Vänligen sluta tjata om yttrandefrihet

Det är väldigt mycket våld i omlopp just nu. Judar attackeras för att de är judar. Muslimer attackeras för att de är muslimer. Lars Vilks attackeras för att -

Nåväl. Det är väldigt mycket våld i omlopp. Och det märkligaste är inte att det händer. Det märkligaste är att det på något vis buntas ihop med ordet "yttrandefrihet".

Om vi tar en titt på det parlamentariska läget så finns det en närmast hundraprocentig enighet om att inte upphäva den lagstadgade yttrandefrihet som råder. Det motioneras inte ens om det på låtsas. Ingen part med någon som helst färg driver frågan om yttrandefrihetens avskaffande. Tycka vad en vill om den reellt existerande yttrandefrihetens detaljbrister - den är här för att stanna.

Yttrandefriheten är inte hotad. Inte ens den senaste tidens oroligheter i Köpenhamn har mäktat med att rubba den totala parlamentariska enighet som råder.

Problemet är inte att yttrandefriheten är hotad. Problemet är att det sker en ohygglig mängd angrepp på person och egendom. Problemet är att det är väldigt mycket våld i omlopp just nu.

Nu kanske någon vill invända att en del av detta våld sker på grund av yttrande någon har gjort. gör eller kommer att göra. Vilket inte är intressant i sammanhanget. Och det är inte intressant av följande brutalt raka formulering:

Det spelar ingen roll varför någon blir attackerad. Det ska inte ske i vilket fall som helst.

Om det spelade roll, så hamnar vi i en märklig situation där det blir mer legitimt att angripa vissa än andra. De som gör fel får skylla sig själva för att de gör fel - om de bara slutade göra fel så skulle attackerna upphöra. De får skylla sig själva som envisas.

Vilket, i en annan brutal formulering, ser ut så här: om judarna och muslimerna bara slutade vara judar och muslimer, så skulle attackerna mot dem upphöra. De får skylla sig själva som envisas.

Det är inte en hållbar livssituation. Det är inte ens en hållbar argumentation.

Nu kanske någon vill invända att Lars Vilks är dum i huvudet. Må så vara. Hur dum i huvudet hen än är, så får du i alla fall inte skjuta detta dumhuvud. Inte ens en enda gång.

Det har ingenting med yttrandefrihet att göra. Alls.

Patrioter! Hör mig!

Nationen är under angrepp. Den ryska propagandan väller in över oss, och det blir allt svårare att skilja fakta från fabrikation, lögn från sanning, verklighet från fiktion. Det är oklart vad som gäller och vad som händer. Vem är vem, vem gör vad och gör de rätt?

Propagandan lägger sig som ett filter mellan oss och verkligheten, och det är svårt att veta om vi gör rätt. Eller om vi ens vet vad vi vet. Vilket, i försvarspolitiska termer, är halva striden.

Som tur är, är vi inte försvarslösa. Vår beredskap är god. I många år har landets nationalistiska krafter envetet stått emot liknande propagandasatsningar, och står nu fullt rustade att genomskåda även dessa nykomlingar. De som med rak rygg och nationell stolthet proklamerat att de genomskådat PK-mediernas lögner och manipulationer, står nu lika stolta och rakryggade till nationens förfogande i dess propagandaförsvar. Deras erfarenhet är vår erfarenhet, och deras skarpa ögon är vår sköld.

Det vore landsförräderi att inte slå vakt mot ryssen.

Det är därför hög tid att dessa våra luttrade antipropagandasoldater mobiliserar sig. Dels genom att systematiskt skärskåda den propaganda som ryssen sänder mot oss och våra potentiella bundsförvanter (Finlands sak är måhända inte längre vår, men den är definitivt inte ryssens). Dels genom att omformulera sina antipropagandastrategier från PK-skärskådande till ryska förhållanden. Det som fungerar för PK-medierna är inte automatiskt användbart på ryssen, men eftersom propaganda är propaganda så följer de ändå samma principer. Erfarenheter från att genomskåda PK-propaganda är användbar när det gäller att skärskåda ryssprogaganda. Slagfältet har skiftat, men vapnen är desamma.

Men mestadels kan de vara till hjälp genom att högt och tydligt proklamera att de inte tänker lyssna till utrikisk propaganda. Nationen är en suverän enhet som inte böjer sig inför främmande lögner, och det finns ingen anledning att förneka detta. Vår beredskap är god, och kan bara bli bättre. Bättre, mer allestädes närvarande och mer otvetydigt formulerad. Med klar stämma proklamerad.

En svensk tiger inte längre. Den tiden är förbi.

Res er, patrioter! Er tid är nu! Er erfarenhet är landets försvar, och er insats dess sköld. Låt inte nationen stå oförsvarad mot det ryska hotet!

Norskt trä

Det är en gammal sägen att som en bäddar får en ligga, och det är inte utan att det ligger någonting i detta. Den generella andemeningen i det hela är att en får den respons en förtjänar, och på det hela förtjänat den respons en får.

Det är ett väldigt dialektiskt talesätt, med ytterst många intressanta ideologiska undertoner. Men vi kommer inte gå in på dem här och nu. I stället kommer vi, naturligtvis, att prata om världens centrum i stället.

Norge.

Den norska regeringen har uttryckt en vilja att eventuellt lägga fram ett lagförslag om att kriminalisera båda sidorna av tiggerirelationer. Det vill säga både handlingen att tigga, och handlingen att agera i respons på detta, i form av att ge mynt eller tillgodose något annat behov som åskådliggörs i sammanhanget. Så som att, exempelvis, ge mat, husrum, kläder eller någonting annat humanitärt som sedan tid urminnes kallats "välgörenhet".

Som en bäddar får en ligga. Och i det här fallet är det solklart hur vi borde svara:

Ingen norsk medborgare som befinner sig på svenskt territorium skall ges någonting gratis. Inga fria övernattningar, inget kaffe på maten, inget vatten på konferensen. Inget. Nada. Zip. Noll. Ingen välgörenhet för den som förbjuder välgörenhet.

För att förhindra att de ändå skor sig på oss indirekt, så behöver vi även införa en speciell norrskatt på allt de köper. En avgift, moms eller skatt på mellanskillnaden mellan svenska och norska priser. Det är inte mer än rätt att de gör rätt för sig, trots allt.

Som en bäddar får en ligga.

Bring it, Norge. Kjempegodt.