekologiskt konservativa. ;)

    @Calandrella: Jag var lite trött när jag letade länkar, och hittade ingen annan som hade "Den eviga återkomsten" som huvuddel av url:en. Och det ständiga återanvändandet av samma argument år ut och år in är lite småont, så det är en smula passande. Nästan.

    Det är mys att någon annan än jag tar sig tid att notera såna små saker, btw. Det betyder att jag inte länkarbetar i onödan. c:

    ReplyDelete