Du får vara dig själv om du vill, eller orkar

En av de viktigaste dikotomierna i ditt liv är den mellan autonomi och frihet. Det finns inget tillfälle där den inte är aktuell. Till och med nu, när du sitter här och läser, gör den sig påmind.

Du är å ena sidan fri att göra precis allt annat i hela världen än att läsa det här inlägget. Du kan å andra sidan också fortsätta läsa, men du behöver då ge upp denna frihet för en stund.

Det som får dig att fortsätta läsa kan vara olika saker. Det kan vara en mångårig entusiasm för mina skriverier, som tar sig uttryck i ett glädjeskutt varje gång ett nytt inlägg dyker upp. Det skulle också kunna vara ett uttryck för att du är så pass självdisciplinerad att du fullföljer det du påbörjat, vad det än råkar vara.

Vilket också är spänningen mellan de två begreppen, autonomi och frihet. Å ena sidan är vi alltid fria att göra någonting annat. Å andra sidan behöver vi idka självdisciplin för att få någonting gjort och slutföra det vi påbörjat. Även - och särskilt - om det är bökigt och jobbigt, och vi i stundens orkande hellre skulle vilja använda vår frihet att göra någonting annat.

Just läsning är ett av de exempel där detta tar sig som störst uttryck. Att formulera målet för sig själv att ha läst ett antal texter är enkelt. Att leva upp till sin målsättning är desto svårare, och ibland desto tråkigare. Autonomin kräver självdisciplin, ett upphävande av den ständigt närvarande friheten. Solen skiner utomhus, fågelkvitter kan höras från parken och det är inte långt till världens nöjen - men ack! Självdisciplinen håller en instängd med texterna.

Kruxet är dock att en valt texterna själv. Vilket är kärnan i autonomi-begreppet: stiftandet av ens egna lagar. Och självdisciplinen att leva upp till dem.

Vi har alltid friheten att göra någonting annat. Men vi har också autonomin att välja vad vi ska syssla med. Eftersom vi är fria.

Du kommer att brottas med denna motsättning för resten av livet.

Grattis.