Adam Tensta är smartare än du

Jag vill redan nu slå fast en sak:

Jag tittar inte på teve. Alls. Över huvud taget. Det är inte en slump, eller en oavsedd bieffekt av en upptagen vardag. När jag i samband med en flytt blev erbjuden en gratis teve när jag ändå var i farten med att flytta saker, tackade jag nej. Jag tittar inte på teve, och det är ett ytterst medvetet beslut.

Det kan verka vara en märklig sak att inleda ett inlägg med, men det är viktigt att ha i åtanke. Eftersom inlägget du nu tittar på handlar om någonting som sänts på teve.

Du vet att du haft impact när människor som inte ens tar del av det medium du agerar i skriver om det du gjort i detta medium.

Om du läser det här i framtiden, så är kontexten att Adam Tensta deltagit i Nyhetsmorgon i TV4 och utan pardon lämnat studion mitt under pågående sändning. Vilket - för att uttrycka det milt - genererat reaktioner.

Detta var ett mycket medvetet agerande. Det var överlagt, strategiskt och planerat. Det var en handling utförd i visshet om sig själv, och det finns inga tvivel om att den handlande utövade sin rationella agens i den givna situationen. Det planerades, utfördes, och fick avsedd effekt.

Detta är en lika subtil som brutal poäng. Den är subtil i och med att det krävs ett visst mått av etisk reflektion för att förstå den, och brutal i och med att den rutinmässigt förnekas utan vidare omsvep i vardagen. Eller, för att uttrycka det osubtilt: människor som Adam Tensta tillskrivs sällan rationell agens.

För att uttrycka det brutalt osubtilt: de ses rutinmässigt som mindre vetande. Vilket är precis så rasistiskt som det låter.

Anledningen till att just detta studiolämnande väckt så pass stor respons är att det är oerhört svårt att inte tillskriva det rationell agens. Det sätter fingret på det rutinartade förnekandet av att invandrare är i besittning av förnuftets förmågor. Hur mycket studiolämnandet än vrids och vänds på, så kan det inte förnekas att det var ett medvetet val. Vilket skaver mot det rutinartade förnekandet. De går inte ihop, och rutinen måste ge vika mot fullbordat faktum. Meddelandet är sänt, avsändaren är nådd. Fait accompli.

Vissa invänder att detta är elakt. Vilket det inte är. Det är snarare effektivt. Dels genom att det når mottagare som inte ens tar del av sändningen, och dels genom att mottagarna inte har någon möjlighet att säga att de inte förstått vad som har hänt. Du har förstått, och du har inget annat val än att agera på denna förståelse.

De som eventuellt inte vill agera på denna förståelse kan från och med nu inte längre låtsas som att de inte vet vad de gör. De vet vad de gör, men gör det ändå.

Onekligen.